...var det idag på morgonen. En dag då vi fortfarande är inne i september.
Det är illavarslande.
De polska meteorologernas förutsägelse - att kommande vinter blir den kallaste på tusen år - ekar allt kraftigare i mitt huvud.
Golfströmmen har stannat, säger de. Den har stannat, inte huvudsakligen för att smältvattnet från Nordpolen har stoppat den - även om det säkerligen har försvagat den - utan på grund av det gigantiska oljeutsläppet i Mexikanska Golfen i somras.
Oljan har ställt till med sådan oreda i miljön där, att den har påverkat den havsström som i princip håller oss här uppe vid liv.
Jag vill flytta, långt söderut!
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Tidsfördriv
Idag såg jag KKK.
Och då menar jag inte Ku Klux Klan, vilket man kanske annars skulle kunna tro, så här i kölvattnet efter det förfärliga valet.
Nej, det handlar om plate spotting.
Det var Alex som började med det - ja, i vår familj alltså. Jag gissar att han har snappat upp det på Nätet någonstans.
Plate spotting, för er som inte vet, är att man "samlar" på bilnummer.
Alex har tagit sig an en gigantisk uppgift. Han vill se alla nummer från 001 upp till 999 - i rätt ordning! Så vitt jag vet sitter han just nu fast på 013.
Jag har åtagit mig något betydligt enklare, men därmed inte helt säkert (fast sannolikt) att jag blir klar före honom.
Jag vill se alla som har samma bokstav tre gånger, alltså AAA, BBB och så vidare - och det behöver inte vara i rätt ordning.
Som ni vet finns inte bokstäverna I, Q och V, och förstås inte heller Å, Ä eller Ö. Det innebär att jag "bara" behöver hitta 23 olika nummerskyltar.
Sedan tidigare hade jag GGG, det kommer jag ihåg och den räknar jag - för jag har ju sett den!
I snabb följd fick jag så i somras LLL, RRR och UUU.
Sen har det varit stopp, men idag såg jag alltså KKK. Den stod på torget i Vinslöv.
Vi får väl se om jag blir färdig... någon gång. Möjligheten finns, det tror jag. Nu har jag ju bara 18 kvar.
Det hade varit kul att se den "första" respektive "sista" möjliga nummerskylten, alltså AAA 001 (för 000 finns väl inte?) och ZZZ 999.
Men det är överkurs.
Och då menar jag inte Ku Klux Klan, vilket man kanske annars skulle kunna tro, så här i kölvattnet efter det förfärliga valet.
Nej, det handlar om plate spotting.
Det var Alex som började med det - ja, i vår familj alltså. Jag gissar att han har snappat upp det på Nätet någonstans.
Plate spotting, för er som inte vet, är att man "samlar" på bilnummer.
Alex har tagit sig an en gigantisk uppgift. Han vill se alla nummer från 001 upp till 999 - i rätt ordning! Så vitt jag vet sitter han just nu fast på 013.
Jag har åtagit mig något betydligt enklare, men därmed inte helt säkert (fast sannolikt) att jag blir klar före honom.
Jag vill se alla som har samma bokstav tre gånger, alltså AAA, BBB och så vidare - och det behöver inte vara i rätt ordning.
Som ni vet finns inte bokstäverna I, Q och V, och förstås inte heller Å, Ä eller Ö. Det innebär att jag "bara" behöver hitta 23 olika nummerskyltar.
Sedan tidigare hade jag GGG, det kommer jag ihåg och den räknar jag - för jag har ju sett den!
I snabb följd fick jag så i somras LLL, RRR och UUU.
Sen har det varit stopp, men idag såg jag alltså KKK. Den stod på torget i Vinslöv.
Vi får väl se om jag blir färdig... någon gång. Möjligheten finns, det tror jag. Nu har jag ju bara 18 kvar.
Det hade varit kul att se den "första" respektive "sista" möjliga nummerskylten, alltså AAA 001 (för 000 finns väl inte?) och ZZZ 999.
Men det är överkurs.
tisdag 28 september 2010
Värsta vintern på 130 år!
Dagens nyhet, som får alla andra - inklusive det trevliga ryktet att alliansen bråkar inbördes - att blekna, stod i Metro i morse:
Polska meteorologer förutspår att den kommande vintern ska bli den kallaste på tusen år. PÅ TUSEN ÅR!
Och det verkar inte vara någon kristallkula upphittad i en gruva i Karpaterna som de har tittat i. Skälen är redogjorda för, och framför allt handlar det om att Golfströmmen, som i princip håller oss vid liv här uppe, knappt orkar asa sig upp hit längre, attackerad allt våldsammare som den är av smältvatten från de försvinnande isarna vid Nordpolen.
