Kära blogg. Du har blivit försummad.
Min pappa har somnat in. Det känns konstigt, att inte ha honom här. Men det var skönt att han fick slippa ligga där längre, hans liv kändes inte längre meningsfullt.
I en sådan situation, när en närstående går bort, tänker man nog lite extra på det där med döden. Jag tänker i och för sig på det ibland annars också, jag har ju lite dille på de "stora" frågorna.
Den sista tiden av hans sjukdom fick jag en känsla, en bild, av vad det var som höll på att hända, en bild som gjorde mig ganska lätt till sinnes.
Jag tänkte mig att vi var på en flygplats, jag och pappa (och de andra som var i närheten av hans sjukbädd). Han skulle ge sig ut på en resa; en resa som saknar motstycke bland andra resor, en skrämmande men samtidigt oerhört spännande resa. Vi var med honom ända in till gaten (gejten), tills han visade upp sitt boarding pass och gick ombord på flyget; och det lyfte och försvann...
Jag håller på med en målning som jag påbörjade två dagar efter hans död. Har jag tur blir den riktigt fin. Den handlar om döden, inte om min bild från flygplatsen utan den bild av döden som så många har berättat om; om en tunnel, i vars andra ände den döde/döende får se ett fantastiskt, välkomnande ljus.
Jag hoppas bli klar med den till helgen, då jag ska ställa ut.
onsdag 30 september 2009
torsdag 24 september 2009
Rånarglädje
Medelst helikopter har några kreativa män (förmodligen) tillskansat sig en större (förmodligen) summa pengar från en värdetransportdepå i Stockholm.
I artiklar om fallet skrivs att det finns ungefär 100 personer i landet som sysslar med den här typen av brottslighet.
Fråga: Varför sitter inte alla dessa hundra inom lås och bom? Då hade vi ju, uppenbarligen, sluppit de här rånen!
Jag hatar brott. Framför allt hatar jag brott mot person, såsom mord, misshandel och liknande. Men i slutändan drabbar ju alla brott oss personer, och sannolikt drabbar de den fattige mer än den rike. För om inte annat så kommer den rikes förluster att tas igen på ett eller annat sätt där den fattige får betala.
Jag tycker att samhället ska göra ALLT som är möjligt för att förebygga brottslighet. Och då menar jag allt, som till exempel att hjälpa barn med sociala problem för att minska risken att de leds in på en kriminell bana, liksom att så långt det går utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället och därmed, tror jag, minska motivationen för stölder, rån och den typen av brott. Rättighet/skyldighet för alla att ha ett arbete är en punkt.
Kampen mot narkotikasmuggling måste bli ännu mer effektiv - ökat samarbete mellan alla världens regeringar - för massor av brott sker på grund av missbruk.
Men när allt detta är gjort, då kommer det ändå att finnas människor som begår brott. Dessa har då fått alla de chanser man kan tänka sig att avstå från brottslighet. Väljer de då ändå den kriminella vägen, lås in dem, för gott. Sådana individer behövs inte i samhället.
I artiklar om fallet skrivs att det finns ungefär 100 personer i landet som sysslar med den här typen av brottslighet.
Fråga: Varför sitter inte alla dessa hundra inom lås och bom? Då hade vi ju, uppenbarligen, sluppit de här rånen!
Jag hatar brott. Framför allt hatar jag brott mot person, såsom mord, misshandel och liknande. Men i slutändan drabbar ju alla brott oss personer, och sannolikt drabbar de den fattige mer än den rike. För om inte annat så kommer den rikes förluster att tas igen på ett eller annat sätt där den fattige får betala.
Jag tycker att samhället ska göra ALLT som är möjligt för att förebygga brottslighet. Och då menar jag allt, som till exempel att hjälpa barn med sociala problem för att minska risken att de leds in på en kriminell bana, liksom att så långt det går utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället och därmed, tror jag, minska motivationen för stölder, rån och den typen av brott. Rättighet/skyldighet för alla att ha ett arbete är en punkt.
Kampen mot narkotikasmuggling måste bli ännu mer effektiv - ökat samarbete mellan alla världens regeringar - för massor av brott sker på grund av missbruk.
