Så tar man gisslan

Okay, lite missvisande rubrik. Man tar inte gisslan. Det är att vara icke-god mot sina medmänniskor - eller, till och med, sina motmänniskor. Och det ska man inte vara. (Man ska inte ens ha några motmänniskor.)

MEN... om man nu av någon anledning måste ta gisslan, måste bära sig illa åt, måste reagera på de orättvisor som drabbar en, så är det franska sättet åtminstone det mest sympatiska.
Ofta tas ilskan ut på de svaga, de som är ännu längre ner på rangordningen än en själv (eller som upplevs så): arbetslösa, missbrukare, invandrare.
Men de franska arbetarna tar åtminstone chefer som gisslan. Det vill säga, de riktar sin ilska uppåt, mot dem som i större eller mindre grad är ansvariga för eländet.
Det är bra!

Måleri, målera

Dagen efter utställningen, och jag vaknade mitt i natten och visste vad jag skulle göra med en målning som jag gått och slitit med flera månader utan att bli nöjd med.
Ikväll, på målarkursen, vräkte jag på tunn rödlila färg över hela - det kallas lavering - och det grönvita nordirländska landskapet förvandlades från (ointressant) middag till (intressantare) kväll eller tidig morgon.
Jag och min lärare, som också var med i helgen, planerar redan för höstens utställning. Faktum är ju att jag fick så mycket positiv respons på mina tavlor att jag inte behöver skämmas över dem.

Art for art's sake

...var det nog någon gammal 10CC-låt som gick.

Phew! Just hemma efter min debut som konstutställare - två sextimmarsdagar tillsammans med 43 andra "konstnärer".
Det har varit kanonkul!
Jag fick inte sålt några tavlor, det hade jag inte väntat mig heller. (Nästan ingen fick några tavlor sålda, det är väl dåliga tider.)
Men jag fick höra många vackra ord om mitt måleri, till och med från en riktig, etablerad konstnär som var där och tittade.

Så det känns fantastiskt. Och så boken, som ju egentligen är den stora grejen just nu även om måleriet känns allt roligare!

Jaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

För cirka 20 minuter sedan var jag nere i Icabutiken och hämtade mitt paket. Hem, bankande hjärta... Hur skulle den se ut? Visst, jag har ju sett provtrycket, men ändå...

Helt okay!
Och helt otroligt. Det har faktiskt hänt nu. Jag har boken och kan hålla den i min hand.
Jag är faktiskt författare.

Nu är det nog nära...

På företagets hemsida, ja alltså det företag där min bok fixas till, kan man följa processen på ett slags körschema. Och idag såg jag att status där var ändrad från "Tryckning" till "Försäljning".
Kanske, kanske dimper de första exen av boken ner i min postlåda om ett par dagar. Spännande nu!

Where is the world going?

The economic meltdown is squeezing us all, spanning over the entire world and despite occasional flickers there is no steady light at the end of the tunnel.
So, what is happening? Is it a depression that will end in a year or so, followed by a return to "normal"? Or is it something else altogether?

This is the end of the world, say some. And remember, that is what certain groups and people have been saying for hundreds, probably thousands of years. So far they have all been wrong, and they are wrong this time too.
There is no such thing as the end of the world.

But there may well be an end to the present state of things, the present paradigm. And that "end" may well be imminent. We may see the end of an era - and the start of a new one!

Because after every end there comes a beginning. The end of the great Mongol empire, for example (probably the biggest land mass under one ruler throughout the history of mankind), was followed, in China, by the rise of the Ming dynasty.
The Ottoman empire springing from Turkey was followed by the rise of a number of smaller national states.
The empire of the American Dollar will be followed by something else.

The question is: what kind of a society will we see?
Many people fear it will be a dark age; economic ruin combined with environmental pollution will bring forward the worst in man, leaving us with a world in chaos, lacking organization, jobs and social welfare. Bands of thugs will rule, primitive like beasts, and only the strongest will survive.

