Bättre Nytt År!

Idag, den 30 december, är det årets sista arbetsdag för väldigt många. Klart att inom många sektorer - vård och handel, till exempel - jobbar man imorgon. Men många är lediga på nyårsafton.
Jag är ledig imorgon. Jag är ledig idag också, och jag var ledig igår, eftersom jag inte har något arbete.

Visste ni att de ekonomiska skillnaderna i Sverige idag är ungefär de samma som på 50-talet? Från att i början av 80-talet ha haft en skillnad i lönenivå på cirka nio gånger, mellan en "vanlig" arbetare och en toppchef, är chefslönen idag ungefär 30 gånger så hög som arbetarens.
Och den arbetslöse ligger förstås långt, långt under allt det där!
(Jag ligger inte där längst nere. Inte än, jag har nämligen ett avgångsvederlag en bit in i framtiden.)

En del säger att det är det svenska EU-medlemskapet som är skulden till de ökade skillnaderna. De som säger det, tycker inte om skillnaderna och tycker inte heller om EU.
Sen finns det de som inte säger något alls. De tycker (kanske) om EU, och de tycker att det spelar ingen roll hur stora skillnader vi har mellan fattig och rik.

Själv ligger jag mitt emellan. Jag är vän av EU. Jag tror det skulle vara fel att stå utanför. Jag hoppas på ett starkt Europa som kan bli en motkraft till USA, Ryssland och Kina.
Men då krävs det förstås ett Europa som inte barkar iväg åt samma håll som dessa ovan nämnda länder, annars blir Europa bara ännu en lika dålig stat som de. Det krävs ett Europa där alla får vara med. För samhällen med stor skillnad mellan rika och fattiga blir konfliktrika; de besuttna är rädda om sina pengar, de är rädda för att bli rånade av de fattiga - med all rätt, för vad ska de fattiga annat göra, om de vill ha del av välståndet och inte kan få det på annat sätt?
Ett samhälle med stora skillnader i de ekonomiska villkoren blir därför ett samhälle med mer våld och brottslighet, ett otryggare samhälle för alla.

Det är detta den europeiska vänstern måste kämpa mot - och det är klart att det är mycket bättre om hela Europa vrids åt vänster än att bara ett litet land gör det.

Låt oss hoppas på ett Bättre Nytt År 2010. För alla.

Kvack kvack

Ja, det blev Kalle Anka klockan tre i eftermiddags. Och det var... som det brukar. En smula tjatigt, en del av det, ska jag gärna medge. Men en tradition.

Igår kväll tittade jag dock på Kalles skarpa konkurrent - Anna Anka. Hon hade ett timmeslångt program med ett antal gäster.
Anna Anka då?
Jo, jag får väl erkänna att hon har en viss charmfaktor. Det är charmen som finns hos ett, om uttrycket tillåts, naturbarn; spontan, oförstörd av saker som intelligens och eftertänksamhet.
God Jul, Anna! Fira den gärna, tillsammans med resten av dina dagar, i Hollywood, långt borta från svensk TV:s tentakler.

Och till alla mina tusentals (nu var jag rolig igen) bloggläsare önskar jag också en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Kalle eller Anna?

Anka, alltså.
Det är frågan klockan 15 imorgon.

Nej, jag ljuger. Det är verkligen inget svårt val. Fast jag har sett Kalle Anka och hans vänner varje jul (i princip) sedan jag var helt liten, och alltså kan dem innan och utan, så har inte den där märkliga Hollywoodfrun en chans att slå sig in och sparka ut Kalle.

Anna Anka kallas för ett "fenomen". Det är media som kallar henne så, och det gör media förstås därför att det är media som har skapat henne - som fenomen betraktat - och media vill suga på den karamellen så länge som möjligt.

Jag har än så länge inte sett en enda minut, inte en sekund faktiskt, av Anna Anka i TV. Jag har snubblat över hennes namn när jag bläddrat igenom kvällstidningar. Där har jag kunnat lära mig att efter den succé hon uppenbarligen gjort i TV, så vill maken Paul skiljas. Kanske för att hon nu är mer omtalad än han.
Jag har därefter kunnat lära mig att Paul och Anna inte alls ska skiljas. De har det hur bra som helst och ska fira en härlig jul tillsammans.
Precis som vanligt i kändisvärlden, med andra ord.

Kanske, kanske, om jag inte har något bättre för mig - och om jag kommer ihåg det! - så ska jag sätta på TV3 klockan 9 ikväll och åtminstone se en liten bit av programmet med Anna Anka.

Imorgon klockan 15? Ja, då blir det Kalle igen.

Global Ch-ch-chilling

De som tvivlar på teorin om den globala uppvärmningen - eller människans påverkan på klimatet - får väl vatten på sin kvarn i dessa tider.

Det är bra länge sedan kylan höll ett sådant järngrepp om oss ända ner i Skåne - och ända ner till Medelhavet, efter vad jag förstår - så här tidigt på vintern. En rejäl köldknäpp i februari-mars har vi ju vant oss vid, men i december...

Igår kväll hade vi här tio minusgrader och de löpande oddsen för en vit jul är väl för tillfället så låga att det är knappt spelbart.

Spelbart är det däremot nu på onsdag, Lille Julafton. Då har ATG satt in en extra V75-omgång, för att locka ur oss de få slantar som finns kvar när julklappar och julmat är inhandlat. 68 miljoner, tror jag det är, ligger i (jack-)potten.
Nu ska här spelas!

Kölddikt

Kung Bore han andas så frejdigt på oss,
tömmer sin lunga så glatt
Snövallar uppträda kloss i kloss,
en vandrare kan ju få fnatt.

Kung Bore han andas så frejdigt minsann,
och bilrutor gillar han mest
Nu får han väl lugna sig ner lite grann,
nu är det snart värre än pest.

Kung Bore blir sur när han hör mina ord,
han fnyser och tar ny sats
Han fixar en snöboll av hela vår jord,
ett gnistrande vinterpalats.

Så håller han andan för vad är det där?
Från skogen hörs bjällrornas klang
Kung Bore blir lycklig för julen är här,
ett underbart arrangemang.

När tomten så kommer på julaftons kväll,
kung Bore han fäller en tår
Den rinner från toppen av vårt högsta fjäll,
snön smälter och sen blir det vår.

"Hej hej vinterland...

...vad gör du här?" skulle man kunna sjunga ikväll.
Det där vita eländet har nämligen singlat ner över oss hela dagen och fortsätter att göra så i skrivande stund.

Men okej, låt oss vara storsinta. Om vi nu tvunget ska ha snö, så är det ju NU, när det lackar mot jul. Så låt den nu stanna några veckor, sisådär till tjugon'dag Knut någonting. Sen kan det bli vår!

Åh Bois, åh Bois, åh Bois!

Dagens bomb i idrotts-Sverige:
Henrik Larsson blir tränare i Landkrona BoIS.
Häftigt!
BoIS är så nära ett svenskt favoritlag jag kommer, och det ska förstås bli jättespännande att se vad Henke kan åstadkomma där.
Jag har ingen aning om ifall han blir en bra tränare - det är man ju inte automatiskt för att man varit en bra spelare.
Men jag hoppas, och ser fram mot nästa säsong.
BoIS hör hemma i allsvenskan!

Marknadsj*vlar

Idag är det Luciadagen. Idag krönes, runtom i detta avlånga land, ljusets drottning och hon och hennes tärnor sprider glädje i gård och stuva.

Okej, nog med skitsnacket. För så här är det egentligen:
Redan för ett antal dagar sedan - kanske en vecka eller mer! - har Lucian krönts. Redan under flera dagar har hon och hennes följe vandrat runt och sjungit sina sånger.
Detta trots att det är idag, och inte förrän idag, som det är Luciadagen, och det är alltså idag som hon borde ha krönts.

Mönstret känns tydligt igen.
Redan i oktober börjar butikerna julpynta, och julsånger ljuder ur högtalarna, och när det så slutligen är dags för första advent, så är man så trött på alltihop att man vill bara spy.
Och allt är köpmännens fel. Marknadens fel. Marknaden längtar så intensivt efter att få glufsa i sig våra pengar att den inte kan vänta tills det är dags innan allt ska bjudas ut på hyllorna.

Fastlagsbullarna kommer redan före jul - fast de inte hör hemma förrän i februari. Julmust och pepparkakor finns året om och snart blir det väl "smygkräftpremiär" i april!
Detta missbruk av våra traditioner i den heliga penningens namn betyder att de gradvis kommer att slätas ut och försvinna. För vad betyder lutfisk och risgrynsgröt om man äter det varje dag?

Till sist:
Tiger Woods ska sluta spela golf, skriver tidningarna.
Klart! Om han ska ha tid för alla sina älskarinnor (som tidningarna uppger att han har) så kan han förstås inte slösa bort tiden med något så tramsigt som golf.
Tiger vet hur man prioriterar.

UNITED 0 - 1 VILLA

***************************
After 26 years... tonight we did it, beat Manchester Fucking United at their own turf.
Great!
Super!
Wonderful!
Farout!
Gabriel Agbonlahor for president!
***************************

Vit jul?

Nu ska det bli vinter, säger de.
Enligt Aftonbladets förstasida ska det till och med bli vargavinter!
Okej, om den sabla vintern ska komma, så låt den komma nu, till jul. Låt det snöa fram till jul, låt snön ligga kvar över nyår och sen kan vi få vår.

Men så blir det ju aldrig, det är bara i sagorna.
Men jag braskade åtminstone inte (på 30 november, alltså, då jag ju har min chans att påverka julvädret), så kanske, kanske vi får en vit jul...

Jul är kul, trots allt

Idag är det två veckor till julafton. Det känns som... lugnet före stormen. Mat och julklappar ska inhandlas, huset ska göras någorlunda framkomligt, pyntas lite med julgran och sådant.
Julstjärnorna blänker redan i fönstren och idag köpte jag en julgran. Ville vara ute i god tid - förra året kom jag dit några dagar före jul och då fanns bara skit kvar.

Okej, det där med "stormen" är inte riktigt sant. Så mycket gör vi inte av julen. Men något lite vill vi ha: lutfisk (med mald senap), risgrynsgröt, skinka, brunkål och köttbullar, Jansson, sillsallad. Lite vörtbröd och en ost. Sill. Ägg. Julmust. Kanske knäck eller ischoklad - vi är nog oeniga om vilket som är godast. Själv är jag en ischokladman.

Julklappar... de har för mig förlorat det mesta av sin lyster, inte minst sedan yngsta barnet mer eller mindre brutalt upplysts om att det inte är tomten som fixar dem. Men det tillhör traditionen att där ligger en hög under granen.
Annars är det väl ganska skönt med julen, att alla är hemma och slappar, tar det lugnt, sover länge, äter tillsammans.

"Men glöm inte bort julens budskap, det kristna!" säger en del.
Då kan man svara dem att julen är mycket äldre än kristendomen. Det är inte så att kommercialismen tog över julen från kristendomen, utan kommercialismen tog över julen som kristendomen först hade tagit över från tidigare traditioner.
Och däremellan kommer basta!

Why I believe in ghosts and Santa Claus

I sometimes say that I believe in everything.
There was a time when I did add: "except for astrology". But I've stopped adding that. Okay, I believe in astrology too. A little.

And I believe in ghosts, and dragons, and fairies, and... Santa Claus. I did see a tiny Santa in a kitchen closet when I was a kid, that experience may have influenced me.

But the main reason why I believe in all that stuff is this:
I believe in God.
Or, rather, I believe in an Intelligent Being as responsible for the whole universe. Call it God, Goddess, Allah, Jehovah or whatever you like. It's not important.
The thing is, IF there is such an Intelligent Being, capable of creating this entire universe, then this Being would also, without the slightest doubt, be capable of creating ghosts, dragons, fairies... and Santa Claus. And since He/She has put the image of these forms into our minds, it's most certain that they are all part of Creation, at some place and time or another.
And it's possible that this Intelligent Being would fancy dividing human characters into twelve categories, such as the elements of the Zodiac.