Men när allt detta är gjort, då kommer det ändå att finnas människor som begår brott. Dessa har då fått alla de chanser man kan tänka sig att avstå från brottslighet. Väljer de då ändå den kriminella vägen, lås in dem, för gott. Sådana individer behövs inte i samhället.
tisdag 22 september 2009
Evig sommar
Idag har det varit mulet och kommit några regnstänk. Men jag såg i en kvällstidning som någon på tåget satt och läste i, att "Här blir det sommarvärme", eller något liknande... det fina vädret skulle tydligen fortsätta ett tag till, någonstans.
Hoppas det är här!
För mig får det gärna vara sommar året om, det är min bästa årstid. Sen kommer vår och höst. Om jag får göra mig av med någon - och det vill jag - så är det vinter. Jag skulle inte gråta om jag aldrig mer fick uthärda en vinter.
För det är ju det jag gör, uthärdar den, under tyst protest, tyst undran varför jag föddes i en så kall del av världen.
Undrar om det finns väder på andra sidan... ja, i dödsriket alltså. Det kan man ju fundera på.
Min pappa, 87 år, ligger på sitt yttersta. Cancern, som upptäcktes för ett år sedan, håller på att besegra honom. Han är redo, det är jag tacksam för. Han har det besvärligt nu, så jag tror att döden kommer att vara en befriare när den kommer.
Han fick många år, och vi fick många år med honom. Det är jag också tacksam för.
Det är svårt att förhålla sig till döden, speciellt när den är så "naturlig" som hos en människa i min pappas ålder. Det är klart att man önskar att han kunde få vara hos oss längre, men livet tar ju slut, det vet vi. Och när man ligger utmärglad och ur stånd att njuta av livet, då kanske det ändå är bättre att få somna in.
Jag hoppas han kommer till en evig sommar - om det är det han vill.
Hoppas det är här!
För mig får det gärna vara sommar året om, det är min bästa årstid. Sen kommer vår och höst. Om jag får göra mig av med någon - och det vill jag - så är det vinter. Jag skulle inte gråta om jag aldrig mer fick uthärda en vinter.
För det är ju det jag gör, uthärdar den, under tyst protest, tyst undran varför jag föddes i en så kall del av världen.
Undrar om det finns väder på andra sidan... ja, i dödsriket alltså. Det kan man ju fundera på.
Min pappa, 87 år, ligger på sitt yttersta. Cancern, som upptäcktes för ett år sedan, håller på att besegra honom. Han är redo, det är jag tacksam för. Han har det besvärligt nu, så jag tror att döden kommer att vara en befriare när den kommer.
Han fick många år, och vi fick många år med honom. Det är jag också tacksam för.
Det är svårt att förhålla sig till döden, speciellt när den är så "naturlig" som hos en människa i min pappas ålder. Det är klart att man önskar att han kunde få vara hos oss längre, men livet tar ju slut, det vet vi. Och när man ligger utmärglad och ur stånd att njuta av livet, då kanske det ändå är bättre att få somna in.
Jag hoppas han kommer till en evig sommar - om det är det han vill.
fredag 18 september 2009
Brittsommar
Fantastisk september vi har, vädermässigt. Idag, den 18:e, har jag just varit ute och klippt gräsmattan - i kortbyxor!
Kanske är brittsommar fel ord, då ska det väl vara så sent som början av oktober. (Att utrycket enbart skulle gälla om det råkar vara fint väder på Birgittadagen, det protesterar jag dock vilt mot.)
Kanske borde jag säga sensommar istället, fast då tänker man mest på augusti. September är ju en höstmånad, och förvisso är mornar och kvällar betydligt svalare...
Skönt är det, i alla händelser.
Kanske är brittsommar fel ord, då ska det väl vara så sent som början av oktober. (Att utrycket enbart skulle gälla om det råkar vara fint väder på Birgittadagen, det protesterar jag dock vilt mot.)
Kanske borde jag säga sensommar istället, fast då tänker man mest på augusti. September är ju en höstmånad, och förvisso är mornar och kvällar betydligt svalare...
Skönt är det, i alla händelser.
torsdag 17 september 2009
The meaning of Life
Today, finally, you're about to learn the answer to the big question:
What is the meaning of life?
And it's not, as in the movie The hitch-hiker's guide to the galaxy, the number 32 (or whatever number it was).
No, the meaning of life is...
...to find a meaning with your life!
A bit like Columbus and the egg.
What is the meaning of life?
And it's not, as in the movie The hitch-hiker's guide to the galaxy, the number 32 (or whatever number it was).
No, the meaning of life is...
...to find a meaning with your life!
A bit like Columbus and the egg.