But not all believe in such a bleak future. This, in fact, is - they claim - the dawning of the Age of Aquarius, talked about since the 60's and now finally ready to take over.
This will be an era where materialism, over consumption and rapture of the world's resources will be replaced by stress on human relations, peaceful co-existence and harmony with all things created.

Which scenario is true? Well, don't wait and see. Go out and make your own contribution in the right direction! Let's create a future, not of fear and darkness, but of equality, solidarity and empathy.

Väntans tider...

Väntan på boken är på något sätt som en indisk kö: ju närmare man kommer luckan, desto bredare blir kön.
Boken skulle enligt de första uppgifterna vara klar från tryckeriet i måndags. Nu heter det att den ska vara klar på måndag den 23:e. Vi får väl se.

Jag och Malena Ernman

Alldeles i början av detta sekel tjänstgjorde jag på Norra Skånes redaktion i Kristianstad och ibland skrev jag om kulturella saker.
I kaféet intill stadens bibliotek hade Musik i Skåne (vet inte om det finns fortfarande) ett flertal presskonferenser med aktuella artister som besökte trakten.
Mats Rondin och Huaröds Kammarorkester (hoppas namnet blev rätt) var där då och då, och vid ett tillfälle hade de med sig en vitblond sångerska: Malena Ernman.
Jag måste tyvärr erkänna att jag inte minns så mycket av vårt möte, mitt och Malenas, men i en mapp i min dator har jag fortfarande kvar bilden jag tog på henne.
Tro mig, man ser inte att den bilden är sju-åtta år gammal. Hon ser exakt likadan ut idag, vinnaren av melodifestivalen!

Johan Ehrenberg - briljant!

Ber att få citera Johan Ehrenberg, chefredaktör och ansvarig utgivare för ETC/Efter Arbetet. Så här skriver han i sitt ledarstick i senaste numret:

Apropå att Swedbank nu delvis blir statligt säger Reinfeldt: "Det faktum att staten nu blivit delägare innebär inte att regeringen frångått sina ambitioner att minska statens ägande i företag." Visst är det något löjligt med en regering som gör tvärtom mot vad den säger och sedan säger att det vi gör betyder inte att vi inte tänker göra det vi inte gör.

Fel låt vann INTE

Kanske det jämnaste finalstartfält som jag har hört i en svensk melodifestival. Endast en enda låt utmärkte sig genom att vara riktigt usel - och ett tag var jag rädd att den skulle vinna, robotdiscoskräpet från Alcazar.
Tack och lov gjorde den inte det!
Den som vann, då? Jo, varför inte, lite spännande är den. Jag röstade för en gångs skull inte alls (hade ingen direkt favorit), men hade Malena Ernman bland mina tre, fyra främsta.
Jag ska förresten be att få återkomma till Malena Ernman och göra ett sensationellt avslöjande om henne, men jag måste bara kolla mina uppgifter först.
Until then..

Förbjud skjutvapen

Än en gång har det hänt; en galning har begått massmord på oskyldiga människor. Ja, två gånger, faktiskt. Medan 17-åringen härjade i södra Tyskland gick en annan idiot omkring i USA och sköt ner folk.

Idioter och galningar kommer alltid att finnas. Det kan vi knappast ändra på. Vad vi kan ändra på är deras möjligheter att få tag i skjutvapen.
Jag har förmodligen skrivit det förut, kanske till och med på denna blogg, men det förtjänar att sägas igen: Det finns ingen anledning att tillåta någon privatperson att inneha ett skjutvapen.

En kniv kan förvisso vara ett dödligt vapen, men den har även en mängd andra, "goda" användningsområden. Den är nästan oumbärlig i ett hushåll. Ett skjutvapen däremot har bara ett enda användningsområde: att skada eller döda andra.