Now, there still is one thing, or rather one entity, that I do NOT believe in: the Devil, and his dominion; Hell.
I mean, why would this Intelligent Being create a place so terrible, to torment the very children that He/She put into this world? What would be the point?
"The evidence of darkness is everywhere!" some people may say - such as Christians and Moslems (although their 'evidence' will not be the same).
I believe that all evil doings of Man come down to lack of spiritual development. People who do wrong to others still have much to learn - which they will, through a series of incarnations; they/we are not under the influence of a Dark Power.

"But", you may object, "what if this Intelligent Being in fact is... evil, in fact is Satan himself?"
Then my answer is this:
Look around you! Look at the flowers, the birds, the beautiful scenery all around us. Look at the happiness of two lovers, of the father and mother of a new-born baby.
Would an altogether evil Being be able to create all that?
No.

Glad överraskning

Ibland är det trevligt att inte alltid ha full koll på vad som händer... med sitt fotbollslag, till exempel. Det kan resultera i en glad överraskning.
Som nu ikväll. Jag har inte varit inne på varken Teamtalk eller Villas hemsida på hela veckan. (Vi tappade poäng i förra lördagens match efter att ha haft ledningen och då är det inte kul att gå in på sajterna.)
Så köpte jag Kvällsposten idag. Vi har inte direkt någon morgontidning längre så när det är fredag med travtips och allt så blev det Kvällan. Och där kan jag läsa att Villa kanske har en match i benen inför morgondagens drabbning mot Hull, för vi spelade cupmatch i veckan.
Ojdå!
Då måste jag ju bara kolla hur det gick i den där cupmatchen. Och det hittar jag på klubbens hemsida: 4-2 borta mot Pompey, och Villa är i semifinal i Ligacupen! Och där möter vi Blackburn (slipper Manchester-lagen som ställs mot varandra) vilket gör att vi faktiskt har en viss realistisk chans att gå till final.
Ibland är det kul!

Kände mig som ett svin

Jag fick "the shot" i förrgår, som ni har kunnat läsa här på bloggen. Lite ont i armen under natten, inget speciellt. Det här går fint, tänkte jag.
Så, fram på dagen, igår alltså, ökad värk på vissa punkter på kroppen: en punkt på baksidan av vänster ben, en annan på höger lårmuskel, ett stråk längs korsryggen.
Så, på kvällen, kom frossa-känslorna, trots att jag hade en tjock pullover utanpå min T-shirt. Skulle inte ha lämnat huset idag, tänkte jag.
Frossan belägrade mig under en bra stund sedan jag i ovanligt god tid lagt mig. Är detta den naturliga reaktionen? tänkte jag. Eller har influensan på något sätt lurat vaccinet, gått runt det? Tänk om jag redan var smittad när jag tog sprutan! Hur skulle det påverka... allting? Jag menar, en kursare ligger däckad just nu.
Men i morse kände jag mig nästan helt symtomfri. Skönt.

Året är fullt av anniversaries, årsdagar, av något, det gäller bara att komma ihåg dem. Idag, den 3 december, till exempel, är det 33 år sedan jag muckade. Härlig känsla, jag minns den än!
Dagen därpå, den 4 december, åkte vi fem nymuckade grabbar på en vecka till Kanarieöarna. Och då var det årsdagen (två år) av dagen då jag fick mitt körkort. Så imorgon har jag varit behörig bilförare i 35 år.

Folkrörelse

Idag har jag vaccinerat mig mot svininfluensan. Det var en sällsam upplevelse.

Hela parkeringsplatsen utanför vårdcentralen/högstadieskolan full med bilar. Flera väntrum fulla med folk. Hej, är du också här! ungefär.
Alla med var sin nummerlapp i handen. Numret ropas upp, snabbt går det. In, tjoff, sprutan i överarmen, plåster, ut igen, sitt och vänta en kvart.

Sköterskan menade att en sådan här massiv kampanj har inte gjorts sedan 50-talet. Det är nästan så att man känner historiens vingslag.

Nu är det kväll. Ska snart sova. Än så länge bara ont i armen, där jag fick sprutan. Kan bli frossa i natt, eller i morgon, sa doktorn. Vi får väl se.

Skyll inte på mig!

...för jag braskade åtminstone inte!

För det är ju så de säger: Om Anders braskar, så julen slaskar.
Idag, på Andersdagen, har det inte braskat, åtminstone inte i denna del av världen. så då borde vi ju kunna få en vit jul, eller hur?

Nåja, det där brukar inte stämma så några garantier lämnar jag inte.

Imorgon ska jag ta vaccinationssprutan mot svininfluensan. I princip samtliga som har dött i den här delen av världen (i svininfluensan ELLER efter vaccineringen!) har varit män i min ålder.
Så om jag inte hörs av mer vet ni vad som har timat...

Öhrm, ska kanske inte skämta om det där. Någon av alla mina TUSENTALS bloggläsare kan ju ta anstöt...
Nu var jag rolig igen.

Adventsstakar och stjärnor har i alla fall gjort sitt intåg och lyser upp vintermörkret. Det är trivsamt. Den närmaste månaden är den enda vettiga på hela det mörka, negativa halvåret. Mer jul!

Dags att lyssna till White Land

Kära blogg.
Du har blivit erkannerligen (heter det så?) försummad några dagar. Det finns anledningar till detta.
I helgen var jag i Lund, och måndag tisdag är Växjödagar.

Idag är det exakt en månad till julafton - det hade ni kanske koll på. Så här, typ fyra veckor före jul, är det just rätt tidpunkt att lyssna till låten White Land som ligger på vår platta Lord Rock.
Den kan man komma åt om man går in på Long Andy's Internet Cafe, där en av "begivenheterna" just är musik från den plattan.
www.lordinorbit.com tar dig en bra bit på vägen dit!

Fastighetsmagnat

Idag har det varit en vacker tidig vårdag.
Nej, jag har inte druckit alkohol. Vädret har faktiskt varit exceptionellt fantastiskt för november - soligt och nära plus tio grader. Det kunde platsa i nästan vilken vårmånad som helst!

Annars ägnar jag mig numera åt att köpa gator. Någon miljon eller så har jag väl lagt ut redan, på gator samt att bygga fastigheter där. Tjänat pengar på det har jag också, tagit in hyra från de boende i mina hus.

Det handlar om Monopoly City Streets, ett online-spel som en kursare tipsade mig om. Jag äger sålunda tre gator i nordöstra Birmingham - varav en bara ett stenkast från Villa Park - samt en gata i vardera Vinslöv, Lund, Paris och New Orleans.

Lite kul.

I stormens öga?

Vi är under belägring av höstens första (enda?) storm. Eller har vi haft en tidigare? Minns...

Ja, så långt kom jag för cirka tio minuter sedan, innan... PANG! Pitch black. Strömmen gick.
Men det varade inte så länge. Nu sitter jag här och bloggar igen.
På TV har de sagt att stormen ska bedarra under sen kväll och natt.
Låt oss hoppas det.

Och jag har gjort några små ändringar på min tavla. Därefter sajnade jag den, skrev dess namn på baksidan, gjorde en provisorisk upphängningsanordning och hängde den på väggen i ateljén.
Namnet, ja. Jag beslutade att kalla den Girl with a Pearl Necklace. Flicka med pärlhalsband.
Jag antar att du, kära bloggläsare, är bekant med boken/filmen (med Scarlett Johansson) Girl with a Pearl Earring. Det är förstås den jag hade i åtanke när jag valde namn på målningen.

Nu tänker jag avsluta innan strömmen går igen.

Färdig Nude

Ikväll, på målarkursen, drog jag de avgörande penseldragen. Redan igår satt jag och pillade och pillade med hennes pärlhalsband. Det var ganska bra - men liknade inte riktigt pärlor. Ikväll har jag pillat ännu mer med det och förhoppningsvis är det bättre. Min målerilärare tyckte åtminstone det.
Voilà. Behold the Nude in Pearls!

Underbart, Jennie Silis!

Dagens hjältinna heter Jennie Silis. Hon skriver insändare i Kvällsposten idag under rubriken: "Vellingeborna tar våra jobb i Malmö".
Med intelligens, språkkänsla och till och med en nypa humor tar hon udden av det unkna gnället som kommer nerifrån Falsterbonäset, där de stackars rika invånarna hotas av en handfull unga grabbar på flykt undan krig och förödelse i tredje världen.

Bara läs och njut av följande formulering från Jennies penna: "Säkerligen var det också en stor grupp Vellingebor som bevistade Malmöfestivalen i augusti och roade sig på gratiskonserterna runt om i centrum. De kommer alltså hit och snyltar på våra förmåner för att sedan ta stadsjeepen hem till Vellinge igen, där de betalar en av Sveriges lägsta kommunalskatter."

Underbart, Jennie! Drägg som Holm och Ljungman gör att man skäms över att vara skåning.

Gravstensmarknaden mättad?

Varje dag, nästan, kommer det ett brev i postlådan:
"Mitt uppe i er svåra sorg vill vi, med all respekt, ändå komma med ett litet förslag..." och så en målande beskrivning av hur underbara just det här företagets gravstenar är.

De kommer från alla håll! Skåne runt och långt upp i Illaluoktta. Hur många gravstensmakare finns det i det här landet? Alltför många, verkar det, för de kastar sig över en som glupande ulvar när de nosat upp ett dödsfall.

Nog om det. Nu är nog min Nude klar, det vill säga grunden.












Färgerna på det här fotot, taget med mobiltelefon, är som sagt inte riktigt korrekta. Här ser det ut som nyanserna mellan olika delar av hennes kropp är brutalt stora.
Det är de inte, men det kan förstås ändå vara en signal till mig att jag ska se över den saken.
Sen är det pärlhalsbandet. Det blir en utmaning!
Bakgrund? Eller ska hon bara stå mot en helsvart fond? Tål att tänka på.

Ett steg närmare

...sin fulländning... nja, fulländad lär den aldrig bli, men färdig, förhoppningsvis.
Så här ser den ut just nu:












Lite suddigt foto, är jag rädd. Men det är okay, hon är ju ännu inte färdig. Men proportionerna är nog ganska bra nu, och hudfärgen också, så när som på ett par ställen som ska fixas till.
Håret ska jobbas lite med, och sen... pärlhalsbandet. För ett sådant har hon. Kommer att ha. Snart, på en blogg nära dig!

Femetta!

Jaaa!!!!
Villa kastade av sig besvikelsen efter den till synes onödiga förlusten mitt i veckan mot Hammers och krossade Trotters 5-1.
Livet leker igen!

Måleri bättre än fotboll och vädret

Vilken förskräcklig dag det var igår!
Ja, jo, visst hade den sina fördelar också. Jag var i Lund och hälsade på vänner på före detta östasiatiska institutionen och det var verkligen trevligt.
Men vädret!
En mer jävalusisk novemberdag har man väl sällan varit med om. Isande kall östanvind, ända borta från Sibirien, och temperaturer kring noll.
Vårt sovrum ligger mot öster och har fullt med fönster på den väggen, så det var nästan så det växte pingviner i fönsterkarmarna.
Och fotbollen ska vi inte tala om...

Då är det bättre med måleri. Har jobbat en del på the Nude idag och nu börjar färgen på hennes hud åtminstone likna något att utgå från.
Här är hon, i sin nuvarande skepnad:












Ja, ännu återstår en hel del. Men jag tycker i alla fall att hon blir bättre och bättre.
En före detta arbetskamrat till mig brukade säga, när jag (eller någon annan) hade gjort en sida som såg ganska bra ut:
"Som Rembrandt sa, ett streck till och tavlan är förstörd!"
Men där är jag väl ännu inte?