Livets mening
Nu ska ni äntligen få svar på den stora frågan:
Vad är meningen med livet?
Och det blir inte, som i Liftarens guide till galaxen, siffran 32 (eller vilken siffra det nu var).
Nej, livets mening är...
...att hitta en mening med livet!
Columbi ägg, typ.
Vad är meningen med livet?
Och det blir inte, som i Liftarens guide till galaxen, siffran 32 (eller vilken siffra det nu var).
Nej, livets mening är...
...att hitta en mening med livet!
Columbi ägg, typ.
onsdag 16 september 2009
Ljus i höstmörkret
Så är vi inne i den sista månaden av det positiva halvåret - för den här gången. Det känns lite vemodigt, och synnerligen konkret när det på morgonen bara är plus fyra grader. Hösten är här.
Men jag kommer att hålla eländet på avstånd ytterligare några veckor oavsett hur vädret blir: min utställning närmar sig ju!
De två första helgerna i oktober - Hedbergshuset i Vinslöv. Ska bli skitkul!
Men jag kommer att hålla eländet på avstånd ytterligare några veckor oavsett hur vädret blir: min utställning närmar sig ju!
De två första helgerna i oktober - Hedbergshuset i Vinslöv. Ska bli skitkul!
söndag 13 september 2009
Egoismens profeter
Jag hade inte tid den dag jag hade tänkt mig att ge regeringen en känga, ej heller dagen därpå eller dagen efter den.
Men nu har jag några minuter, och de tänker jag använda.
Det senaste, eller något av det senaste åtminstone, från Reinfeldt-regeringen är en utredning där man föreslår att privata intressenter ska få driva lönsamma delar av kollektivtrafiken, medan staten ska få sopa ihop resterna sen, de där sträckorna som inte är intressanta för vinstdrivande företag.
Förslaget ligger helt i linje med regeringens politik och ideologi: privata intressen ska få plocka russinen ur kakan och skiten ska lämnas till det allmänna, allt för att göra den offentliga sektorn så liten och betydelselös som möjligt.
Likadant har det blivit inom skolans område och vården.
Ideologin är klar: samhället ska ha ett A-lag och ett B-lag, och de som är med, tvingas gå med, i B-laget - de som ekonomiskt och socialt finns längst ner på klasstrappan, de ska riktigt känna hur värdelösa och tärande de är.
De oupphörliga skattesänkningarna följer samma mönster. "Vanligt folk" ska få några hundralappar mer i plånboken varje månad och vara tacksamma för det.
Och ju lägre skatten blir, ju mindre skattepengar som kommer in till statskassan (och motsvarande i kommunerna), ju mindre resurser finns det till våra gemensamma angelägenheter, såsom vård, skola och äldreomsorg, infrastruktur med mera, samt de transfereringar (bidrag av olika slag) som ska se till så klyftorna i samhället hålls åtminstone inom skamgränserna.
Det gör de inte längre.
Den del av befolkningen som har det sämst - som har ekonomiska och sociala problem - får det allt sämre medan övriga får det lite (de flesta) eller mycket (de riktigt rika) bättre.
När klyftorna ökar i samhället får det två effekter.
Den ena är att de som har det sämst konsumerar mindre, eftersom de får sämre ekonomi. De som har det bäst kanske konsumerar något mer än tidigare, men bara marginellt eftersom de redan tidigare hade råd att köpa vad de ville. Totalt sett minskar alltså konsumtionen, vilket genererar mindre intäkter i form av moms och färre arbetstillfällen.
Den andra är att missnöjet och oron i samhället ökar, och därmed brottsligheten. Och detta drabbar förr eller senare också de besuttna.
Regeringen biter sig alltså själv i svansen när man för en så utpräglad klasspolitik som nu. Ingen tjänar på det.
Och vad gör den så kallade oppositionen? Inte mycket. Mona Sahlin är som en light-version av Fredrik Reinfeldt, miljöpartisterna svänger hit och dit, och Lars Ohly verkar ha plockats med i gänget närmast för att neutraliseras.
Det är dystert.
Men nu har jag några minuter, och de tänker jag använda.
Det senaste, eller något av det senaste åtminstone, från Reinfeldt-regeringen är en utredning där man föreslår att privata intressenter ska få driva lönsamma delar av kollektivtrafiken, medan staten ska få sopa ihop resterna sen, de där sträckorna som inte är intressanta för vinstdrivande företag.