Det vill säga sådant som miljöaktivister har varnat för under flera år - fast det var förstås före det så kallade klimatmötet i Köpenhamn i slutet av förra året, då man ju fastslog att det inte finns något hot mot klimatet...
En svensk meteorolog från SMHI får yttra sig i artikeln och avfärdar helt teorin. Men han har inte ett enda vettigt argument att komma med, hans invändning är att temperaturen har inte mätts mer än under 130 år.
Detta kan definitivt tolkas som att han indirekt håller med om att kommande vinter kommer att bli den kallaste på (minst) 130 år. Och det är illa nog!
Stackars fiskarna i dammen.
Stackars mig.
Polska meteorologer förutspår att den kommande vintern ska bli den kallaste på tusen år. PÅ TUSEN ÅR!
Och det verkar inte vara någon kristallkula upphittad i en gruva i Karpaterna som de har tittat i. Skälen är redogjorda för, och framför allt handlar det om att Golfströmmen, som i princip håller oss vid liv här uppe, knappt orkar asa sig upp hit längre, attackerad allt våldsammare som den är av smältvatten från de försvinnande isarna vid Nordpolen.
Det vill säga sådant som miljöaktivister har varnat för under flera år - fast det var förstås före det så kallade klimatmötet i Köpenhamn i slutet av förra året, då man ju fastslog att det inte finns något hot mot klimatet...
En svensk meteorolog från SMHI får yttra sig i artikeln och avfärdar helt teorin. Men han har inte ett enda vettigt argument att komma med, hans invändning är att temperaturen har inte mätts mer än under 130 år.
Detta kan definitivt tolkas som att han indirekt håller med om att kommande vinter kommer att bli den kallaste på (minst) 130 år. Och det är illa nog!
Stackars fiskarna i dammen.
Stackars mig.
måndag 27 september 2010
Where is Buddha now?
This may seem, at first sight, to be a question of purely academic interest. But the more one thinks about it, the bigger the implications.
I mean, legend has it he (that is, the man who up to that moment was known as Prince Siddharta Gautama) reached Enlightenment after spending a considerable amount of time under the One Tree in Bodhgaya, Northern India.
Upon reaching Enlightenment, he was thus qualified to break the chain of births and rebirths, and enter Nirvana.
Now, here comes the problem. What is Nirvana? Is it Heaven? Paradise?
No, it's not supposed to be a place like that. Nirvana is supposed to be... nothing.
Nothing.
So the next question must be:
How do we know that Buddha in fact did enter Nirvana?
Certainly nobody else could have told us - us, here, meaning his followers in 500-something B.C. Because if somebody else told us, if somebody else was the first person to enter Nirvana and then watched Buddha come in, then that person would have been the Buddha.
The only person who could have delivered that message must be Buddha himself.
But how on Earth (excuse the wording) could he have told us, if he was... nothing? It's simply not possible!
That means, if Buddha somehow left the message "Hi guys, I have now entered Nirvana" then he must be a liar. That message must have been sent from somewhere else. And that means that he is still here, among the rest of us!
Okay, somebody may argue, there could be another way. The message could have been sent through a bodhisattva - a person (a vehicle) so developed, so high-level, that he or she had what it takes to enter Nirvana, but chose to return down here in order to help the rest of us.
That bodhisattva could have said "Yeah, I saw him. I went to Nirvana... or to the gates, anyway... and I saw Buddha there. I'm quite sure it was him."
But I don't think we want to settle with hearsay evidence.
And the problem in Buddhism is, there is no God who could have stepped down and show us a miracle.
For how do you step down from... nothing?
I mean, legend has it he (that is, the man who up to that moment was known as Prince Siddharta Gautama) reached Enlightenment after spending a considerable amount of time under the One Tree in Bodhgaya, Northern India.
Upon reaching Enlightenment, he was thus qualified to break the chain of births and rebirths, and enter Nirvana.
Now, here comes the problem. What is Nirvana? Is it Heaven? Paradise?
No, it's not supposed to be a place like that. Nirvana is supposed to be... nothing.
Nothing.
So the next question must be:
How do we know that Buddha in fact did enter Nirvana?
Certainly nobody else could have told us - us, here, meaning his followers in 500-something B.C. Because if somebody else told us, if somebody else was the first person to enter Nirvana and then watched Buddha come in, then that person would have been the Buddha.
The only person who could have delivered that message must be Buddha himself.
But how on Earth (excuse the wording) could he have told us, if he was... nothing? It's simply not possible!
That means, if Buddha somehow left the message "Hi guys, I have now entered Nirvana" then he must be a liar. That message must have been sent from somewhere else. And that means that he is still here, among the rest of us!
Okay, somebody may argue, there could be another way. The message could have been sent through a bodhisattva - a person (a vehicle) so developed, so high-level, that he or she had what it takes to enter Nirvana, but chose to return down here in order to help the rest of us.
