Gud är god, dammen är bättre

Det verkar fungera! Alltså att tömma i princip hela dammen på vatten, gräva bort (ja, med skyffel!) all jord som samlats, och så fylla på rent vatten.
I can see clearly now. Var inte det en låttitel någon gång på 70- eller 80-talet? Eller var det bara en textrad?
I vilket fall som helst, nu ser dammen ut som en... damm, inte som grönsakssoppa. Jag ska inte påstå att jag ser ända ner till botten, men i alla fall en bra bit ner i djuphålan.
Och fiskarna verkar trivas, de skjuter iväg på sina simturer och håller sig ofta flera stycken intill varandra, som om de leker. (Ja, alltså i ordets mänskliga betydelse. Ha ha.)
Men det kanske de gjorde innan också, bara det att jag inte såg dem...

Trångt i mitten

Borgerliga ledarskribenter ondgör sig över att Lars Ohly - till exempel i sitt tal på Gotland - lägger fram förslag med socialistisk karaktär. "Oenighet i vänstertrojkan", gnäller de.
Det är väl ändå tur, för demokratin, att Ohly ännu inte är så bakbunden av sitt engagemang i oppositionssamarbetet att han måste ha exakt samma uppfattning om allting som lättliberalerna Mona Sahlin och Peter Eriksson.
Där är trångt nog i mitten som det är.

Nötter och bananer...

...driver den mig, dammen. Vattnet ogenomträngligt som tjära.
Så idag tog jag till den så kallade storsläggan. Jag tömde i princip dammen på allt vatten. Bara lite grann i botten av djuphålan var kvar, så de stackars fiskarna inte skulle gå åt.
Jag tror jag har skyfflat upp minst en rullebör full med jord och gegga, och transporterat bort. Så i med nytt vatten - kommunen gnuggar väl händerna åt min nästa vattenräkning!
Nu är det bara plug and pray, hoppas att det hjälper. Det vet jag nog imorgon, när partiklarna i vattnet lagt sig till ro.
Vilka bekymmer man skaffar sig!

En profil är borta

Nej, jag kan inte heller undvika att blogga lite om Michael Jackson. Gissar att hans namn finns med på många bloggar idag - och bara det visar hur stor han var.

För mig har han, musikaliskt åtminstone, inte betytt någonting. Inget positivt i alla fall.
Han kom fram i samband med de kanske största katastrofåren i musikens historia, i mitten av 70-talet, då det Gyllene Decenniet (1965-1974) med fulländad rockmusik tog abrupt slut och allt sveptes åt sidan av den största plågan sen digerdöden: discomusiken.
Ungefär samtidigt som Donna Summer och hennes väninnor höll på att stöna i sina studior, de taktfasta trummorna och basgångarna höll på att driva oss rockare till vansinne och de hysteriska trumpeterna fullbordade slakten, då gled Michael Jackson fram över scenen i sina karakteristiska danssteg.

På den tiden hade han fortfarande sin originalnäsa och var kanske lite mörkare i hyn än sedermera. Han var säkert en skicklig koreograf och dansare, och om man gillar genren var han troligen också duktig kompositör och möjligen sångare.
Som sagt, för mig är han som musiker helt ointressant. Men alla turer som funnits i hans liv - så tragiskt i många avseenden - placerar honom utan tvekan bland skaran av legender.

Gamla män klär inte i tenniskläder

Nja, jag vet egentligen inte vad gamla män klär i, men rubriken var mest en parafras på en (gammal) filmtitel.
Budskapet är egentligen följande: gamla män ska inte spela tennis!
Inte så gamla män som jag, åtminstone.

Igår kväll steg jag in på centercourten i Tyringe - beträdde en tennisbana för första gången på 20 år.
Joggade några varv runt banan medan de andra slog bollar. Duktigt. Började "spela", ja citationstecknen finns med för att markera att jag aldrig har varit någon större tennisspelare. Men det var riktigt kul ändå. Och konditionen verkar okay, jag blev inte särskilt trött och jag hann upp rätt många bollar på kanterna.
Efter cirka en och en halv timme, just när jag jagade efter en sådan där boll ut mot kanten, kände jag att något hände. På baksidan av högra låret. En sträckning, det förstod jag omedelbart.
Nu haltar jag omkring här och har ont.
Gamla gubbar borde veta hut.