Ett ansikte

Jobbade med bilden - the Nude - igår och nu börjar den äntligen likna något. Mycket är kvar att göra, förvisso, men ändå.
Så här ser den ut just nu:












Nu linjerar åtminstone hennes "titties" och delvis börjar ansiktet titta fram.
Jag har gett målningen ett ansikte, ha ha!
Mycket är kvar, som sagt. Delar av henne är fortfarande likbleka, andra delar är kanske för gula eller för röda. Den harmonieringen kommer nu gradvis.
Så får jag fundera på om hon ska ha någon bakgrund, eller den svarta duken får räcka. Det får vi se.

Dum som en... trädgårdslampa

Vi har installerat en lampa i trädgården.
Nu när hösten kommer är där nämligen ordentligt mörkt och även om Alex oftast är nykter har han problem att hitta nyckelhålet när han ska ta sig in i sin bostad.
Så nu har vi en snygg gammaldags gatlampa-typ lampa där.

Denna lampa styrs av något som heter skymningsrelä. När den tycker att det har blivit tillräckligt mörkt så tänds den, och när det har blivit tillräckligt ljust så släcks den.
Denna lampa visar sig vara något av det dummaste på Guds gröna jord.
När den har tänt sig och varit tänd några minuter så tycker den "Oj vad ljust det blev. Jag får nog släcka mig."
Så släcker den sig, för att några minuter senare tycka "Oj vad mörkt det blev. Jag får nog tända mig."

Och eftersom den har ett minne som en fluga kan den hålla på så ett bra tag.
Kokko!

Så blev hon vit

Har målat lite idag också, på novembers första dag.
Vädret har slagit om, från kallt och lugnt till mildare och blåsigt.
Det finns inget bra vinterväder.

Så här ser min nude ut för tillfället:












Hon ser fortfarande hemsk ut, lite som en japansk teateraktris, kanske. (Även om kontrasten här ser väl stor ut, så är bilden inte i verkligheten.)
Tänk om hon alltid kommer att se så hemskt ut!
Hemska tanke...

Hästar och måleri

Jaaa!
För en gångs skull var marginalerna på min sida när V75 avgjordes.
Alla rätt!!! Satte en 38-oddsare och vann drygt 9000 kronor. Nåja, nu är vi sju stycken som ska dela på pengarna, men kul ändå.

Och idag har jag äntligen hunnit måla lite. På min nakna kvinna.
Hon ser för jä--ig ut just nu, det håller jag med om, men det är bara mitt i processen.
Behold her!












Mycket ska som sagt göras innan hon är färdig.
Hmm... är inte brösten lite väl stora? Jag vill inte ge intryck av att hon har silikontuttar, för det är det värsta jag vet.
Får lösa det på något sätt.

Jakten på solidaritet

I kampen mot den borgerliga politikens förvandling av Sverige till ett 2/3-delssamhälle stöter man ibland på vissa... besvärligheter.

Det är således besvärande att bland den del av befolkningen för vilken man vill förbättra, den grupp till vilken transfereringar enligt klassiskt Robin Hood-manér ska riktas, finns alltför ofta de mest fördomsfulla och intoleranta åsikterna.

Huvuddelen av kalhuggna unga män med stålskodda hättor och tom blick kommer ur den så kallade arbetarklassen - även om chefsideologerna bakom dessa olycksbådande trupper hör hemma längre "upp" på samhällsstegen. (Det är också dessa, ledarna, som härbärgerar den värsta ondskan.)

Det är också så, enligt undersökningar jag tagit del av, att personer/grupper ur arbetarklassen som har "kommit upp sig" har mycket liten benägenhet att vilja avstå från sin nyvunna rikedom till dem som har det svårast.

Det är dessutom så att välgörenhetsorganisationer av diverse slag oftast befolkas av individer - kvinnor, i regel - ur de besuttnas led.

Jag tror att det finns förklaringar på allt detta.
Bristfällig utbildning och fostran kan säkert förklara en del ondskefulla attityder, exempelvis gentemot invandrare och utslagna. Och borgartanterna sitter säkert i sina välgörenhetskommittéer bland annat för att döva ett irriterande samvete.

Men det är trots allt besvärande.

En riktig tavla?

"Dom har svarta dukar på Förmedlingscentralen," sa min målarkurskompis Karin förra måndagen.
Spännande! Jag som älskar svart!
Jag var där härom dagen och köpte en 40x40. Av någon anledning hade de bara kvadratiska.
Och jag ska använda den till att måla en nude. Det blir min första, samtliga kvinnor (inte så många) jag har försökt måla tidigare har varit påklädda.
Ni ska få följa arbetet här!












Så här ser den ut just nu. En outline, inget mer. Ja, mindre, faktiskt. En del av en outline. Men än så länge är jag belåten med den.
:-)
Vi får se om det blir en riktig målning, eller om jag bara gör en tavla...

United Asslicking Nations

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Vinterdvala

Fiskar går inte i ide, de går i dvala.
Därför ska man, om man har fiskar i sin damm, när temperaturen mer eller mindre permanent går under +6 grader ungefär stänga av den stora pumpen, för dess vibrationer stör djuren när de ska lugna ner sig över vintern.

Detta gjorde jag igår. Jag tog också upp filtret ur sitt gömsle i kullen bredvid (det sovande) vattenfallet och rengjorde det med alla dess delar. Det tog sin lilla tid.

Därefter aktiverade jag istället den mindre pump som ska se till så vattnet syresätts även under den vilande årstiden. När kylan slår till ordentligt är det bara att fullborda vinterkittet med att lägga den sexkantiga frigolitplattan på vattenytan, så att där åtminstone blir ett isfritt hål.

Den gruvliga årstiden kan komma.

Mästaren!

Det är en magisk dag.
Rättare sagt, det var en magisk torsdagkväll för några veckor sedan, när jag sprang 800 meter på Tyrs Hage - fast först ikväll förstod jag hur magisk den var.

För att göra en kort historia lång - och denna historia är så bra att den kräver att få bli lite längre än den egentligen är - så är det i år 40-årsjubileum i Tyringe SK69, den anrika friidrottsklubben som fostrat namn som Dan Glans.
Just under detta jubileumsår har (tyvärr, förstås) ett antal av klubbens tongivande seniorer (dvs över 13 år gamla) varit hel- eller halvskadade.
Just under detta jubileumsår har jag också kommit till skott, efter sex års frånvaro, och än en gång varit med på tiokampen.
Och vilket flyt för mig, att det blev just detta år!

Ikväll var det nämligen högtidlig avslutning på utomhussäsongen, den traditionella samlingen i skolans aula där ett stort antal barn och ett mindre antal seniorer får sina medaljer och/eller diplom.
Diplomet är förstås en ära att få, men ännu mer intressant var att få se hela listan med alla årets resultat.
Och då, när denna lista gicks igenom minutiöst, namn efter namn, gren efter gren, uppenbarade sig sanningen i all dess outsägliga härlighet:
Min tid på 800 meter, blygsamma 3.19,0, visade sig vara bättre än tiderna för alla de andra elva personerna (över 13 år) som deltagit i grenen i år.
Jag är alltså KLUBBMÄSTARE!!!!!!!!!!!

Med en liten brasklapp för att något 13-årigt eller yngre barn har sprungit fortare än jag, så är det i alla fall odiskutabelt så att jag är seniorklubbmästare på 800 meter år 2009 - jubileumsåret.
Det är första gången någonsin (så vitt jag vet) som jag blivit klubbmästare, och det är något jag aldrig i min vildaste fantasi trott kunde hända, och jag är djupt rörd nästan vispad och det här kommer jag att leva läääääänge på!

Aldrig mer

...ska jag låta lura mig av de så kallade experterna och ta bort en häst som jag själv tror har chans att vinna.
Nummer tolv, i andra avdelningen på Åby igår. Gills Adde (eller Abbe kanske). Tog bort den inne i spelbutiken och la till en "betrodd" häst i ett annat lopp istället. Som givetvis var chanslös, medan Gills Abbe vann.
Jag blir så FÖRBANNAD på mig själv!!!
Där rök nästan en tusenlapp.

VILLA 2-1 CHELSEA

Yeeeees!!!!!!!!!

This campaign could be worth following after all.
Following a 1-1 draw against Manchester Billionaires (City), Villa today beat leaders Chelsea. In late August we beat Liverpool, at their own pitch. So, why couldn't we do the same to Manchester United?

Okay, let's not get carried away. But it was a great victory today.

Vart tog hösten vägen?

Det var sensommar... och sen blev det vinter.
Fy f-n vad kallt det är! Nollgradigt och en vass vind från norr, kan det bli värre? Och vi är bara i mitten av oktober.
Jag fick onda aningar redan för några veckor sedan när jag såg de välfyllda rönnbärsgrenarna.

Vad hände med den globala uppvärmningen? Den måste ha missat oss. Eller vi missat den.
Som tur är har vi redan bokat en solresa i början av januari, för det här ser ut att bli en lååååååååång vinter...

Svininfluensan - fågel eller fisk?

Att vaccinera sig eller att inte göra det, det är frågan.
Uppgifter om svininfluensan, och om vaccinet, virvlar i luften fortare än något virus kan spridas.
I somras var det en gigantisk mediagrej som skrämde slag på alla. Sen hände inget, och inget, och inget.
Nu skrivs det igen, vaccinet har nämligen kommit.
Skolorna skickar ut papper som föräldrar ska fylla i, och bestämma om man vill att ens barn ska bli vaccinerat eller inte.
Hur ska man kunna fatta ett rätt beslut?
Vad är sant av allt det man hör?

Unga drabbas värre än äldre = talar FÖR att vaccinera sitt barn. Men inte sig själv?
Influensan är inte värre än någon annan influensa, bara mer smittsam = talar MOT att vaccinera sig eller sitt barn. För varför pumpa in kemikalier i kroppen i onödan?
Hela arbetsplatser riskerar att stängas om folk blir sjuka = talar FÖR att vaccinera sig, om man har ett arbete, men ingen annan. Skolan lär inte stänga om några barn blir sjuka.
Den som får influensan nu (och inte avlider) har ett bättre grundskydd när den kommer nästa gång, då den förväntas vara elakare = talar MOT en vaccination.
Där står man, och förväntas fatta ett klokt beslut.
Det är inte klokt!

The Nobel Stupidity Prize

...goes to the Nobel peace prize committee.
Awarding President Obama the peace prize is a big mistake.
I am a big supporter of Barack Obama's and I certainly hope that he, in time, will accomplish enough to earn a Nobel peace prize. But to give it to him now, less than a year after his inauguration, is just bloody stupid.
True, he has told us of his ambitions, and they are very good. But so far, he hasn't done anything.
He hasn't yet withdrawn the American troops from Iraq.
He hasn't yet closed down the Guantanamo prison camp.
He hasn't yet forced through the health insurance reform for the American people.
He has vowed to expand the American military presence in Afghanistan, which is, at least, questionable.
To hand him a prize of such dignity as the Nobel peace prize is way too early.
It may even hamper him, and we don't want that.
In short, the Nobel peace prize committee has made a big fool of itself. Who is going to take this prize serious anymore?
It's a shame.