Förslaget ligger helt i linje med regeringens politik och ideologi: privata intressen ska få plocka russinen ur kakan och skiten ska lämnas till det allmänna, allt för att göra den offentliga sektorn så liten och betydelselös som möjligt.
Likadant har det blivit inom skolans område och vården.
Ideologin är klar: samhället ska ha ett A-lag och ett B-lag, och de som är med, tvingas gå med, i B-laget - de som ekonomiskt och socialt finns längst ner på klasstrappan, de ska riktigt känna hur värdelösa och tärande de är.
De oupphörliga skattesänkningarna följer samma mönster. "Vanligt folk" ska få några hundralappar mer i plånboken varje månad och vara tacksamma för det.
Och ju lägre skatten blir, ju mindre skattepengar som kommer in till statskassan (och motsvarande i kommunerna), ju mindre resurser finns det till våra gemensamma angelägenheter, såsom vård, skola och äldreomsorg, infrastruktur med mera, samt de transfereringar (bidrag av olika slag) som ska se till så klyftorna i samhället hålls åtminstone inom skamgränserna.
Det gör de inte längre.
Den del av befolkningen som har det sämst - som har ekonomiska och sociala problem - får det allt sämre medan övriga får det lite (de flesta) eller mycket (de riktigt rika) bättre.
När klyftorna ökar i samhället får det två effekter.
Den ena är att de som har det sämst konsumerar mindre, eftersom de får sämre ekonomi. De som har det bäst kanske konsumerar något mer än tidigare, men bara marginellt eftersom de redan tidigare hade råd att köpa vad de ville. Totalt sett minskar alltså konsumtionen, vilket genererar mindre intäkter i form av moms och färre arbetstillfällen.
Den andra är att missnöjet och oron i samhället ökar, och därmed brottsligheten. Och detta drabbar förr eller senare också de besuttna.
Regeringen biter sig alltså själv i svansen när man för en så utpräglad klasspolitik som nu. Ingen tjänar på det.
Och vad gör den så kallade oppositionen? Inte mycket. Mona Sahlin är som en light-version av Fredrik Reinfeldt, miljöpartisterna svänger hit och dit, och Lars Ohly verkar ha plockats med i gänget närmast för att neutraliseras.
Det är dystert.
onsdag 9 september 2009
En magisk dag?
Idag är det den nionde september 2009. Med andra ord, eller snarare siffror: 090909.
Gissa om många par väljer att gifta sig idag!
Och sådan lycka bäbisar som föds idag förutses att få.
Ligger det något i det där? Det där med talmagi? Oturstalet 13, turtalet 7, och allt sådant.
Jag tvivlar på det, men helt säker kan man ju inte vara.
Tre är traditionellt mitt oturstal. Jag körde och krockade med min bil den 3 juli ett år, körde omkull med mopeden den 3 någonting ett annat år.
Men jag kämpar emot det, vill inte ha något oturstal. För ett par år sedan utmanade jag verkligen ödet - gick ombord på ett flygplan till London, den 3 mars! Tredje i tredje, alltså.
Och ja, eftersom jag kan sitta här och skriva detta, gick det bra.
Lite magiskt kändes det faktiskt idag; att, en bit in i september, kunna köra ut till Åhus och ligga och ha det skönt på stranden, i badbyxor.
Fast magin stannade i vattenbrynet. Det var kallt som ****, så något bad blev det inte.
Tror jag åker ut där en sväng imorgon också. Det gäller att passa på.
Nu var det länge sedan jag gav regeringen en råsop. Det ska jag göra imorgon - när jag har varit i Åhus. Det tycker jag att den har gjort sig ärligen förtjänt av.
Gissa om många par väljer att gifta sig idag!
Och sådan lycka bäbisar som föds idag förutses att få.
Ligger det något i det där? Det där med talmagi? Oturstalet 13, turtalet 7, och allt sådant.
Jag tvivlar på det, men helt säker kan man ju inte vara.
Tre är traditionellt mitt oturstal. Jag körde och krockade med min bil den 3 juli ett år, körde omkull med mopeden den 3 någonting ett annat år.
Men jag kämpar emot det, vill inte ha något oturstal. För ett par år sedan utmanade jag verkligen ödet - gick ombord på ett flygplan till London, den 3 mars! Tredje i tredje, alltså.
Och ja, eftersom jag kan sitta här och skriva detta, gick det bra.