Väder

Måndag, tillbaka till jobbet efter två (halvregniga) semesterveckor.
Nu skiner solen och högtrycket är på väg.
Det är bra! Jag tycker alltid om bra väder, även när jag jobbar. Jag kan njuta när jag går mellan bussen och jobbet, när jag går till lunch och när jag kommer hem på kvällarna.
Och jag ska vara ledig om några veckor igen...

Vissa är mer jämlika än andra

...eller vad man ska kalla det.
Såg på nyheterna tidigare ikväll och de rapporterade om att det ofta tar 8-10 och ibland upp till 20 veckor innan en arbetslös person börjar få sin ersättning från A-kassan. En ersättning som han/hon har rätt till efter att varje månad - sannolikt i tid - ha betalt in pengar.
Hur kan detta accepteras?
Om den arbetslöse, eller en vanlig arbetande människa för den delen, hade väntat 8-10 veckor, för att inte tala om 20, med att betala sina räkningar så hade företag med assistans av villiga myndigheter varit där och huggt efter halspulsådern.
Skandal, är vad det är!

Bara damm och tavlor igen

Vattenfallet porlar och med lite sten runt omkring ska det nog bli fint. Två kokosmattor ligger över de branta kullarna - gräs och växtlighet kommer att ta upp sig mellan "kokosrepen" så småningom. Det blir nog bra.
Bara hoppas att vattnet blir klart. Fortfarande ser jag inte ner i djuphålan. Är det fel på filtret? Eller vad är problemet? Kan jag lita på min dammguru eller måste jag söka råd på annat håll?
Frusterande!

Nu ska jag måla. Försöka göra klart tavlan som jag började på förra helgen. Jag tror inte den ska heta Rulers of the Universe. Jag tror den ska heta Power Struggle istället. Vi får väl se.
Fick en crazy idé till en... bok, novell, historia. Om en konstnär som blir förälskad i en kvinna han har målat. En kvinna som bara finns på hans bild. Kanske har skrivits redan!
Kanske inte borde skrivas...

Semesterlathet

...gör att jag inte har bloggat på ett par dagar.
Regnet har öst ner de senaste dagarna - men man kan ju måla!
Idag skiner solen och även om det blåser en frisk, nästan hård vind så har jag tagit itu med mitt havererade vattenfall. Jag har byggt upp ett fall och just testat det. Det verkar fungera.
Nu gäller det att bygga upp runt omkring så det ser så snyggt ut som möjligt. Det lär ta sin lilla tid...
Och sen hoppas man ju att vattnet ska bli klarare. Länge sen man såg ner i djuphålan nu, det är trist.
Jag har gjort en målning idag som verkar bli riktigt bra, om jag får säga det själv. Den kommer att heta Rulers of the Universe och återigen är det kampen mellan det goda och det onda som står på tapeten.

Den mörknande framtid är vår...

Eller: Klagovisa efter valet till EU-parlamentet.

I ett läge då kapitalistisk girighet har drivit i stort sett hela världen till recession och kaos borde väljarna öppna sina armar för ett alternativ, det vill säga en rejäl vänstervridning i politiken.
Men vad händer? I land efter land går istället vänsterpartierna bakåt. Det nyvalda parlamentet kommer att ha en starkare högermajoritet och dessutom ett antal inslag av riktigt högerextrema partier med främlingshat och rasism på agendan.
Inte många europeer har alls röstat, och av dem som röstat har alltså många valt riktigt ruggiga alternativ; istället för att straffa dem som bär ansvaret för den ekonomiska krisen, alltså makthavarna och de besuttna, har folk valt att sparka neråt, på de mest utsatta i samhället - invandrare, romer med flera.