Oktobertankar

Idag skulle John Lennon ha fyllt 69 år, om han hade fått leva.
För övrigt ser jag, härifrån min upphöjda plats på andra våningen, i fjärran dammen. Dess vattenyta ligger blank som en spegel, åtminstone från det här avståndet.
Det gör den därför att vattenfallet (fortfarande) inte är igång. Men om ett par veckor ska dammgurun komma och vi ska se om vi kan få ordning på det.
Det gröna "slemmet", alger av något slag, trivs bra i vattnet. Vet inte hur man ska få bukt med dem. Fiskarna verkar gilla att krypa in (om nu fiskar kryper) i geggan och gotta sig.
Men sikten i dammen är kristallklar, man ser lätt ner i botten av djuphålan. Det är bra!
Och nu, i oktober, finns höstens alla färger i växtligheten runt stränderna; bladen på de olika gräsen är gula, den speciella höstblomma som växer i dammens nordöstra hörn (jag vet inte vad den heter) är röd, och de mindre gräs- och ogrässorterna längs marken är gröna. Alla dessa färger speglar sig på ett fantastiskt sätt i vattnet. Får nog gå ut och ta en bild.

Ja, må den leva...

Kära blogg.
Har den äran att gratulera på ettårsdagen!
(ljudet av trumpetfanfarer...)
Inte så många har läst dig, tror jag, och ännu färre har kommenterat dig.
Men du finns och du är som en dagbok.
Du är, in fact, en dagbok. Blogg är ju förkortning för web logg, alltså en dagbok på nätet, och det är precis vad du är.
Jag har aldrig skrivit dagbok förut, utom vid mina längre resor. Men, som någon sa nyligen (fråga inte vem, det är för komplicerat för mitt minne), en dagbok är som en bekräftelse på att man inte är helt ensam i världen. Eller något sådant. Fast... it doesn't make sense, eller hur? Visst skulle den sista människan på jorden kunna skriva dagbok.
Men någonstans skriver man kanske ändå en dagbok i tanken att någon annan, någon gång, kommer att läsa den. Om man skriver den i cyber space ökar ju möjligheterna för att det ska ske högst dramatiskt.
Bla bla, bludder bludder. Nu skålar vi för bloggen, må den leva!

Friska vindar

...har det verkligen blåst under helgen.
En hyllning till alla som trotsade blåsten och regnet och tog sig till HEDBERGSHUSET i Vinslöv, där jag och tre kamrater ställer ut våra alster.
Mycket folk, både lördag och söndag. Jättekul!
En CD-skiva och en bok har jag sålt, so far. (En helg återstår ju.) Och en spekulant finns på en av mina två största målningar, Mötet, som jag för övrigt la ut här på bloggen häromdagen. Hoppas spekulanten återkommer nästa helg - annars är det kul i alla fall, att få vara med och visa upp sin konst.

Exhibition time!

Imorgon lördag, på söndag samt nästa helg är det dags för höstens stora begivenhet:
Nordskånska Konstnärsgillets konstrunda 2009.
Jag och tre kamrater ställer ut på Hedbergshuset i Vinslöv.
Här kommer ett exempel på det jag visar upp:












Bilden ovan heter Djungel och den målade jag i somras.
Jag tar och visar er ännu en:










Denna heter Mötet, är också gjord under sommaren och den där grabben på bilden har nog mycket speciella tankar i huvudet - eller snarare längre ner - när han äntrar den skumma gränden...

Välkomna alla till Hedbergshuset och kolla mer!

Den mest svindlande resan

Kära blogg. Du har blivit försummad.
Min pappa har somnat in. Det känns konstigt, att inte ha honom här. Men det var skönt att han fick slippa ligga där längre, hans liv kändes inte längre meningsfullt.

I en sådan situation, när en närstående går bort, tänker man nog lite extra på det där med döden. Jag tänker i och för sig på det ibland annars också, jag har ju lite dille på de "stora" frågorna.

Den sista tiden av hans sjukdom fick jag en känsla, en bild, av vad det var som höll på att hända, en bild som gjorde mig ganska lätt till sinnes.
Jag tänkte mig att vi var på en flygplats, jag och pappa (och de andra som var i närheten av hans sjukbädd). Han skulle ge sig ut på en resa; en resa som saknar motstycke bland andra resor, en skrämmande men samtidigt oerhört spännande resa. Vi var med honom ända in till gaten (gejten), tills han visade upp sitt boarding pass och gick ombord på flyget; och det lyfte och försvann...

Jag håller på med en målning som jag påbörjade två dagar efter hans död. Har jag tur blir den riktigt fin. Den handlar om döden, inte om min bild från flygplatsen utan den bild av döden som så många har berättat om; om en tunnel, i vars andra ände den döde/döende får se ett fantastiskt, välkomnande ljus.
Jag hoppas bli klar med den till helgen, då jag ska ställa ut.

Rånarglädje

Medelst helikopter har några kreativa män (förmodligen) tillskansat sig en större (förmodligen) summa pengar från en värdetransportdepå i Stockholm.
I artiklar om fallet skrivs att det finns ungefär 100 personer i landet som sysslar med den här typen av brottslighet.
Fråga: Varför sitter inte alla dessa hundra inom lås och bom? Då hade vi ju, uppenbarligen, sluppit de här rånen!

Jag hatar brott. Framför allt hatar jag brott mot person, såsom mord, misshandel och liknande. Men i slutändan drabbar ju alla brott oss personer, och sannolikt drabbar de den fattige mer än den rike. För om inte annat så kommer den rikes förluster att tas igen på ett eller annat sätt där den fattige får betala.

Jag tycker att samhället ska göra ALLT som är möjligt för att förebygga brottslighet. Och då menar jag allt, som till exempel att hjälpa barn med sociala problem för att minska risken att de leds in på en kriminell bana, liksom att så långt det går utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället och därmed, tror jag, minska motivationen för stölder, rån och den typen av brott. Rättighet/skyldighet för alla att ha ett arbete är en punkt.

Kampen mot narkotikasmuggling måste bli ännu mer effektiv - ökat samarbete mellan alla världens regeringar - för massor av brott sker på grund av missbruk.

Men när allt detta är gjort, då kommer det ändå att finnas människor som begår brott. Dessa har då fått alla de chanser man kan tänka sig att avstå från brottslighet. Väljer de då ändå den kriminella vägen, lås in dem, för gott. Sådana individer behövs inte i samhället.

Evig sommar

Idag har det varit mulet och kommit några regnstänk. Men jag såg i en kvällstidning som någon på tåget satt och läste i, att "Här blir det sommarvärme", eller något liknande... det fina vädret skulle tydligen fortsätta ett tag till, någonstans.
Hoppas det är här!
För mig får det gärna vara sommar året om, det är min bästa årstid. Sen kommer vår och höst. Om jag får göra mig av med någon - och det vill jag - så är det vinter. Jag skulle inte gråta om jag aldrig mer fick uthärda en vinter.
För det är ju det jag gör, uthärdar den, under tyst protest, tyst undran varför jag föddes i en så kall del av världen.

Undrar om det finns väder på andra sidan... ja, i dödsriket alltså. Det kan man ju fundera på.
Min pappa, 87 år, ligger på sitt yttersta. Cancern, som upptäcktes för ett år sedan, håller på att besegra honom. Han är redo, det är jag tacksam för. Han har det besvärligt nu, så jag tror att döden kommer att vara en befriare när den kommer.
Han fick många år, och vi fick många år med honom. Det är jag också tacksam för.

Det är svårt att förhålla sig till döden, speciellt när den är så "naturlig" som hos en människa i min pappas ålder. Det är klart att man önskar att han kunde få vara hos oss längre, men livet tar ju slut, det vet vi. Och när man ligger utmärglad och ur stånd att njuta av livet, då kanske det ändå är bättre att få somna in.
Jag hoppas han kommer till en evig sommar - om det är det han vill.

Brittsommar

Fantastisk september vi har, vädermässigt. Idag, den 18:e, har jag just varit ute och klippt gräsmattan - i kortbyxor!

Kanske är brittsommar fel ord, då ska det väl vara så sent som början av oktober. (Att utrycket enbart skulle gälla om det råkar vara fint väder på Birgittadagen, det protesterar jag dock vilt mot.)
Kanske borde jag säga sensommar istället, fast då tänker man mest på augusti. September är ju en höstmånad, och förvisso är mornar och kvällar betydligt svalare...

Skönt är det, i alla händelser.

The meaning of Life

Today, finally, you're about to learn the answer to the big question:
What is the meaning of life?

And it's not, as in the movie The hitch-hiker's guide to the galaxy, the number 32 (or whatever number it was).

No, the meaning of life is...
...to find a meaning with your life!

A bit like Columbus and the egg.

Livets mening

Nu ska ni äntligen få svar på den stora frågan:
Vad är meningen med livet?

Och det blir inte, som i Liftarens guide till galaxen, siffran 32 (eller vilken siffra det nu var).

Nej, livets mening är...
...att hitta en mening med livet!

Columbi ägg, typ.

Ljus i höstmörkret

Så är vi inne i den sista månaden av det positiva halvåret - för den här gången. Det känns lite vemodigt, och synnerligen konkret när det på morgonen bara är plus fyra grader. Hösten är här.

Men jag kommer att hålla eländet på avstånd ytterligare några veckor oavsett hur vädret blir: min utställning närmar sig ju!
De två första helgerna i oktober - Hedbergshuset i Vinslöv. Ska bli skitkul!

Egoismens profeter

Jag hade inte tid den dag jag hade tänkt mig att ge regeringen en känga, ej heller dagen därpå eller dagen efter den.
Men nu har jag några minuter, och de tänker jag använda.

Det senaste, eller något av det senaste åtminstone, från Reinfeldt-regeringen är en utredning där man föreslår att privata intressenter ska få driva lönsamma delar av kollektivtrafiken, medan staten ska få sopa ihop resterna sen, de där sträckorna som inte är intressanta för vinstdrivande företag.

Förslaget ligger helt i linje med regeringens politik och ideologi: privata intressen ska få plocka russinen ur kakan och skiten ska lämnas till det allmänna, allt för att göra den offentliga sektorn så liten och betydelselös som möjligt.
Likadant har det blivit inom skolans område och vården.

Ideologin är klar: samhället ska ha ett A-lag och ett B-lag, och de som är med, tvingas gå med, i B-laget - de som ekonomiskt och socialt finns längst ner på klasstrappan, de ska riktigt känna hur värdelösa och tärande de är.

De oupphörliga skattesänkningarna följer samma mönster. "Vanligt folk" ska få några hundralappar mer i plånboken varje månad och vara tacksamma för det.
Och ju lägre skatten blir, ju mindre skattepengar som kommer in till statskassan (och motsvarande i kommunerna), ju mindre resurser finns det till våra gemensamma angelägenheter, såsom vård, skola och äldreomsorg, infrastruktur med mera, samt de transfereringar (bidrag av olika slag) som ska se till så klyftorna i samhället hålls åtminstone inom skamgränserna.
Det gör de inte längre.

Den del av befolkningen som har det sämst - som har ekonomiska och sociala problem - får det allt sämre medan övriga får det lite (de flesta) eller mycket (de riktigt rika) bättre.
När klyftorna ökar i samhället får det två effekter.
Den ena är att de som har det sämst konsumerar mindre, eftersom de får sämre ekonomi. De som har det bäst kanske konsumerar något mer än tidigare, men bara marginellt eftersom de redan tidigare hade råd att köpa vad de ville. Totalt sett minskar alltså konsumtionen, vilket genererar mindre intäkter i form av moms och färre arbetstillfällen.
Den andra är att missnöjet och oron i samhället ökar, och därmed brottsligheten. Och detta drabbar förr eller senare också de besuttna.

Regeringen biter sig alltså själv i svansen när man för en så utpräglad klasspolitik som nu. Ingen tjänar på det.
Och vad gör den så kallade oppositionen? Inte mycket. Mona Sahlin är som en light-version av Fredrik Reinfeldt, miljöpartisterna svänger hit och dit, och Lars Ohly verkar ha plockats med i gänget närmast för att neutraliseras.
Det är dystert.

En magisk dag?

Idag är det den nionde september 2009. Med andra ord, eller snarare siffror: 090909.
Gissa om många par väljer att gifta sig idag!
Och sådan lycka bäbisar som föds idag förutses att få.