Lite magiskt kändes det faktiskt idag; att, en bit in i september, kunna köra ut till Åhus och ligga och ha det skönt på stranden, i badbyxor.
Fast magin stannade i vattenbrynet. Det var kallt som ****, så något bad blev det inte.
Tror jag åker ut där en sväng imorgon också. Det gäller att passa på.
Nu var det länge sedan jag gav regeringen en råsop. Det ska jag göra imorgon - när jag har varit i Åhus. Det tycker jag att den har gjort sig ärligen förtjänt av.
söndag 6 september 2009
Viiilken daaag!
Så brukade de ju utropa i de gamla (journal-)filmerna. Och lite så var det ju igår. Men bara lite.
Först hästarna. V75 alltså. Nej, jag vann inte en och en halv miljon, eller hur mycket sjuan nu gav, denna kluriga vecka. Men jag var med! Jag hade ett skitbra system - med kanske den bästa spik jag någonsin har valt.
Den satt som en smäck, direkt i första avdelningen. Sharapova, streckad på bara vart femte system. Den spikade jag och den vann, knappt men klart. Vilken känsla!
Sen gick jag på pumpen i andra, det är bara att erkänna att den som vann där (en femprocentare) hade jag ingen tanke på.
Snygg spik i tredje, Zola Boko, som lekte hem loppet. Flyt i fjärde och femte, där jag hade garderat upp och favoriten inte vann i något av loppen.
Sjätte. Där var jag tvungen att gå kort, fick bara plats med två hästar. Den som vann hade jag som förstareserv - men det hjälper ju inte. Och därmed var de stora eller hyfsat stora pengarna borta för min del.
Fick med en halvskräll i sista, dock, och tolv femmor gav drygt 1500 kronor. Det var väl inte så dåligt!
Och så fotbollen...
Jag har ju aldrig varit riktigt engagerad i landslagsmatcher, har svårt att uppbåda den där nationalistiska yran. Men att heja på Sverige mot Ungern är inte så svårt, och dessutom spelade det svenska laget verkligen bra.
Kalldusch när ungrarna får straff och kvitterar cirka tio minuter från slutet. Darriga blågula spelare några minuter efter det... ska Ungern vinna till slut, trots det massiva svenska spelövertaget i 80 minuter?
Så, den sista makalösa sekvensen, där Rasmus Elm (tror jag) skickar upp bollen, Zlatan får för en gångs skull kontroll över den, petar den på målvakten, bollen studsar upp mot Zlatans bröst och vidare in i mål. Åtta sekunder efter den officiella övertidens slut.
Det brukar heta att en fotbollsmatch varar i 90 minuter.
Efter att ha sett Villa släppa in avgörande mål alltför många gånger på övertid brukar jag säga att en fotbollsmatch varar i 93 minuter.
Nu vet vi hur länge den varar: 93 minuter och 8 sekunder.
Först hästarna. V75 alltså. Nej, jag vann inte en och en halv miljon, eller hur mycket sjuan nu gav, denna kluriga vecka. Men jag var med! Jag hade ett skitbra system - med kanske den bästa spik jag någonsin har valt.
Den satt som en smäck, direkt i första avdelningen. Sharapova, streckad på bara vart femte system. Den spikade jag och den vann, knappt men klart. Vilken känsla!
Sen gick jag på pumpen i andra, det är bara att erkänna att den som vann där (en femprocentare) hade jag ingen tanke på.
Snygg spik i tredje, Zola Boko, som lekte hem loppet. Flyt i fjärde och femte, där jag hade garderat upp och favoriten inte vann i något av loppen.
Sjätte. Där var jag tvungen att gå kort, fick bara plats med två hästar. Den som vann hade jag som förstareserv - men det hjälper ju inte. Och därmed var de stora eller hyfsat stora pengarna borta för min del.
Fick med en halvskräll i sista, dock, och tolv femmor gav drygt 1500 kronor. Det var väl inte så dåligt!
Och så fotbollen...
Jag har ju aldrig varit riktigt engagerad i landslagsmatcher, har svårt att uppbåda den där nationalistiska yran. Men att heja på Sverige mot Ungern är inte så svårt, och dessutom spelade det svenska laget verkligen bra.
Kalldusch när ungrarna får straff och kvitterar cirka tio minuter från slutet. Darriga blågula spelare några minuter efter det... ska Ungern vinna till slut, trots det massiva svenska spelövertaget i 80 minuter?
