Dammångest

Dammen glittrar i solskenet, kabbeleken (om den nu stavas så) lyser vackert gul, de långa blomskaften intill börjar veckla ut sina lilafärgade kronblad, vattenfallet porlar glatt och fiskarna...
Öh.
Var är fiskarna?
Och var är botten?
Varför ser jag inget i vattnet?

Jag håller på att svimma när jag inser vad som hänt.
Någonting har satt igång ett veritabelt jordskred från kullarna söder om vattenfallet. Jorden har följt med vattnet från fallet ut i dammen, som är fullständigt ogenomtränglig.
Neeeejjjj!!!!

Ovanstående hände förra veckan. I lördags var min dammguru och inspekterade. Det klarnar nog upp, trodde han, det är nog de häftiga regnen. Men jag bör kanske fundera på att lägga en kokosmatta på uppsluttningen bredvid fallet, som håller jorden på plats. En sådan kan ju växterna ta sig igenom, så det skulle kunna bli bra.

I helgen:
Nya ras. Trots att inte en droppe regn faller.
Jag har min egen teori - att det är växternas kraft som sätter igång rörelser i kullarna, när de kämpar för att ta sig fram bredvid damm-mattan som ligger en bit upp på kullen.
Eller kan det vara vibrationer från det nyligen installerade filtret (en stor klunsig spannliknande sak som står på andra sidan kullens topp).
Jag konsulterar åter min guru, har bestämt mig för en kokosmatta.
Nej, säger han. Han har funderat! Och nu föreslår han att vi (det vill säga jag) gör en lite större operation: jag flyttar kullen en bit bakåt från dammkanten, gör ett plant, stenbelagt område där, så de bedrägliga jordmassorna hålls på avstånd.
Jag köper idén. Det verkar säkrast, att flytta på jorden. För denna mardröm måste få ett slut.
Nu gäller det "bara" att bygga upp vattenfallet igen. Det får väl bli denna sommarens projekt.
Suck.