Ligger det något i det där? Det där med talmagi? Oturstalet 13, turtalet 7, och allt sådant.
Jag tvivlar på det, men helt säker kan man ju inte vara.
Tre är traditionellt mitt oturstal. Jag körde och krockade med min bil den 3 juli ett år, körde omkull med mopeden den 3 någonting ett annat år.
Men jag kämpar emot det, vill inte ha något oturstal. För ett par år sedan utmanade jag verkligen ödet - gick ombord på ett flygplan till London, den 3 mars! Tredje i tredje, alltså.
Och ja, eftersom jag kan sitta här och skriva detta, gick det bra.

Lite magiskt kändes det faktiskt idag; att, en bit in i september, kunna köra ut till Åhus och ligga och ha det skönt på stranden, i badbyxor.
Fast magin stannade i vattenbrynet. Det var kallt som ****, så något bad blev det inte.
Tror jag åker ut där en sväng imorgon också. Det gäller att passa på.

Nu var det länge sedan jag gav regeringen en råsop. Det ska jag göra imorgon - när jag har varit i Åhus. Det tycker jag att den har gjort sig ärligen förtjänt av.

Viiilken daaag!

Så brukade de ju utropa i de gamla (journal-)filmerna. Och lite så var det ju igår. Men bara lite.

Först hästarna. V75 alltså. Nej, jag vann inte en och en halv miljon, eller hur mycket sjuan nu gav, denna kluriga vecka. Men jag var med! Jag hade ett skitbra system - med kanske den bästa spik jag någonsin har valt.
Den satt som en smäck, direkt i första avdelningen. Sharapova, streckad på bara vart femte system. Den spikade jag och den vann, knappt men klart. Vilken känsla!
Sen gick jag på pumpen i andra, det är bara att erkänna att den som vann där (en femprocentare) hade jag ingen tanke på.
Snygg spik i tredje, Zola Boko, som lekte hem loppet. Flyt i fjärde och femte, där jag hade garderat upp och favoriten inte vann i något av loppen.
Sjätte. Där var jag tvungen att gå kort, fick bara plats med två hästar. Den som vann hade jag som förstareserv - men det hjälper ju inte. Och därmed var de stora eller hyfsat stora pengarna borta för min del.
Fick med en halvskräll i sista, dock, och tolv femmor gav drygt 1500 kronor. Det var väl inte så dåligt!

Och så fotbollen...
Jag har ju aldrig varit riktigt engagerad i landslagsmatcher, har svårt att uppbåda den där nationalistiska yran. Men att heja på Sverige mot Ungern är inte så svårt, och dessutom spelade det svenska laget verkligen bra.
Kalldusch när ungrarna får straff och kvitterar cirka tio minuter från slutet. Darriga blågula spelare några minuter efter det... ska Ungern vinna till slut, trots det massiva svenska spelövertaget i 80 minuter?
Så, den sista makalösa sekvensen, där Rasmus Elm (tror jag) skickar upp bollen, Zlatan får för en gångs skull kontroll över den, petar den på målvakten, bollen studsar upp mot Zlatans bröst och vidare in i mål. Åtta sekunder efter den officiella övertidens slut.

Det brukar heta att en fotbollsmatch varar i 90 minuter.
Efter att ha sett Villa släppa in avgörande mål alltför många gånger på övertid brukar jag säga att en fotbollsmatch varar i 93 minuter.
Nu vet vi hur länge den varar: 93 minuter och 8 sekunder.

Hösttider och mycket på gång

Igår regnade det småspik. Idag blåser det som om Vindguden själv hade stigit ner och visat sitt raseri.
Är det hösten som är här?

Igår kväll sprang jag i alla fall 5000 meter, för första gången på sex-sju år, på bana, i Tyrs Hage, "min" idrottsplats, i Tyringe.
26.42, hyfsad tid för att vara jag. Helt okay.

Annars är det mycket på gång:
Licens för att få ge ut (o, det låter mycket mer än vad det är) skivan - där jag/vi samlar det bästa jag och Alex har spelat in.
Visitkort inför utställningen i oktober.
"Planscher" att ge bort till dem (om det finns några) som köper min bok i samband med utställningen.
Och så färdigställa ett par målningar till - först och främst den som illustrerar en av låtarna på plattan, Yellow Eyes.

Hur ska man hinna plugga och hänga med på "kussen" (berättade jag att de inte kan prata rent i Växjö? De säger kuss istället för kurs!) när man har så mycket annat, viktigt att pyssla med?
Nåja, det ska väl gå.

En så kallad universitetsstad

Kära blogg.
Du har blivit bortglömd de senaste dagarna. Nej, inte bortglömd, men bortprioriterad.

När man stiger upp vid sextiden, färdas med (mer eller mindre försenade) tåg långt upp i Smålands djupa skogar för att inte komma tillbaka hem förrän sju-åtta på kvällen orkar man inte vara kreativ sen också.

Jag har nu gått tre dagar på utbildningen i storytelling vid det så kallade universitetet i Växjö. Intressant utbildning, engagerade lärare, trevliga klasskamrater, men låt mig ändå säga en sak: Växjö blir aldrig någon riktig universitetsstad.

Kommer in i deras så kallade Akademibokhandel, frågar efter två böcker som vi ska läsa på kursen (eller "kussen", som de säger där uppe). Och damen i bokhandeln säger:
"Är det kurslitteratur? Nej, sådant har vi aldrig på lager."
?????????????

Completely fucked up

Now things are looking real bad. This season is going down the drain for sure.

Aston Villa are trying to sign Richard Dunne, the own goal scoring machine from Manchester City.

In principle, taking leftovers from disgusting Man City is revolting in itself. But as for Richard Dunne, he should be a no-no no matter where he comes from. I have never seen any other player fumbling the ball into his own net as many times as Dunne.

Heaven have mercy on us...

Helt kört...

Nu är det helt kört, nu kan vi verkligen glömma den här säsongen.

Villa håller på att försöka sajna Richard Dunne, självmålsmaskinen från Manchester City.
Enbart principen att sopa upp gammalt skräp från nyrika ÄCKLIGA City är motbjudande, men Richard Dunne borde vara otänkbar oavsett varifrån han kommer. Har aldrig sett en fotbollsspelare göra så många självmål som den mannen.

Bevare oss.

I undrens tid

Undrens tid är ännu icke förbi!

Liverpool - Aston Villa 1-3. Fantastiskt!

Och Landskrona BoIS vann också. Hur länge sen är det som det hände, att Villa och BoIS vann på samma dag?

Läser även på en annan hemsida att Rupert Glint, han som spelar Ron i Harry Potter-filmerna, gärna vill ha en flickvän.
Här överträffas alltså verkligheten av dikten; i böckerna får han ju som bekant Hermione, och det kommer jag aldrig att riktigt förlåta Joanne K Rowling för - det borde ju blivit Harry och Hermione.

Snälla nassar?

Idag befinner hässleholmarna sig i uppochnervända världen.
Nazisterna, under "partibeteckningen" Folkfronten, demonstrerar och håller tal - mot politiskt våld!!!!!!
George Orwell hade smålett om han hört talas om det:
Krig är fred. Slaveri är frihet. Nazister är fredliga.

Mer bekymmer i dammen

Floderna Huang He (Gula floden) och Chang Jiang (Yangtse kiang) brukar kallas Kinas sorg och glädje.
Min damm är min sorg och glädje!
Glädje när allt fungerar, för då är den fantastiskt vacker och det är fridsamt och meditativt att sitta där och titta på den och livet i den.
Sorg när det strular.
Som nu igen, för ett par dagar sen. Plötsligt sjönk vattennivån med mer än 20 centimeter på bara ett halvt dygn. Helt oförklarligt, som vanligt.
Nu gör vi - återigen - en noggrann genomgång för att försöka hitta felet. Slangar och filter verkar okay. Är där hål i själva duken? Eller är det något med vattenfallet?
Aldrig får man vara i fred...

57 på sista varvet...

Man sitter andlös i soffan.
Etiopiern Kininesa (heter han väl) Bekele har joggat stadion runt 24 varv, de flesta av dem på typ 63 sekunder.
Så, när klockan pinglat för sista varvet i 10 000-metersloppet, glider han bara förbi den ledande eritreanen och spurtar varvet på 57 sekunder.
57 sekunder!
Jag kommer inte i närheten av det på ett varv runt idrottsplatsen, och han gör det efter 24 hårda varv...
Ska man någonsin våga sig in på Tyrs Hage mer?

Hope he's clean

A new fantastic world record by Usain Bolt.
Let's just hope... he's not on dope.

Imorgon börjar det

...friidrotts-VM?
Nja, jo, det är ju sant, och det är jättekul.
Men det var inte det jag tänkte på.
Jag tänkte på världens äldsta fotbollsliga, den engelska, som åter drar igång efter en sommar full av vansinniga affärer.
Vansinnigast är nyrika Manchester City som har köpt upp allt som rör sig. Jag är besviken på Arsenal, alternativt Adebayor själv, för den affären. Självklart är jag också besviken på Gareth Barry. Om han hade gått till ett lag som faktiskt ska spela i Champions League till hösten hade det väl varit sin sak - om han nu tvunget vill lämna Villa. Men City... Må han bli skadad i inledningen av första seriematchen och missa hela säsongen! (Ja, jag är bitter.)
Villa startar hemma mot Wigan. Om det inte blir tre poäng där kan vi redan glömma den här säsongen.
Viktigast är dock att det går dåligt för Man City. Jag kommer till och med att heja på Chelsea, Man United och BIRMINGHAM mot dem.
Grrr!

Äldrevården i Sverige - en skam!

Utvecklingen går snabbare och snabbare, verkar det som; ungefär som en kurva över styrkan hos en jordbävning ökar ökningstakten hela tiden.
Ibland går den åt helt fel håll - och kanske upptäcker man inte det förrän efter ett tag. Den svenska (så kallade) åldringsvården/äldreomsorgen är ett bra exempel på detta.

Vi som varit med ett tag minns nog sketchen med Hasse&Tage (var det väl), om han som var på rymmen från ålderdomshemmet. De hade låst in honom och hans konjak i var sitt skåp, och hans barn kom aldrig och hälsade på honom...

Idag är det många äldre som gärna skulle bryta sig in på ett ålderdomshem och ockupera en plats där, om de kunde. För det har blivit nästan omöjligt att ta sig in där, oavsett hur gammal man är.
En välvillig - ja, mycket välvillig - tolkning av kursändringen inom äldreomsorgen är att "hemmet" var något som man helst inte ville komma till; myndigheterna låter nu de äldre bo hemma så länge som möjligt, i den invanda miljön och med sina prylar.

Även om detta är sant, att de flesta äldre vill bo hemma så länge som möjligt, så är frågan hur man definierar begreppet "så länge som möjligt".
Hur länge är det möjligt, eller kanske snarare rimligt, att en gammal människa ska bo kvar i sitt hem? För där borde gränsen istället gå - så länge det är rimligt. För efter att ha slitit ett helt liv borde det vara självklart att de äldre inte ska behöva avsluta sina liv i misär utan få den service och trygghet - och, inte minst, umgänge! - som de har rätt till och önskar.

Nästan varje vecka läser vi om människor, ofta är de långt över 90 år, som blankt och känslokallt nekas plats på äldreboende för att de är "för friska".
Och riktigt, riktigt osmakligt blir det - och även detta händer alltför ofta - när myndigheterna, snikna kommuner, skiljer ett äldre par för att den ena parten blivit så pass vårdberoende att han/hon glidit in genom nålsögat till äldreboendet, medan partnern ännu klarar sig något bättre.

Detta är en stor skam för det svenska samhället!

The meaning of a lawn

Have you ever wondered about the meaning of life?
Let me tell you.

