Rånarglädje

Medelst helikopter har några kreativa män (förmodligen) tillskansat sig en större (förmodligen) summa pengar från en värdetransportdepå i Stockholm.
I artiklar om fallet skrivs att det finns ungefär 100 personer i landet som sysslar med den här typen av brottslighet.
Fråga: Varför sitter inte alla dessa hundra inom lås och bom? Då hade vi ju, uppenbarligen, sluppit de här rånen!

Jag hatar brott. Framför allt hatar jag brott mot person, såsom mord, misshandel och liknande. Men i slutändan drabbar ju alla brott oss personer, och sannolikt drabbar de den fattige mer än den rike. För om inte annat så kommer den rikes förluster att tas igen på ett eller annat sätt där den fattige får betala.

Jag tycker att samhället ska göra ALLT som är möjligt för att förebygga brottslighet. Och då menar jag allt, som till exempel att hjälpa barn med sociala problem för att minska risken att de leds in på en kriminell bana, liksom att så långt det går utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället och därmed, tror jag, minska motivationen för stölder, rån och den typen av brott. Rättighet/skyldighet för alla att ha ett arbete är en punkt.

Kampen mot narkotikasmuggling måste bli ännu mer effektiv - ökat samarbete mellan alla världens regeringar - för massor av brott sker på grund av missbruk.

Men när allt detta är gjort, då kommer det ändå att finnas människor som begår brott. Dessa har då fått alla de chanser man kan tänka sig att avstå från brottslighet. Väljer de då ändå den kriminella vägen, lås in dem, för gott. Sådana individer behövs inte i samhället.