Poliser måste ha tillgång till skjutvapen. Militärer, i den mån vi nu behöver denna perversa företeelse, måste också ha det. Det ligger i sakens natur.
Men förutom dessa yrkesgrupper borde det vara totalförbud för skjutvapen.
Jakt då? frågar kanske vän av ordning. Ja, om det nu skulle vara så att en sorts djur blir så många att de av någon (bra) anledning måste decimeras, då kan ett antal skjutvapen lånas ut till jägare av militär eller polis - alternativt, och kanske ännu bättre, kan jakten ombesörjas av militären. De är i de flesta länder inte översysselsatta med krig, som tur är.

Let's make a revolution

Making a revolution is frequently a good idea - as long as you don't kill anybody to achieve it.
But the revolution I have in mind right now is of the language, or languages. This one is in English, but I may well promote a Swedish one later.

Why do we bother ourselves with all this useless grammar when we can do very well without it? For example in Mandarin Chinese the grammar is almost non-existent. And they have flourished for 5000 years!

Take verbs, for instance, and the funny, irregular things we do to them. When it could be so much easier:

"The queen goed out for a walk with her maid servant. She beed in a very good mood, since the sun shined and she haved just received a letter from her lover. 'You be the light of my life', he writed. 'And last night when I seed you with that creep the so called king I becomed so mad I goed straight home and haved a few drinks.'
And the queen telled her maid servant: 'Oh he really do love me. When we meeted yesterday he holded me tight and kissed me. But if my creepy husband the so called king finded out about this I willed be in great trouble.'
And the faithful maid servant tryed to console her mistress and sayed: 'Don't worry, my queen. I have news from inside the guard. The king have beed shooted already.'
And the queen rejoiced and taked her maid servant in her arms to celebrate the happy news."

Ska vi rösta på Israel?

Jag köper av princip inte israelisk frukt - eller några andra produkter från det landet heller, om jag kan hjälpa det.
Och jag stödjer fullständigt protesten mot Israel i samband med Davis Cup-matchen i Malmö nyligen. (Jag stödjer dock inte för en sekund de maskerade banditernas härjningar. De skämmer ut hela arrangemanget och borde slängas i fängelsehålorna och ingen maskerad person borde få gå med i ett demonstrationståg. Men det är en annan sak.)

Israel är förmodligen världens mest rasistiska stat - med apartheid satt i system. Och då talar jag ändå inte om terrorn som utövas i de ockuperade områdena. Jag talar om hur de så kallade israelaraberna behandlas, och de behandlas som andra klassens medborgare - ja, faktiskt, som ohyra.

Nu har det ganska fantastiska hänt att två kvinnor, en judinna och en arabiska, ska representera Israel i melodifestivalen i år. Med en fredssång.
Jag tycker det är så otroligt att jag nästan funderar på att redan nu vika min röst åt Israel.
Fast i princip tycker jag inte de har i festivalen att göra. Och det på strikt geografiska grunder: Israel ligger inte med en millimeter i Europa.

Statligt ägande

Det är faktiskt kul, riktigt kul.
Ja, på sätt och vis är det ju inte det, det här med finanskrisen och hela kreditbubblan som har spruckit.
Men lite kul är det dock, att nu staten går in som stor ägare i Swedbank.
Undrar om Fredde, Moddan och grabbarna hade tänkt sig det - att bli den regering som nationaliserar bankväsendet...

Fisk och måleri

Isen lämnade vår damm härom dagen och jag har ivrigt spanat ner i mörkret i djuphålan, letat efter liv. Hur har det gått med fiskarna? Har de klarat vintern?

En kväll tyckte jag att jag såg den vita röra sig, men är inte säker. Igår syntes ingenting. Men idag såg både jag och Alex en av de röda. Jaa! Åtminstone en har således överlevt, och om den har gjort det, så finns det väl anledning att vara optimist även om de andra.