It's a lovely Summer's day. You have just mowed the lawn, cleaned the machine, and yourself.
Then you sit down in the shade, with a cold beer, and gaze out on that beautiful lawn of yours.

That's the meaning of life!

Varmt och gott

Äntligen har vi fått lite riktig sommar!

Jag och yngste sonen har varit på turné i Mellansverige. Efter iskallt, blåsigt och regnigt i Västergötland i fredags har vi haft sex fina dagar; Västmanland, Stockholm och Norrköping.
Delfinshowen på Kolmården var faktiskt ganska häftig!

Nu väntar målarpenslarna... jaså, gräset ska klippas? Bilen ska tvättas? Mat ska lagas? Tvätt ska tvättas? Rum ska dammsugas?
Öhhh...

Vänliga Värnamo

Är ute på en odyssé i de centrala delarna av detta regntunga land.
Stannade mitt på Transportsträckan (dvs Småland) för att inta en lunch, och valde då att inte bara svänga in på en motorvägskrog utan körde in i en liten stad där, nämligen Värnamo.
Trevligt!
Parkerade bilen mitt i centrum - kostade en (1) krona i timmen. Helt otroligt! Och helt okay käk fick vi på Café Degusto.
Idag har vi i regn och isande vind besökt det fagra Kinnekulle - och anat utsikten över Vänern - samt Lidköping och Skara. (Ej sommarlandet, det var liksom inte väder för det.)

För övrigt är det bara att önska Harry Potter/Joanne K Rowling grattis på födelsedagen.

Frukost i trädgården morgonen efter konungens detronisering

Igår fick vi det bekräftat: Järvsöfaks är inte längre en självklar spik på V 75-kupongen. Åtminstone inte om han står på tillägg och de bästa andra kallbloden är med. Han besegrades i sitt "eget" lopp på Hagmyren - av sin egen son dessutom. Släkten är värst.
Kungen är död! Leve kungen!

Själv var jag lyckligt ovetande om allt detta till sent på kvällen när jag kom hem från kompisens "hundraårsfest", ja han och hans särbo fyllde 100 tillsammans. En trevlig tillställning med mycket live-musik från deltagarna, inklusive yours truly och söner.
Alex och vår bekant Stefan Andersson gjorde ett bejublat jam på elgitarr och grym keyboard.

Och idag, söndag, njöt jag av frukost utanför huset, på den lilla vindskyddade platsen utanför uterummet. Alltför sällan denna typiskt svenska sommar har det varit möjligt.
Men nu läser jag på Kvepans löp att sol och värme är på väg. Vågar man lita på det?

Och dammens vatten är i princip kristallklart, man ser nästan ända ner till botten. Underbart!
Nya vilda planer är på gång...

Längre och längre från matchen

Kära blogg.
Har varit i Kalmar ett par dagar. Kalmar, denna stad med sin pittoreska lilla stadskärna och översvallande utbud av trevliga restauranger.

När vi ändå var där tänkte vi följa hemmalagets försök att gå vidare i kvalet till Champions League. Dagen före match trosade vi in på Fredriksskans idrottsplats, som ligger så vackert ett stenkast - eller ett förlupet skott - från vattnet. Vi kikade in på planen och läktarna och bestämde oss för att komma tillbaka till matchen.

"Vill ni ha program?" frågade tjejen som stod utanför när vi, så där lagom 35-40 minuter före avspark, kom dit matchdagen.
"Var köper man biljetter?" frågade jag.
"Nej, biljetterna är slut!"

Snacka om lång näsa. Men jag måste erkänna att jag aldrig hade trott att arenan skulle vara utsåld för en kvalmatch.
Jag underskattade uppenbarligen kalmariternas fotbollsintresse.

Nåväl, ingen mening att gråta över spilld mjölk. Det hade ju faktiskt varit värre att stå utanför Villa Park och inte komma in.
Vi gick istället en runda på stan och sedan till Kvarnholmen (the hot burning center, för er som inte känner till stan) för att äta kvällsmat.
Där hörde vi matchen för fullt: den visades på storbilds-TV på puben O'Learys och det stod helt klart att vi var inte de enda som misslyckats få biljett.
Det stod 2-1 till Kalmar. (De behövde ta in ett 0-2-underläge sedan första matchen nere i Ungern.)

Vi tittade någon minut men hade lyckats komma precis till halvtid. Dessutom serverar O'Learys mest hamburgermat och det var vi inte sugna på.
Så vi satte oss på en restaurang i kvarteret intill och åt.
Mitt i vår måltid hörde vi höga rop - från O'Learys, förstod vi snabbt nog. Har Kalmar gjort 3-1? Bara halvminuten senare vrålades det tio gånger så högt. 4-1? Nej, det kan väl inte vara möjligt, inte så direkt efter förra målet, va?
Min kompis kom med en förklaring som jag godtog och som visade sig vara sann: det första, mindre, jublet kom när domaren blåste straff till hemmalaget, och det riktiga ordentliga vrålet kom när hemmafavoriten Rasmus Elm slog in straffen.

Nu behövde Kalmar "bara" göra ett mål till för att vara vidare.
Men det jublades inte mer från O'Learys den kvällen.

"Semester"

Varför citationstecken?
Jo, för det känns som en riktig semesters fattiga kusin.
I sommar ska jag företa två "semesterresor". Ingen av dem kan egentligen räknas.

För mig är en riktig semesterresa något som innebär att man lämnar Sverige - antingen för någon spännande plats någonstans i världen, eller för någon plats söderut där det åtminstone är garanterat varmt!

I sommar ska jag till Kalmar/Öland och senare en sväng upp i Mellansverige, då för att hälsa på släktingar. Och det ska bli skoj, absolut. Kalmar ska också bli kul, det är alltid kul att hitta på något, att komma iväg.

Men en riktig semesterresa? Nej, knappast.

Ljus i (damm-)mörkret

De två översta avsatserna lyser välkomnande mot mig, fiskarna simmar glatt omkring (jag såg minst sju igår) och jag kan till och med skönja någonting längre ner.
Mina (och dammannens) idoga ansträngningar verkar göra verkan. Bläö, vilken tråkig svenska det blev. "Verkar göra verkan." Nåja.
I alla fall, då ställer man sig frågan: Exakt vilken av våra åtgärder var det som gjorde verkan? Var det rensningen av filtret och alla dess delar? Eller var det flytten av pumpen uppåt i dammen?
För pumpen ska inte stå så högt upp egentligen, då blir där ingen cirkulation längre ner och det vill vi inte.
Så dramat lär fortsätta.
I'll keep you posted, som man säger.

Harry Potter och Halv(-blods-)mesyren

Var och såg den senaste Harry Potter-filmen igår.
Något lite besviken är jag. Detta trots att jag tycker att just den boken är den minst lyckade i serien om den unge trollkarlen - en transportsträcka, känns det, till avslutningen.
Min förhoppning var att filmen skulle vara mer än så.

Och visst har man gjort en film som innehåller en hel del bra och effektiva scener. Men jag tycker att många av sekvenserna i handlingen hastas igenom; det antyds att något bör göras och så kastas man in i den scenen och så kastas man ut igen. Det händer flera gånger i filmen.
Jag tycker också att det kanske läggs ner alltför mycket tid av filmen på de "romantiska" förvecklingarna. Visst, den biten ska vara med, men när man vet hur mycket av handlingen i en bok som filmregissören måste välja bort, så har de nog fått för stort utrymme här.

Dessutom begriper jag inte riktigt varför filmmakarna har gjort sig sådant besvär med att bygga upp Fred & Georges butik.
I ett TV-program i veckan där man kom bak kulisserna, som det heter, vid inspelningen, berättades att åtta personer varit sysselsatta under flera månader med att i detalj bygga upp miljön inne i butiken. Och för vad?
En kort scen är allt som finns med i filmen, och den för knappast handlingen framåt, och hade säkert ändå kunnat göras utan allt det förarbetet. (Om mitt minne inte sviker mig, så kommer inte den där butiken att spela någon roll heller i den sista boken.)

Men, uppdraget var inte enkelt. Boken är den kanske tjockaste i serien och, som sagt, möjligen den minst underhållande.
Jag ser med spänning fram mot de två filmer som ska göras på den sista boken om Harry, Hermione och de andra hjältarna.

Ett stänk av vemod

Nu har halva sommaren gått; halva det positiva halvåret ligger bakom oss.
Snart är det rötmånad, nu kommer getingarna, nu blir kvällarna långsamt mörkare och daggen ligger kvar längre i gräset.
Vemodigt.

Samtidigt är det under andra delen av sommaren som vattnet i havet blir riktigt varmt - om det någonsin blir det.
Augusti brukar bjuda på det finaste sommarvädret. (Om det blir så detta år vet vi förstås inte. För man ju aldrig lita på den svenska sommaren.)
September kan vara en riktigt fin månad också.

Så helt kört är det inte.
Och imorgon kväll börjar jag min huvudsemester.
Ska bli skönt.

God curse Manchester City!

I made a vow. Not to enter web sites connected to the English Premier league during the Summer; in order not to get upset about what's happening (and not happening) in the transfer market.

I broke that vow. I guess I'm just too interested to be able not to follow.
And I can see that newly rich Man City is buying EVERYTHING.
No surprise, I guess, but it still makes me puke.

I hope they will FAIL. I hope that by some divine stroke all their new signings will perform way below par. I hope they will get RELEGATED!!!

Make love

...not war.

Censor violence on TV and in movies, instead of sex and bare breasts.

Sing of naked women (or men), instead of ghetto gangs with guns and blades.

Paint a blow job, instead of a dead king.

And the world will become a better place.

Den svenska sommaren

Termometern segar sig med tvekan upp över 15-gradersstrecket och regnet hänger i luften - i bästa fall. Snart vräker det ner!

Varför är man född i en så väderleksmässigt eländig del av världen? Varför blev man inte placerad i... trakten av Medelhavet, kanske, eller Karibien, eller Singapore...

Jag tycker inte om Tomas Ledin, står liksom inte ut med hans sätt att sjunga. Men hans textrader "Sommaren är kort, det mesta regnar bort" är bara tyvärr alltför sanna.

Det enda man kan lita på vad gäller den svenska sommaren, är att man inte kan lita på den, som Oscar Wilde kanske skulle ha sagt om han fått chansen.

Spänningen är oliiiidlig

Damm-mannen har varit här. Vi har öppnat filtret och gjort rent, han har tagit med sig locket med UV-ljusdelen, för att göra rent glaset. Kalk, säger han. Typiskt Vinslöv! Och det är ett problem som kommer att återkomma.
Suck.
Nu har han varit här och satt i det igen och vi har flyttat upp pumpen, åtminstone tillfälligt, till en avsats högre upp i dammen. Kan hända, säger damm-mannen, att där fortfarande är så pass mycket jord på botten att den rörs om hela tiden av pumpen.
Nu väntar vi med spänning - som mer och mer närmar sig gränsen till förtvivlan - och ser om dessa åtgärder gör någon verkan.
Kommer vattnet att klarna?

Rätt man på rätt plats

Jamie Waylett heter en ung skådespelare som i Harry Potter-filmerna spelar Vincent Crabbe, en av busen Draco Malfoys (hjärndöda) följeslagare.
Nu står Waylett åtalad för narkotikabrott - han har odlat cannabis (hemma hos sin mamma, tydligen. Sådan moder...?).
Verkar som om inspelningsledarna valde rätt karaktär för rollen som Crabbe.

Potter!

Idag är det den sjunde i sjunde, 7/7. Visst låter det som ett sådant där magiskt datum, så låt oss kasta oss in i mysteriernas underbara värld!

Nästa vecka har den nya Harry Potter-filmen premiär. Filmen baseras på den sjätte av de sju Potter-böckerna, Halvblodsprinsen. I mitt tycke - och jag har läst alla - är Halvblodsprinsen den minst lyckade av böckerna, lite seg i vissa avsnitt, lite för lång kanske.
En utmaning för filmmakarna och det ska bli spännande att se den!