That bodhisattva could have said "Yeah, I saw him. I went to Nirvana... or to the gates, anyway... and I saw Buddha there. I'm quite sure it was him."
But I don't think we want to settle with hearsay evidence.
And the problem in Buddhism is, there is no God who could have stepped down and show us a miracle.
For how do you step down from... nothing?
fredag 24 september 2010
Annars är det...
...en fantastiskt fin dag idag!
Det började som en småkylig och riktigt dimmig morgon. Jag var ute vid halvåttatiden och tog en massa bilder - till ett bildjobb vi ska göra i skolan. Har inte hunnit kika på dem ännu, men det såg spännande ut i morse.
Sen, på eftermiddagen, soligt och 21 plusgrader. Helt okej i slutet av september. Helt okej!
Klippte gräset - för sista gången i år?
I kortbyxor!
Sånt gillar vi.
Det började som en småkylig och riktigt dimmig morgon. Jag var ute vid halvåttatiden och tog en massa bilder - till ett bildjobb vi ska göra i skolan. Har inte hunnit kika på dem ännu, men det såg spännande ut i morse.
Sen, på eftermiddagen, soligt och 21 plusgrader. Helt okej i slutet av september. Helt okej!
Klippte gräset - för sista gången i år?
I kortbyxor!
Sånt gillar vi.
Kan man lita på Fredrik Reinfeldt?
I skrivande stund har alliansen missat majoritet i riksdagen med... vad var det, sju röster?
Men samtidigt kommer rapporter om oegentligheter och valfusk från Värmland, från Göteborg, från Halmstad...
Är vi i Sverige eller är vi i Latinamerika? Eller spelar det ingen roll?
OM valresultatet nu står sig, så är det faktiskt BRA, det läge som har uppkommit. Det är bra att alliansen inte får majoritet.
Men hur kan det vara bra, frågar ni er säkert? Hur kan det vara bra att Sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen?
Nej, det är inte bra att de svinen blir vågmästare.
Men om vi kan lita på alliansens ord och utfästelser, så är läget ändå bra.
Fredrik Reinfeldt (som är alliansen) har lovat att man INTE kommer att på något sätt söka stöd hos SD.
Det betyder att man måste söka stöd någon annanstans, för att få majoritet för sina förslag i olika frågor.
Det betyder att man måste söka stöd åt vänster - i första hand till miljöpartiet, möjligen också till socialdemokraterna.
Och det är klart att det är bra!
Då kommer politiken i alla fall att bli lite bättre, lite mänskligare, än om alliansen haft egen majoritet, för då kunde de bara kört på och ohindrat nedmonterat Välfärdssverige fyra år till.
Så läget är trots allt bra - ja, efter omständigheterna, alltså.
Men... kan man verkligen lita på Reinfeldt?
Men samtidigt kommer rapporter om oegentligheter och valfusk från Värmland, från Göteborg, från Halmstad...
Är vi i Sverige eller är vi i Latinamerika? Eller spelar det ingen roll?
OM valresultatet nu står sig, så är det faktiskt BRA, det läge som har uppkommit. Det är bra att alliansen inte får majoritet.
Men hur kan det vara bra, frågar ni er säkert? Hur kan det vara bra att Sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen?
Nej, det är inte bra att de svinen blir vågmästare.
Men om vi kan lita på alliansens ord och utfästelser, så är läget ändå bra.
Fredrik Reinfeldt (som är alliansen) har lovat att man INTE kommer att på något sätt söka stöd hos SD.
Det betyder att man måste söka stöd någon annanstans, för att få majoritet för sina förslag i olika frågor.
Det betyder att man måste söka stöd åt vänster - i första hand till miljöpartiet, möjligen också till socialdemokraterna.
Och det är klart att det är bra!
Då kommer politiken i alla fall att bli lite bättre, lite mänskligare, än om alliansen haft egen majoritet, för då kunde de bara kört på och ohindrat nedmonterat Välfärdssverige fyra år till.
Så läget är trots allt bra - ja, efter omständigheterna, alltså.
Men... kan man verkligen lita på Reinfeldt?
måndag 20 september 2010
En mardröm
Valresultatet på riksplanet var illa nog. Här i Hässleholms kommun är det en mardröm!
De bruna lössen är tredje största parti. Tredje största!
Varför får jag associationer till de demokratiska valen i Tyskland 1933 - de sista på en tid - då folket röstade fram Nationalsocialisterna med partiordförande Adolf Hitler att leda deras land?
Detta är en varning. Låt oss lära av historien innan det är för sent.
Men fördömanden måste följas av analys. Varför röstar så många "vanliga" människor på ett främlingsfientligt parti?