Så, den sista makalösa sekvensen, där Rasmus Elm (tror jag) skickar upp bollen, Zlatan får för en gångs skull kontroll över den, petar den på målvakten, bollen studsar upp mot Zlatans bröst och vidare in i mål. Åtta sekunder efter den officiella övertidens slut.
Det brukar heta att en fotbollsmatch varar i 90 minuter.
Efter att ha sett Villa släppa in avgörande mål alltför många gånger på övertid brukar jag säga att en fotbollsmatch varar i 93 minuter.
Nu vet vi hur länge den varar: 93 minuter och 8 sekunder.
fredag 4 september 2009
Hösttider och mycket på gång
Igår regnade det småspik. Idag blåser det som om Vindguden själv hade stigit ner och visat sitt raseri.
Är det hösten som är här?
Igår kväll sprang jag i alla fall 5000 meter, för första gången på sex-sju år, på bana, i Tyrs Hage, "min" idrottsplats, i Tyringe.
26.42, hyfsad tid för att vara jag. Helt okay.
Annars är det mycket på gång:
Licens för att få ge ut (o, det låter mycket mer än vad det är) skivan - där jag/vi samlar det bästa jag och Alex har spelat in.
Visitkort inför utställningen i oktober.
"Planscher" att ge bort till dem (om det finns några) som köper min bok i samband med utställningen.
Och så färdigställa ett par målningar till - först och främst den som illustrerar en av låtarna på plattan, Yellow Eyes.
Hur ska man hinna plugga och hänga med på "kussen" (berättade jag att de inte kan prata rent i Växjö? De säger kuss istället för kurs!) när man har så mycket annat, viktigt att pyssla med?
Nåja, det ska väl gå.
Är det hösten som är här?
Igår kväll sprang jag i alla fall 5000 meter, för första gången på sex-sju år, på bana, i Tyrs Hage, "min" idrottsplats, i Tyringe.
26.42, hyfsad tid för att vara jag. Helt okay.
Annars är det mycket på gång:
Licens för att få ge ut (o, det låter mycket mer än vad det är) skivan - där jag/vi samlar det bästa jag och Alex har spelat in.
Visitkort inför utställningen i oktober.
"Planscher" att ge bort till dem (om det finns några) som köper min bok i samband med utställningen.
Och så färdigställa ett par målningar till - först och främst den som illustrerar en av låtarna på plattan, Yellow Eyes.
Hur ska man hinna plugga och hänga med på "kussen" (berättade jag att de inte kan prata rent i Växjö? De säger kuss istället för kurs!) när man har så mycket annat, viktigt att pyssla med?
Nåja, det ska väl gå.
onsdag 2 september 2009
En så kallad universitetsstad
Kära blogg.
Du har blivit bortglömd de senaste dagarna. Nej, inte bortglömd, men bortprioriterad.
När man stiger upp vid sextiden, färdas med (mer eller mindre försenade) tåg långt upp i Smålands djupa skogar för att inte komma tillbaka hem förrän sju-åtta på kvällen orkar man inte vara kreativ sen också.
Jag har nu gått tre dagar på utbildningen i storytelling vid det så kallade universitetet i Växjö. Intressant utbildning, engagerade lärare, trevliga klasskamrater, men låt mig ändå säga en sak: Växjö blir aldrig någon riktig universitetsstad.
Kommer in i deras så kallade Akademibokhandel, frågar efter två böcker som vi ska läsa på kursen (eller "kussen", som de säger där uppe). Och damen i bokhandeln säger:
"Är det kurslitteratur? Nej, sådant har vi aldrig på lager."
?????????????
Du har blivit bortglömd de senaste dagarna. Nej, inte bortglömd, men bortprioriterad.
När man stiger upp vid sextiden, färdas med (mer eller mindre försenade) tåg långt upp i Smålands djupa skogar för att inte komma tillbaka hem förrän sju-åtta på kvällen orkar man inte vara kreativ sen också.
Jag har nu gått tre dagar på utbildningen i storytelling vid det så kallade universitetet i Växjö. Intressant utbildning, engagerade lärare, trevliga klasskamrater, men låt mig ändå säga en sak: Växjö blir aldrig någon riktig universitetsstad.
Kommer in i deras så kallade Akademibokhandel, frågar efter två böcker som vi ska läsa på kursen (eller "kussen", som de säger där uppe). Och damen i bokhandeln säger:
"Är det kurslitteratur? Nej, sådant har vi aldrig på lager."
?????????????
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