I väntan på den, varför inte läsa om Harry Potters närmaste levande släkting - en helt okänd sådan faktiskt.
Berättelsen hittar ni på
www.lordinorbit.com/html/mp%20main%20page.htm
Mycket nöje!

Dammen tagning 162

...eller vad det kan vara.
Vattnets kvalitet sjönk hela veckan som gick, trots mina hjälteinsatser förra helgen. Vad är problemet?
Nu har jag öppnat filtret, för jag misstänkte att jordskredet bedövade/slog knockout på/dödade det fullständigt så det inte alls fungerar.
Jag hade rätt.
De två svamparna som ska filtrera bort skit var blytunga av brun gegga, glaset som omsluter UV-ljuset var gult och de små kvarnhjulsliknande sakerna i botten var nerkletade med jord.
Nu är det rent, eller åtminstone mycket renare.
Ska det hjälpa nu då? Annars har jag nog inga fler idéer.
Vi får ge det en vecka nu och se...

Dagens dikt

En munk och en nunna
i staden blev funna

De skulle till skogen
men hamna på krogen

Men krogen var stökig
och dammig och rökig

Så de stod utanför
och drack Klosterlikör

The very first case of incest

Who was the fifth human being on Earth?
The prerequisite of this question is, of course, Christianity's Genesis, the story of Creation. There, God made Adam och Eve, and together they had two sons - Cain and Abel.
Now, the question is, who was the fifth person on Earth? And how did he/she get here?

There is mentioned a third son of Adam's (and Eve's?): Seth, born when Adam was something like 120 years old. And after that, the old geezer went on living, and reproducing himself, for 800 years, having sons and daughters.
But surely something must have happened before the birth of Seth. Surely Cain, the only surviving son of Adam's for a long time, must have had the urge for sex, and thus becoming a father. (There was no such thing as contraceptives then, I imagine.)
And if that is the case, that Cain indeed became a father, then there was only one woman who could be the mother of that child: Eve, thus becoming mother and grandmother at the same time, after having committed, together with Cain, the very first act of incest.

Or is there another explanation?
What if the truth is, as has been suggested, that Eve wasn't the first woman of Adam's? What if God really did create Lilith first; Lilith, a being of such power as to be able to transform herself into... a snake... to get revenge, after being thrown out of Eden...
In that case, maybe Cain didn't need to approach his own mother in order to get some sex. He could make out with Lilith!
And in that case, of course, Lilith would be the second and Eve the third of Gods creatures. And Cain and Abel would be number four and five on Earth.

Now, should I write that story?
Or should I paint the picture?
Or both?
Or neither...

Gud är god, dammen är bättre

Det verkar fungera! Alltså att tömma i princip hela dammen på vatten, gräva bort (ja, med skyffel!) all jord som samlats, och så fylla på rent vatten.
I can see clearly now. Var inte det en låttitel någon gång på 70- eller 80-talet? Eller var det bara en textrad?
I vilket fall som helst, nu ser dammen ut som en... damm, inte som grönsakssoppa. Jag ska inte påstå att jag ser ända ner till botten, men i alla fall en bra bit ner i djuphålan.
Och fiskarna verkar trivas, de skjuter iväg på sina simturer och håller sig ofta flera stycken intill varandra, som om de leker. (Ja, alltså i ordets mänskliga betydelse. Ha ha.)
Men det kanske de gjorde innan också, bara det att jag inte såg dem...

Trångt i mitten

Borgerliga ledarskribenter ondgör sig över att Lars Ohly - till exempel i sitt tal på Gotland - lägger fram förslag med socialistisk karaktär. "Oenighet i vänstertrojkan", gnäller de.
Det är väl ändå tur, för demokratin, att Ohly ännu inte är så bakbunden av sitt engagemang i oppositionssamarbetet att han måste ha exakt samma uppfattning om allting som lättliberalerna Mona Sahlin och Peter Eriksson.
Där är trångt nog i mitten som det är.

Nötter och bananer...

...driver den mig, dammen. Vattnet ogenomträngligt som tjära.
Så idag tog jag till den så kallade storsläggan. Jag tömde i princip dammen på allt vatten. Bara lite grann i botten av djuphålan var kvar, så de stackars fiskarna inte skulle gå åt.
Jag tror jag har skyfflat upp minst en rullebör full med jord och gegga, och transporterat bort. Så i med nytt vatten - kommunen gnuggar väl händerna åt min nästa vattenräkning!
Nu är det bara plug and pray, hoppas att det hjälper. Det vet jag nog imorgon, när partiklarna i vattnet lagt sig till ro.
Vilka bekymmer man skaffar sig!

En profil är borta

Nej, jag kan inte heller undvika att blogga lite om Michael Jackson. Gissar att hans namn finns med på många bloggar idag - och bara det visar hur stor han var.

För mig har han, musikaliskt åtminstone, inte betytt någonting. Inget positivt i alla fall.
Han kom fram i samband med de kanske största katastrofåren i musikens historia, i mitten av 70-talet, då det Gyllene Decenniet (1965-1974) med fulländad rockmusik tog abrupt slut och allt sveptes åt sidan av den största plågan sen digerdöden: discomusiken.
Ungefär samtidigt som Donna Summer och hennes väninnor höll på att stöna i sina studior, de taktfasta trummorna och basgångarna höll på att driva oss rockare till vansinne och de hysteriska trumpeterna fullbordade slakten, då gled Michael Jackson fram över scenen i sina karakteristiska danssteg.

På den tiden hade han fortfarande sin originalnäsa och var kanske lite mörkare i hyn än sedermera. Han var säkert en skicklig koreograf och dansare, och om man gillar genren var han troligen också duktig kompositör och möjligen sångare.
Som sagt, för mig är han som musiker helt ointressant. Men alla turer som funnits i hans liv - så tragiskt i många avseenden - placerar honom utan tvekan bland skaran av legender.

Gamla män klär inte i tenniskläder

Nja, jag vet egentligen inte vad gamla män klär i, men rubriken var mest en parafras på en (gammal) filmtitel.
Budskapet är egentligen följande: gamla män ska inte spela tennis!
Inte så gamla män som jag, åtminstone.

Igår kväll steg jag in på centercourten i Tyringe - beträdde en tennisbana för första gången på 20 år.
Joggade några varv runt banan medan de andra slog bollar. Duktigt. Började "spela", ja citationstecknen finns med för att markera att jag aldrig har varit någon större tennisspelare. Men det var riktigt kul ändå. Och konditionen verkar okay, jag blev inte särskilt trött och jag hann upp rätt många bollar på kanterna.
Efter cirka en och en halv timme, just när jag jagade efter en sådan där boll ut mot kanten, kände jag att något hände. På baksidan av högra låret. En sträckning, det förstod jag omedelbart.
Nu haltar jag omkring här och har ont.
Gamla gubbar borde veta hut.

Väder

Måndag, tillbaka till jobbet efter två (halvregniga) semesterveckor.
Nu skiner solen och högtrycket är på väg.
Det är bra! Jag tycker alltid om bra väder, även när jag jobbar. Jag kan njuta när jag går mellan bussen och jobbet, när jag går till lunch och när jag kommer hem på kvällarna.
Och jag ska vara ledig om några veckor igen...

Vissa är mer jämlika än andra

...eller vad man ska kalla det.
Såg på nyheterna tidigare ikväll och de rapporterade om att det ofta tar 8-10 och ibland upp till 20 veckor innan en arbetslös person börjar få sin ersättning från A-kassan. En ersättning som han/hon har rätt till efter att varje månad - sannolikt i tid - ha betalt in pengar.
Hur kan detta accepteras?
Om den arbetslöse, eller en vanlig arbetande människa för den delen, hade väntat 8-10 veckor, för att inte tala om 20, med att betala sina räkningar så hade företag med assistans av villiga myndigheter varit där och huggt efter halspulsådern.
Skandal, är vad det är!

Bara damm och tavlor igen

Vattenfallet porlar och med lite sten runt omkring ska det nog bli fint. Två kokosmattor ligger över de branta kullarna - gräs och växtlighet kommer att ta upp sig mellan "kokosrepen" så småningom. Det blir nog bra.
Bara hoppas att vattnet blir klart. Fortfarande ser jag inte ner i djuphålan. Är det fel på filtret? Eller vad är problemet? Kan jag lita på min dammguru eller måste jag söka råd på annat håll?
Frusterande!

Nu ska jag måla. Försöka göra klart tavlan som jag började på förra helgen. Jag tror inte den ska heta Rulers of the Universe. Jag tror den ska heta Power Struggle istället. Vi får väl se.
Fick en crazy idé till en... bok, novell, historia. Om en konstnär som blir förälskad i en kvinna han har målat. En kvinna som bara finns på hans bild. Kanske har skrivits redan!
Kanske inte borde skrivas...

Semesterlathet

...gör att jag inte har bloggat på ett par dagar.
Regnet har öst ner de senaste dagarna - men man kan ju måla!
Idag skiner solen och även om det blåser en frisk, nästan hård vind så har jag tagit itu med mitt havererade vattenfall. Jag har byggt upp ett fall och just testat det. Det verkar fungera.
Nu gäller det att bygga upp runt omkring så det ser så snyggt ut som möjligt. Det lär ta sin lilla tid...
Och sen hoppas man ju att vattnet ska bli klarare. Länge sen man såg ner i djuphålan nu, det är trist.
Jag har gjort en målning idag som verkar bli riktigt bra, om jag får säga det själv. Den kommer att heta Rulers of the Universe och återigen är det kampen mellan det goda och det onda som står på tapeten.

Den mörknande framtid är vår...

Eller: Klagovisa efter valet till EU-parlamentet.

I ett läge då kapitalistisk girighet har drivit i stort sett hela världen till recession och kaos borde väljarna öppna sina armar för ett alternativ, det vill säga en rejäl vänstervridning i politiken.
Men vad händer? I land efter land går istället vänsterpartierna bakåt. Det nyvalda parlamentet kommer att ha en starkare högermajoritet och dessutom ett antal inslag av riktigt högerextrema partier med främlingshat och rasism på agendan.
Inte många europeer har alls röstat, och av dem som röstat har alltså många valt riktigt ruggiga alternativ; istället för att straffa dem som bär ansvaret för den ekonomiska krisen, alltså makthavarna och de besuttna, har folk valt att sparka neråt, på de mest utsatta i samhället - invandrare, romer med flera.

Var ligger då problemet?
Ligger det hos "folket"? Är folket kanske inte ens moget att ha rösträtt? Är europeerna en trög pöbelmassa som domineras av det djuriska hos människan istället för den del av oss som har lärt in/borde ha lärt in värden som jämlikhet, solidaritet och empati?
Eller ligger problemet hos politikerna på vänstersidan? Vad gäller de svenska oppositionspartierna kan man direkt svara Ja, där finns ett stort problem. Den svenska oppositionen har inte kunnat (velat?) presentera ett radikalt alternativ till den borgerliga politiken.
Socialdemokraterna är bara en lättversion av moderaterna. Miljöpartiet står med ett ben i vardera lägret. Och vänsterpartiet tjatar bara om att vi borde gå ur EU, istället för att kämpa tillsammans med andra vänsterpartier för ett mer jämlikt Europa. Klart de inte får några röster!

Det ser mörkt ut för Europa just nu.

Den svenska sommaren

Jag har semester.
Om jag inte hade haft många intressen som är oberoende av vädret, samt haft en hel del att göra (av typ plikter), så hade jag nog svurit kötteder.
10-12 grader, blåst, regn.
Svensk sommar i ett nötskal.
Var blir den globala uppvärmningen av? Inte är den här, åtminstone.
Tror jag tar och kör ett varv med bilen, så vi får upp koldioxidproduktionen lite...