Någon, minns inte vem det var, sa under gårdagens valvaka att Sverigedemokraternas väljare kan delas upp i en hård kärna (av tvättäkta rasister) och resten. Den hårda kärnan kan vi knappast påverka. Vi måste inrikta oss på de andra.
Dessa andra är människor som är missnöjda med hur samhället ser ut, hur samhället och ekonomin har utvecklats för deras egen del.
Det är klassiskt, lika klassiskt som obegripligt, att den som är missnöjd INTE riktar sitt missnöje uppåt, mot dem som har orsakat det genom sin politik, utan neråt, mot dem som har det ännu sämre, mot dem som uppfattas som konkurrenter om de få penningsmulor som finns att dela på.
Dessa "konkurrenter" är oftast invandrare och det är de som blir syndabockarna.
Ansvaret vilar således tungt på de politiker som för en omvänd Robin Hood-politik, som tar från dem som har minst och ger till dem som har mer.
Brottsligheten är störst bland invandrare, relativt sett, sägs det. Jag tror det är sant. Men jag tror inte det beror på att invandrare är mer brottsbenägna. De är bara fattigare, och den sortens brott vi talar om begås av fattiga, av underklassen. Så har det alltid varit.
Alla arbetsföra människor behöver ett arbete. Det är genom arbete och inkomst som vi kan tillägna oss de prylar som ger status, och den självrespekt som ett yrke ger. Arbetslöshet innebär sociala problem, drogmissbruk och kriminalitet.
Arbete måste vara en rättighet, och en plikt.
Jag har svårt att se hur det ska kunna åstadskommas i en marknadsekonomi.
Men det är nödvändigt.
De bruna lössen är tredje största parti. Tredje största!
Varför får jag associationer till de demokratiska valen i Tyskland 1933 - de sista på en tid - då folket röstade fram Nationalsocialisterna med partiordförande Adolf Hitler att leda deras land?
Detta är en varning. Låt oss lära av historien innan det är för sent.
Men fördömanden måste följas av analys. Varför röstar så många "vanliga" människor på ett främlingsfientligt parti?
Någon, minns inte vem det var, sa under gårdagens valvaka att Sverigedemokraternas väljare kan delas upp i en hård kärna (av tvättäkta rasister) och resten. Den hårda kärnan kan vi knappast påverka. Vi måste inrikta oss på de andra.
Dessa andra är människor som är missnöjda med hur samhället ser ut, hur samhället och ekonomin har utvecklats för deras egen del.
Det är klassiskt, lika klassiskt som obegripligt, att den som är missnöjd INTE riktar sitt missnöje uppåt, mot dem som har orsakat det genom sin politik, utan neråt, mot dem som har det ännu sämre, mot dem som uppfattas som konkurrenter om de få penningsmulor som finns att dela på.
Dessa "konkurrenter" är oftast invandrare och det är de som blir syndabockarna.
Ansvaret vilar således tungt på de politiker som för en omvänd Robin Hood-politik, som tar från dem som har minst och ger till dem som har mer.
Brottsligheten är störst bland invandrare, relativt sett, sägs det. Jag tror det är sant. Men jag tror inte det beror på att invandrare är mer brottsbenägna. De är bara fattigare, och den sortens brott vi talar om begås av fattiga, av underklassen. Så har det alltid varit.
Alla arbetsföra människor behöver ett arbete. Det är genom arbete och inkomst som vi kan tillägna oss de prylar som ger status, och den självrespekt som ett yrke ger. Arbetslöshet innebär sociala problem, drogmissbruk och kriminalitet.
Arbete måste vara en rättighet, och en plikt.
Jag har svårt att se hur det ska kunna åstadskommas i en marknadsekonomi.
Men det är nödvändigt.
En sorgens dag
TV:n har just slagits av. Valvakan led mot sitt slut, resultatet är klart. Och det är nedslående.
De partier som förespråkar (i större eller mindre grad) solidaritet och stöd för dem som har det sämst, har förlorat valet. Det blir ytterligare fyra år med högerpolitik - en politik som förvisso har gett många "vanliga" svenskar några hundralappar mer i plånboken varje månad, men som har minskat statens möjligheter - och vilja - att hjälpa dem som har det svårt.
Och till råga på allt, så har de bruna lössen tagit sig in i riksdagen. Skammen är stor över att det framför allt är människor här i Skåne som har röstat på dem. Skåningar, närmast kontinenten, närmast världen, närmast våra medmänniskor av annat ursprung, lägger sina röster på ett parti som vill stänga dörren för dem som har det oändligt mycket värre i sina liv än vad de sämst ställda svenskar har det.
Det är djupt tragiskt.