Som du bloggläsare vet, ska jag snart (äntligen) publicera min bok.
Men det händer faktiskt mer kul än så.
Jag är amatörmålare - och då menar jag verkligen amatör. Måleriet är ett intresse som har smugit sig på mig successivt och de senaste tre åren har jag gått på kvällskurser i akryl.
I början av året tog jag det för mig jättestora steget och gick med i Nordskånska Konstnärsgillet. Och när det visade sig att de/vi ska ha en samlingsutställning i slutet av mars anmälde jag med bankande hjärta mig till den.

Duger jag? Kommer de andra att småle överseende åt mig?
De frågorna har flugit fram och tillbaka inom mig ända sedan dess, och jag har knappt riktigt vågat tro att jag faktiskt ska vara med.
Men idag har föreningens ordförande varit här. Hon var vänlig nog att komma för att hjälpa mig sätta pris på mina tavlor. Inte för att jag räknar med att sälja någon, men där måste ju stå något...
Och hon tyckte om mitt måleri! Hon tyckte om det!
"Du behöver inte skämmas i vårt sällskap", sa hon och naturligtvis blev jag jätteglad.
Så, kom gärna till Hedbergshuset i Vinslöv helgen 28-29 mars. Här ska vara omkring 50 nordskånska konstnärer (bwöä... kan jag verkligen kalla mig konstnär?) som ställer ut.
Kul är det i alla fall.

Nu är det sååå spännande!

"Din bok är nu på tryckeriet."

Gissa om hjärtat pumpar lite snabbare av ett sådant besked. Inom ett par veckor kan jag ha ett exemplar av min egen bok att hålla i handen och titta på.

Ni köper den väl!

Slåss buddister?

Vi i familjen ska göra en cover-platta. Jag gjorde själv en (nåja, med hjälp av Alex med gitarrsolon förstås) för några år sen, och nu höjs röster för att vi ska göra en med gemensamma insatser.
Vi ska välja ut ett par låtar var och sen får vi se vem som ska spela vad på vilken låt. Det ska bli kul!
Jag har bestämt att som en av mina låtar välja gamla fredsdängan från 60-talet The Universal Soldier, skriven av Buffy Sainte Marie och inspelad av både kreti och pleti.
Jag tänker göra en ganska fluffig rockvariant av den.
Dessutom tänker jag byta ut ett ord i andra versen, där alla religionerna räknas upp. Istället för "...a Buddhist and a Baptist and a Jew..." tänker jag sjunga "...a Moslem and a Baptist and a Jew..."
Utan att vilja heligförklara buddister sådär över en kam, tror jag mig kunna konstatera att sannolikheten för att en muslim ska slå ihjäl någon är större än att en buddist ska göra det.
Islam är en aggressiv och exkluderande religion; är du inte med oss så är du mot oss och då åker du till helvetet och vi hjälper dig gärna dit, typ. Islam är hård, buddismen är mjuk.
Om en buddist slår ihjäl någon så är det sannolikt inte av religiösa skäl, utan av helt andra, världsliga - pengar, kanske, förmodligen.
Inte för att det kanske spelar någon roll för den ihjälslagne, men man kan i alla fall då konstatera att brottet inte är relaterat till religionen, och det är det som är min poäng här.

Staten, betalar ni bröllopet?

Stackars kungen. Han är så utblottad att han inte kommer att klara av finansieringen av tösens bröllop. Nu går han till Anders Borg och ber om socialhjälp.

Jag vågar ta gift på att min lön, och min hustrus, är en smula lägre än det apanage som de kungliga tar emot från oss skattebetalare. Så när det blir dags för mina barn att ingå äktenskap, så vet jag vart jag ska vända mig...

Verklighetens kranka blekhet

Kära blogg. Härom dagen betalade vi månadens räkningar. 21 000 kronor! Och då tillkommer sen allt som går via autogiro, det som går till huslånekontot och så vidare.

Så idag har jag börjat mitt nya, trista liv. Jag har just sparat omkring 45 kronor genom att köpa en färdigportion lunch på Willys istället för att gå ut och äta. Livet suger.