Bedrägeri och senkommen kritik

Det är märkligt att höra statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg uttala hård kritik mot de svenska bankerna i samband med den fortsatt växande krisen i Baltikum.
Visst, i sak är det bara att hålla med. Bankernas girighet och profithunger har orsakat stora delar av de problem som nu de svenska skattebetalarna med stor sannolikhet kommer att få betala - och som drabbar de baltiska folken.
MEN... varför sa herrar Borg och Reinfeldt inget för några år sedan, under de goda åren, när bankerna höll på som värst att expandera och exploatera Lettland? Då var det tyst, då var det ingen som protesterade.

Men om kritiken från borgarhåll nu känns senkommen och ihålig, så är det inget mot bedrägligheten hos socialdemokraterna, "den goda sidan", nu, och under de senaste 25 åren.
För vad är det som har hänt under perioden från mitten av 80-talet och fram till nu? Jo, socialdemokraterna har i sin iver att sitta vid makten sålt ut ALLT som man stått för under decennier dessförinnan.
Hela den demokratiska sociala revolution som ägt rum i Sverige sedan andra världskrigets slut, med jämlikheten som ledstjärna, har kastats överbord. På punkt efter punkt har sossarna retirerat, anammat borgerliga värderingar och hjälpt till att vrida tillbaka klockan. De ekonomiska skillnaderna i Sverige idag är säkerligen 30-40 gånger större än de var i mitten av 80-talet. Solidarisk lönepolitik har spolats, marknadskrafterna har fått styra fritt - och detta har hänt under en period med övervägande socialdemokratiska regeringar.

Så de "goda" har inte varit särskilt goda. Men det är i och för sig ingen anledning till att låta de "onda" vara onda utan att påtala det.

The Square of Bloody Murder

Today is June 4, and it's been 20 years since the massacre at China's Tien An Men, the Square (literally Gate) of Heavenly Peace in Peking.
Peaceful protesting students and other citizens were, on that fateful morning, slaughtered by Chinese soldiers and tanks. The call for democratic reforms in the world's most populous nation had, once more, been answered by sheer violence.

Repression is the modus operandi of a dictatorship and it was therefore no surprise whatsoever that the Chinese authorities chose this means of dealing with the situation.
Today, on the anniversary of the bloody cleansing of the square, security is tighter than ever in Peking and throughout China. Nobody is allowed to mention the Liu Si (June 4) incident. There is no repentance from the government.
And this may be the biggest cause for concern; 20 years after the Cultural Revolution - another Chinese mass murder - it was condemned by the Peking leaders. Today we see no such attitude.

And the rest of the world stands by and does... nothing. Because there is too much money to be made, or lost, in the Chinese market.
It's a shame.

Dammångest

Dammen glittrar i solskenet, kabbeleken (om den nu stavas så) lyser vackert gul, de långa blomskaften intill börjar veckla ut sina lilafärgade kronblad, vattenfallet porlar glatt och fiskarna...
Öh.
Var är fiskarna?
Och var är botten?
Varför ser jag inget i vattnet?

Jag håller på att svimma när jag inser vad som hänt.
Någonting har satt igång ett veritabelt jordskred från kullarna söder om vattenfallet. Jorden har följt med vattnet från fallet ut i dammen, som är fullständigt ogenomtränglig.
Neeeejjjj!!!!

Ovanstående hände förra veckan. I lördags var min dammguru och inspekterade. Det klarnar nog upp, trodde han, det är nog de häftiga regnen. Men jag bör kanske fundera på att lägga en kokosmatta på uppsluttningen bredvid fallet, som håller jorden på plats. En sådan kan ju växterna ta sig igenom, så det skulle kunna bli bra.

I helgen:
Nya ras. Trots att inte en droppe regn faller.
Jag har min egen teori - att det är växternas kraft som sätter igång rörelser i kullarna, när de kämpar för att ta sig fram bredvid damm-mattan som ligger en bit upp på kullen.
Eller kan det vara vibrationer från det nyligen installerade filtret (en stor klunsig spannliknande sak som står på andra sidan kullens topp).
Jag konsulterar åter min guru, har bestämt mig för en kokosmatta.
Nej, säger han. Han har funderat! Och nu föreslår han att vi (det vill säga jag) gör en lite större operation: jag flyttar kullen en bit bakåt från dammkanten, gör ett plant, stenbelagt område där, så de bedrägliga jordmassorna hålls på avstånd.
Jag köper idén. Det verkar säkrast, att flytta på jorden. För denna mardröm måste få ett slut.
Nu gäller det "bara" att bygga upp vattenfallet igen. Det får väl bli denna sommarens projekt.
Suck.

Mot nya djärva mål

Ny månad, nya möjligheter, nya förutsättningar.
Låter som en klyscha, men på sätt och vis finns det i detta fall täckning för påståendet.

Som många vet är mediabranschen inne i... ska jag säga en djup kris, eller ska jag säga förändringstider? Ja, budskapet går kanske fram.
Den tidning där jag jobbat sedan början av 90-talet, och som sedan tio år tillbaka ägs av Skånska "Presstödet" Dagbladet i Malmö, ska skära ner kraftigt på personalen. Det blev klart redan i höstas.
Sedan en tid tillbaka har vi fått veta ungefär hur det är tänkt att arbetet ska bedrivas i den nya, slimmade organisationen.

I samband med förändringarna fick alla anställda ett erbjudande - an offer you can't refuse, som det hette i Gudfadern. Beroende på ålder och anställningstid får den som säger upp sig ett antal månadslöner. Det samlade företagets ledning har heller inte gjort någon hemlighet av att man önskar bli av med så många som möjligt. (Delvis för att slippa säga upp någon mot deras vilja, det ska vi väl erkänna.)
I vilket fall som helst, för drygt en vecka sedan fattade jag mitt beslut. Jag antar företagets erbjudande och kommer till hösten att lämna Norra Skåne.

Inget lätt beslut att ta, att lämna ett jobb som man har älskat nästan varje arbetsdag under dessa 18 år, att lämna goda kamrater som man delat sin dag med.
Men så är det. Och nu gäller det att se framåt, mot en ny fas i livet. Ovisst, men även lite spännande.

Adjö Guinness

Idag säljer jag min första målning!
Det är en stor dag för mig.
Mitt "verk" Black Gold of Ireland, en bild av ett glas med Guinness (kan beskådas på: http://www.lordinorbit.com/html/paintings.html) har funnit en köpare.
Jag är glad och jag är stolt!
Visst kommer det att kännas konstigt att skiljas från det där Guinnessglaset, men det får jag leva med.

The terror in Eritrea

20 years ago, many people in the "free world" supported the Eritrean fight for independence from Ethiopia. Now, that support is giving us a bad taste in our mouths.

What happened when the Eritreans succeeded in establishing their own country? It turned into one of the most repressive regimes on Earth.
One example of this is the fate of Swedish citizen Dawit Isaak, journalist who returned to his native lands (now Eritrea) to report.
He was caught and thrown into prison, and yesterday the Eritrean president commented thus on the case:
"He will not be put on trial and he will not be released. We know how to deal with him and others like him."
These are the words of the president of a nation.
Isn't that enough reason for world wide isolation of Eritrea? Enough reason for the International Court of Justice in The Hague to bring that asshole of a president to charge?

Vilsen i galaxen

Sliter med en målning.
Det ska bli en galax, men samtidigt en malström.
En malströmsgalax.
Det håller på att bli en mardrömsgalax istället.
Det började så bra - indigo två tredjedelar upp på duken, därovan vitt till ljusblått. Snygg kontrast!
Så satte jag igång med själva galaxen. Ni vet själva formen, som en spiral som blir allt större. I gult. Och övre delen av den funkar, med armarna som möjliga kanter på en malströmsvirvel, där... vatten, fartyg, vad som helst, sugs ner.
Problemet är nedre delen. Den stämmer inte. Jag menar, om man ser galaxen... malströmmen... snett uppifrån, så måste ju den nedre halvan ha brantare kanter på något sätt. Men det ser piss ut hur jag än gör.
Hmm.
Om jag skulle skita i den nedre delen, förlägga galaxens centrum så långt ner på duken att den nedre delen hamnar utanför målningen.
Tål att tänka på.

Lament of a painter

I see pictures everywhere. And when I see them, I'm convinced that I will be able to paint them. So, I take out my mobile phone and take some photos, print them out on my computer (maybe after I've manipulated them some in Photoshop) and start painting.
And... suddenly it's not that easy. Or, rather, sometimes it's easy, something it's just impossible. I am an up-and-down-person; in painting, in writing, in playing, in everything, I guess. I don't have an even level. It's just the way I am.

On another day I take out my painting stuff and just start drawing some lines, shapes, fields of color on the canvas - and it turns out great! That's the kind of moments that make life worth living, and enjoying.

The transfer torment

Season's over. It's been a... quite good season. There was a time I hoped it would be REALLY good, but that didn't happen. Fifth or sixth place, that's okay. We'll be in Europe next fall.

Now the goddamn transfer window will open. Goddamn, because we stand to lose good players. Especially Gareth Barry, whose Liverpool rumors ruined last Summer.
I can't stand it!
I promise myself I will NOT GIVE A SHIT about the football web sites after this Sunday. I'm gonna paint, drink some beer, mow the lawn, watch my pond and just have a good time.
Transfer window: fuck yourself!!!

Transferplågan

Säsongen är snart slut. Det var... en ganska bra säsong. Ett tag hade jag förhoppningen att den skulle bli RIKTIGT bra, men det blev den inte. Femma eller sexa, det är okay. Vi spelar i Europa till hösten.

Nu öppnar snart det förbannade transferfönstret. Förbannat, därför att vi riskerar att förlora bra spelare. Framför allt Gareth Barry, vars Liverpool-rykten förstörde förra sommaren.
Jag står inte ut med det!
Jag lovar mig själv att SKITA I fotbollswebbarna efter söndag. Jag ska måla, dricka lite öl, klippa lite gräs, titta på min damm och ha det skönt.
Transferfönster: fuck yourself!!!

Suger i matte...

Som det kan gå. Här går jag ut på min blogg och påstår att tre av fyra är 80 procent. Jag borde skämmas - och det gör jag. 75 procent ska det vara.

Det är nästan så man hamnar på samma nivå som berättas om gamle boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson. Någon arrangör någonstans försökte locka honom att boxas på en gala och lovade honom en tredjedel av intäkterna.
Men Ingo var inte nöjd med det budet:
"Nej, jag ska ha minst en fjärdedel!"

Rätt låt vann inte

Dags för en liten schlagersummering. Malena kom på 21:a plats, det var alldeles för långt ner. Hon och låten var värda ett bättre öde - en topp 10-plats hade definitivt varit en mer lämplig belöning.
Norges vinnande bidrag var helt okay. Kanske inte mycket att säga om att den vann, men i min smak fanns där ännu bättre låtar. Den bästa kom tvåa: Island. 60 procent av vår familj röstade faktiskt på den - med tanke på att en i familjen inte ens såg finalen var det 80 procent av de tittande hemma hos oss som röstade på Yohanna med sin fina röst och bra refräng.
En del säger att det var en ovanligt bra final och jag kan hålla med. Ett knippe låtar var klart bra och ingen var riktigt, riktigt usel.
Men varför måste fikusmaffian ha monopol på föreställningen? Jag bryr mig inte om människors sexuella läggning, det är deras ensak (och sannolikt inget som någon kan välja själv), men ibland går det bara för långt. Shirley Clamp var okay, men hennes "manlige" kollega...
Östblocket dominerade inte särskilt mycket detta år. Det var snarare Norden, som ju kom både etta och tvåa. Men, än en gång, Malena var värd en bättre placering. Hon gjorde ett stiligt framträdande.