Ett par små glimtar av hopp från kvällens TV-sändning:
När Lars Ohly, vänsterledaren, vägrade gå in i sminkrummet samtidigt som den bruna lusen satt där.
Och när samme Lars Ohly inför både partikamrater och i TV-studion deklarerade att nu börjar den verkliga kampen mot rasisterna - och det är vänsterpartiet som kommer att leda den kampen!
De partier som förespråkar (i större eller mindre grad) solidaritet och stöd för dem som har det sämst, har förlorat valet. Det blir ytterligare fyra år med högerpolitik - en politik som förvisso har gett många "vanliga" svenskar några hundralappar mer i plånboken varje månad, men som har minskat statens möjligheter - och vilja - att hjälpa dem som har det svårt.
Och till råga på allt, så har de bruna lössen tagit sig in i riksdagen. Skammen är stor över att det framför allt är människor här i Skåne som har röstat på dem. Skåningar, närmast kontinenten, närmast världen, närmast våra medmänniskor av annat ursprung, lägger sina röster på ett parti som vill stänga dörren för dem som har det oändligt mycket värre i sina liv än vad de sämst ställda svenskar har det.
Det är djupt tragiskt.
Ett par små glimtar av hopp från kvällens TV-sändning:
När Lars Ohly, vänsterledaren, vägrade gå in i sminkrummet samtidigt som den bruna lusen satt där.
Och när samme Lars Ohly inför både partikamrater och i TV-studion deklarerade att nu börjar den verkliga kampen mot rasisterna - och det är vänsterpartiet som kommer att leda den kampen!
lördag 18 september 2010
Uppklarnande och mörkande
Vattnet i dammen har blivit klarare. Jag vet inte om det är tillfälligt eller inte, men det lär snart visa sig.
Nu har jag fått en ny pump - den gamla var tydligen oreparerbar - och jag har i mellantiden rengjort filtret. Imorgon, förhoppningsvis, ska jag sätta i den nya pumpen och dra igång systemet.
Då får vi se vilket resultatet blir.
Man kan ju knappt vara utomhus dessa dagar, med den här blåsten som inte vill lägga sig. Förmodligen beror den på klimatförändringarna.
Det är intressant det där med miljöfrågan.
Sedan fiaskot vid det stora klimatmötet i Köpenhamn i slutet av förra året har klimatet på något märkligt sätt blivit en icke-fråga.
Det är som om varken folk i allmänhet eller journalister orkar tänka på det längre. Och i årets valrörelse har det varit fullständigt tyst om miljön.
Detta trots att klimathotet inte har blivit mindre - det har snarare ökat, i och med att inga kraftfulla åtgärder har vidtagits efter Köpenhamnsdebaclet för att vända på utvecklingen, och därmed har utsläppen fortsatt ohejdat ett år till.
Vi mörkar problemen, även för oss själva, och överlåter åt kommande generationer att lösa dem - om det inte är för sent då.
Nu har jag fått en ny pump - den gamla var tydligen oreparerbar - och jag har i mellantiden rengjort filtret. Imorgon, förhoppningsvis, ska jag sätta i den nya pumpen och dra igång systemet.
Då får vi se vilket resultatet blir.
Man kan ju knappt vara utomhus dessa dagar, med den här blåsten som inte vill lägga sig. Förmodligen beror den på klimatförändringarna.
Det är intressant det där med miljöfrågan.
Sedan fiaskot vid det stora klimatmötet i Köpenhamn i slutet av förra året har klimatet på något märkligt sätt blivit en icke-fråga.
Det är som om varken folk i allmänhet eller journalister orkar tänka på det längre. Och i årets valrörelse har det varit fullständigt tyst om miljön.
Detta trots att klimathotet inte har blivit mindre - det har snarare ökat, i och med att inga kraftfulla åtgärder har vidtagits efter Köpenhamnsdebaclet för att vända på utvecklingen, och därmed har utsläppen fortsatt ohejdat ett år till.
Vi mörkar problemen, även för oss själva, och överlåter åt kommande generationer att lösa dem - om det inte är för sent då.
onsdag 15 september 2010
Skogens skatter
Idag, den dag som markerar början på den sista (snyft!) månaden i det positiva halvåret, har det bjudits på omväxlande regn och rusk, och strålande sensommarsol. Tyvärr inträffade det förstnämnda nyss i kväll när Mickey var och tränade friidrott utomhus.
Det sistnämnda var däremot fallet tidigare idag när jag var ute på vift. En person hade undsluppit sig att det finns svamp på ett visst ställe, så jag körde dit och kollade: och det fanns där! Ganska mycket också.
Får se om någon gitter rensa den här hemma, och skrämma agnarna från vettet. Fast jag vet ju grundregeln: tag inga riskor, men soppen är toppen.
Det sistnämnda var däremot fallet tidigare idag när jag var ute på vift. En person hade undsluppit sig att det finns svamp på ett visst ställe, så jag körde dit och kollade: och det fanns där! Ganska mycket också.
Får se om någon gitter rensa den här hemma, och skrämma agnarna från vettet. Fast jag vet ju grundregeln: tag inga riskor, men soppen är toppen.
tisdag 14 september 2010
Rapport från dammen
Vattnet ser något lite mindre ogenomträngligt ut idag. Men det har fortfarande en stinkande brun nyans.
Pumpen är inlämnad på lagning och snart, kanske imorgon eller dagen därpå, ska jag rengöra filtret.
Sen är det att sätta igång systemet och hoppas, för att travestera ett berömt IT-uttryck: plug and pray.
Pumpen är inlämnad på lagning och snart, kanske imorgon eller dagen därpå, ska jag rengöra filtret.
Sen är det att sätta igång systemet och hoppas, för att travestera ett berömt IT-uttryck: plug and pray.
måndag 13 september 2010
söndag 12 september 2010
...och så var det dags igen
Aldrig får man vara glad. Inte länge åtminstone.
I onsdags började vattnet i dammen plötsligt bli brunt. På torsdagen var det ännu brunare.
Kan det vara den vinande östanvinden som har svept ner jord från kullarna? tänkte jag. I så fall borde den väl sjunka till botten och vattnet klarna upp när vinden mojnar - vilket den gjort i fredags.
Men vattnet var fortfarande brunt på lördagsmorgonen när jag avreste norrut för att deltaga i en ceremoni i Mellansverige.
På tåget hem får vi veta att pumpen har slutat fungera. "Dra ur sladdarna!" beordrade jag och det verkställdes.
Nu har jag plockat upp pumpen och sett att den var... nej, inte full av jord, men i alla fall angripen av en del jord. Det verkar tyvärr ha trängt in i själva motorn också, förmodligen därför den stannade.
I förra veckan gick jag runt och kikade efter en möjlig förklaring till problemen, men hittade inget konstigt. Men något skumt är det förstås.
Har satt igång den lilla vinterpumpen så länge, så att fiskarna får syre. Får ringa dammgurun imorgon.
Så är vi igång igen... just när jag trodde, hoppades, att problemen skulle vara borta.
Suck.
I onsdags började vattnet i dammen plötsligt bli brunt. På torsdagen var det ännu brunare.
Kan det vara den vinande östanvinden som har svept ner jord från kullarna? tänkte jag. I så fall borde den väl sjunka till botten och vattnet klarna upp när vinden mojnar - vilket den gjort i fredags.
Men vattnet var fortfarande brunt på lördagsmorgonen när jag avreste norrut för att deltaga i en ceremoni i Mellansverige.
På tåget hem får vi veta att pumpen har slutat fungera. "Dra ur sladdarna!" beordrade jag och det verkställdes.
Nu har jag plockat upp pumpen och sett att den var... nej, inte full av jord, men i alla fall angripen av en del jord. Det verkar tyvärr ha trängt in i själva motorn också, förmodligen därför den stannade.
I förra veckan gick jag runt och kikade efter en möjlig förklaring till problemen, men hittade inget konstigt. Men något skumt är det förstås.
Har satt igång den lilla vinterpumpen så länge, så att fiskarna får syre. Får ringa dammgurun imorgon.
Så är vi igång igen... just när jag trodde, hoppades, att problemen skulle vara borta.
Suck.
fredag 10 september 2010
Bokbål
Bränna Koranen?
Ja, det låter som en utmärkt idé. Lägg upp Bibeln på bålet samtidigt, så blir det ännu bättre.
De är utan konkurrens de två böcker som har ställt till med mest elände här i världen.
Fast det är klart, att bränna böcker är kanske inte det mest civiliserade sättet att försöka få människor att bli... mer civiliserade.
Bättre är det om man kan sätta sig ner och resonera. Tyvärr är inte förutsättningarna för det så goda - risken är uppenbar att man istället blir ihjälslagen, oavsett om motparten är en fanatisk muslim eller en fanatisk kristen.
Ja, det låter som en utmärkt idé. Lägg upp Bibeln på bålet samtidigt, så blir det ännu bättre.
De är utan konkurrens de två böcker som har ställt till med mest elände här i världen.
Fast det är klart, att bränna böcker är kanske inte det mest civiliserade sättet att försöka få människor att bli... mer civiliserade.
Bättre är det om man kan sätta sig ner och resonera. Tyvärr är inte förutsättningarna för det så goda - risken är uppenbar att man istället blir ihjälslagen, oavsett om motparten är en fanatisk muslim eller en fanatisk kristen.
torsdag 9 september 2010
Dagen då jag inte (heller) sprang 10 000 meter
Kära blogg.
Jag är en lika usel som hängiven löpare. På en given sträcka springer jag på ungefär dubbla tiden jämfört med eliten - ibland värre än så.
Jag har aldrig varit under 25 minuter på 5000 meter/fem kilometer. (Se dock blogginlägg nyligen om en GPS-utrustnings skändliga försök att inbilla mig att jag är något!)
Jag har aldrig varit under 55 minuter på 10 000 meter/milen. Jag är alltså, per definition, ingen löpare. Jag är en joggare.
Idag, om drygt två timmar, går 10 000-metersloppet på Tyrs Hage i Tyringe. Jag hade tänkt vara med. I år har jag slagit mina fjolårsresultat i så gott som varje gren. Förra året sprang jag inte 10 000 - hade en god ursäkt, jag fyllde år den dagen och satt och smaskade i mig tårta.
I år hade jag planer på att vara med. Samtidigt vet jag ju hur psykiskt jobbigt det är att springa 25 varv runt idrottsplatsen. När man kommer till mållinjen och redan har avverkat 2800 meter så säger de: "18 varv kvar." Det är knäckande.
Men ändå! Jag skulle vilja göra det. Det var länge sen jag sprang så långt på bana. I terrängen har jag gjort det ett antal gånger i år redan.
Så hände tre saker.
I måndags la sig min kära hustru sjuk i förkylning. Eftersom vi sover i samma säng så slinker där säkert en och annan bacill över och försöker ta sig in i mig. Med min fantastiska fysik (lol!) bekämpar jag dem frenetiskt, men visst kände jag lite i halsen i morse...
I förrgår gled jag på en förrädisk grusslänt uppe i Illaluokkta och slog i knäet så byxan gick åt pipsvängen och blodet forsade. (Nåja, rann lite åtminstone.)
Och igår började det blåsa upp. Och idag har vinden tilltagit. Det blåser faktiskt så in i h**vete, säkert ORKAN i byarna. 25 bortre långsidor i orkanlik motvind...
Nyss var jag ute på slingan här i Vinslöv, en tre kilometer kort beskedlig sträcka, och testade lite.
Jo, det kändes i knäet. Det gjorde inte jätteont, men det kändes. Fast jag kunde springa.
Halsen? Infektioner? Osäkert.
Vinden? För jävlig!
Det blir inget lopp för mig ikväll. Jag tar en öl istället.
Idag vann uselheten över hängivenheten.
Skål!
Jag är en lika usel som hängiven löpare. På en given sträcka springer jag på ungefär dubbla tiden jämfört med eliten - ibland värre än så.
Jag har aldrig varit under 25 minuter på 5000 meter/fem kilometer. (Se dock blogginlägg nyligen om en GPS-utrustnings skändliga försök att inbilla mig att jag är något!)
Jag har aldrig varit under 55 minuter på 10 000 meter/milen. Jag är alltså, per definition, ingen löpare. Jag är en joggare.
Idag, om drygt två timmar, går 10 000-metersloppet på Tyrs Hage i Tyringe. Jag hade tänkt vara med. I år har jag slagit mina fjolårsresultat i så gott som varje gren. Förra året sprang jag inte 10 000 - hade en god ursäkt, jag fyllde år den dagen och satt och smaskade i mig tårta.
I år hade jag planer på att vara med. Samtidigt vet jag ju hur psykiskt jobbigt det är att springa 25 varv runt idrottsplatsen. När man kommer till mållinjen och redan har avverkat 2800 meter så säger de: "18 varv kvar." Det är knäckande.
Men ändå! Jag skulle vilja göra det. Det var länge sen jag sprang så långt på bana. I terrängen har jag gjort det ett antal gånger i år redan.
Så hände tre saker.
I måndags la sig min kära hustru sjuk i förkylning. Eftersom vi sover i samma säng så slinker där säkert en och annan bacill över och försöker ta sig in i mig. Med min fantastiska fysik (lol!) bekämpar jag dem frenetiskt, men visst kände jag lite i halsen i morse...
I förrgår gled jag på en förrädisk grusslänt uppe i Illaluokkta och slog i knäet så byxan gick åt pipsvängen och blodet forsade. (Nåja, rann lite åtminstone.)
Och igår började det blåsa upp. Och idag har vinden tilltagit. Det blåser faktiskt så in i h**vete, säkert ORKAN i byarna. 25 bortre långsidor i orkanlik motvind...
Nyss var jag ute på slingan här i Vinslöv, en tre kilometer kort beskedlig sträcka, och testade lite.
Jo, det kändes i knäet. Det gjorde inte jätteont, men det kändes. Fast jag kunde springa.
Halsen? Infektioner? Osäkert.
Vinden? För jävlig!
Det blir inget lopp för mig ikväll. Jag tar en öl istället.
Idag vann uselheten över hängivenheten.
Skål!
söndag 5 september 2010
Nya luftslott
Idag har Sony Ericssons GPS-modul slagit till igen. Nu försöker den inbilla mig att min runda ut till en punkt här utanför samhället, tillbaka och sen två varv runt sjön skulle vara 4,99 kilometer - alltså 4990 meter, alltså tio meter från att vara fem kilometer.
Denna sträcka sprang jag på 24,47. Och jag vägrar tro att det skulle ta mig 13 sekunder eller mer att springa de sista tio meterna. Det skulle alltså innebär att jag springer fem kilometer på under 25 minter.
Tjusigt!
Men det är bara det att jag inte tror på det.
I torsdags sprang jag 5000 meter på Tyrs Hage och fick 26,27. Och det kändes bra när jag sprang så jag tror jag gjorde ett bra lopp, efter mina förutsättningar.
Visst, där finns ett psykologiskt problem att springa varv efter varv runt en idrottsplats, men ändå...
Jag har liksom aldrig varit under 25 minuter på fem kilometer!
Men snart ska jag sätta in stöten, avslöja lögnen, riva luftslottet.
Snart, kanske redan nästnästa vecka, ska jag ta med apparaten ut till slingorna i Tyringe - slingor som jag vet längden på - och då är det (med en sannolikhet som gränsar till absolut visshet) GPS:en som kommer att stå där med skammen.
Förresten har en otrolig sak - en annan otrolig sak! - hänt idag. Vi har tvättat stora rums-gardinerna. För första gången sen vi hängde upp dem för tio år sen...
Denna sträcka sprang jag på 24,47. Och jag vägrar tro att det skulle ta mig 13 sekunder eller mer att springa de sista tio meterna. Det skulle alltså innebär att jag springer fem kilometer på under 25 minter.
Tjusigt!
Men det är bara det att jag inte tror på det.
I torsdags sprang jag 5000 meter på Tyrs Hage och fick 26,27. Och det kändes bra när jag sprang så jag tror jag gjorde ett bra lopp, efter mina förutsättningar.
Visst, där finns ett psykologiskt problem att springa varv efter varv runt en idrottsplats, men ändå...
Jag har liksom aldrig varit under 25 minuter på fem kilometer!
Men snart ska jag sätta in stöten, avslöja lögnen, riva luftslottet.
Snart, kanske redan nästnästa vecka, ska jag ta med apparaten ut till slingorna i Tyringe - slingor som jag vet längden på - och då är det (med en sannolikhet som gränsar till absolut visshet) GPS:en som kommer att stå där med skammen.
Förresten har en otrolig sak - en annan otrolig sak! - hänt idag. Vi har tvättat stora rums-gardinerna. För första gången sen vi hängde upp dem för tio år sen...
fredag 3 september 2010
Who will buy what and why?
Today's English lesson came upon me whilst driving in my car earlier today. By some strang reason I came to think of an old Monkees tune, I'm Gonna Buy Me A Dog. And that set my mind spinning...
I'm gonna buy me a dog: plain vanilla, just a statement
I'm gonna buy me a dog: considered a turtle first but they're so boring
I'm gonna buy me a dog: what are you buying?
I'm gonna buy me a dog: I ain't gonna steal it
I'm gonna buy me a dog: no, haven't bought the damned thing yet
I'm gonna buy me a dog: I'm not buying it for my auntie
I'm gonna buy me a dog: not two, definitely not three
And finally
I am gonna buy me a dog: no one can stop me
End of lesson.
I'm gonna buy me a dog: plain vanilla, just a statement
I'm gonna buy me a dog: considered a turtle first but they're so boring
I'm gonna buy me a dog: what are you buying?
I'm gonna buy me a dog: I ain't gonna steal it
I'm gonna buy me a dog: no, haven't bought the damned thing yet
I'm gonna buy me a dog: I'm not buying it for my auntie
I'm gonna buy me a dog: not two, definitely not three
And finally
I am gonna buy me a dog: no one can stop me
End of lesson.
onsdag 1 september 2010
Sensommar
Officiellt börjar hösten idag, den 1 september. Och visst började dagen lite kyligt men sen utvecklade den sig till en strålande sensommardag.
Vid en promenad längs sjön hittade jag den här lille gynnaren, och flera av hans/hennes vänner, i färd med att... ja, vad vet jag. Suga nektar, kanske? Biologi var aldrig min starka sida, men fin är den i alla fall!
Vid en promenad längs sjön hittade jag den här lille gynnaren, och flera av hans/hennes vänner, i färd med att... ja, vad vet jag. Suga nektar, kanske? Biologi var aldrig min starka sida, men fin är den i alla fall!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