Var ligger då problemet?
Ligger det hos "folket"? Är folket kanske inte ens moget att ha rösträtt? Är europeerna en trög pöbelmassa som domineras av det djuriska hos människan istället för den del av oss som har lärt in/borde ha lärt in värden som jämlikhet, solidaritet och empati?
Eller ligger problemet hos politikerna på vänstersidan? Vad gäller de svenska oppositionspartierna kan man direkt svara Ja, där finns ett stort problem. Den svenska oppositionen har inte kunnat (velat?) presentera ett radikalt alternativ till den borgerliga politiken.
Socialdemokraterna är bara en lättversion av moderaterna. Miljöpartiet står med ett ben i vardera lägret. Och vänsterpartiet tjatar bara om att vi borde gå ur EU, istället för att kämpa tillsammans med andra vänsterpartier för ett mer jämlikt Europa. Klart de inte får några röster!

Det ser mörkt ut för Europa just nu.

Den svenska sommaren

Jag har semester.
Om jag inte hade haft många intressen som är oberoende av vädret, samt haft en hel del att göra (av typ plikter), så hade jag nog svurit kötteder.
10-12 grader, blåst, regn.
Svensk sommar i ett nötskal.
Var blir den globala uppvärmningen av? Inte är den här, åtminstone.
Tror jag tar och kör ett varv med bilen, så vi får upp koldioxidproduktionen lite...

Bedrägeri och senkommen kritik

Det är märkligt att höra statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg uttala hård kritik mot de svenska bankerna i samband med den fortsatt växande krisen i Baltikum.
Visst, i sak är det bara att hålla med. Bankernas girighet och profithunger har orsakat stora delar av de problem som nu de svenska skattebetalarna med stor sannolikhet kommer att få betala - och som drabbar de baltiska folken.
MEN... varför sa herrar Borg och Reinfeldt inget för några år sedan, under de goda åren, när bankerna höll på som värst att expandera och exploatera Lettland? Då var det tyst, då var det ingen som protesterade.

Men om kritiken från borgarhåll nu känns senkommen och ihålig, så är det inget mot bedrägligheten hos socialdemokraterna, "den goda sidan", nu, och under de senaste 25 åren.
För vad är det som har hänt under perioden från mitten av 80-talet och fram till nu? Jo, socialdemokraterna har i sin iver att sitta vid makten sålt ut ALLT som man stått för under decennier dessförinnan.
Hela den demokratiska sociala revolution som ägt rum i Sverige sedan andra världskrigets slut, med jämlikheten som ledstjärna, har kastats överbord. På punkt efter punkt har sossarna retirerat, anammat borgerliga värderingar och hjälpt till att vrida tillbaka klockan. De ekonomiska skillnaderna i Sverige idag är säkerligen 30-40 gånger större än de var i mitten av 80-talet. Solidarisk lönepolitik har spolats, marknadskrafterna har fått styra fritt - och detta har hänt under en period med övervägande socialdemokratiska regeringar.

Så de "goda" har inte varit särskilt goda. Men det är i och för sig ingen anledning till att låta de "onda" vara onda utan att påtala det.

The Square of Bloody Murder

Today is June 4, and it's been 20 years since the massacre at China's Tien An Men, the Square (literally Gate) of Heavenly Peace in Peking.
Peaceful protesting students and other citizens were, on that fateful morning, slaughtered by Chinese soldiers and tanks. The call for democratic reforms in the world's most populous nation had, once more, been answered by sheer violence.

Repression is the modus operandi of a dictatorship and it was therefore no surprise whatsoever that the Chinese authorities chose this means of dealing with the situation.
Today, on the anniversary of the bloody cleansing of the square, security is tighter than ever in Peking and throughout China. Nobody is allowed to mention the Liu Si (June 4) incident. There is no repentance from the government.
And this may be the biggest cause for concern; 20 years after the Cultural Revolution - another Chinese mass murder - it was condemned by the Peking leaders. Today we see no such attitude.

And the rest of the world stands by and does... nothing. Because there is too much money to be made, or lost, in the Chinese market.
It's a shame.

Dammångest

Dammen glittrar i solskenet, kabbeleken (om den nu stavas så) lyser vackert gul, de långa blomskaften intill börjar veckla ut sina lilafärgade kronblad, vattenfallet porlar glatt och fiskarna...
Öh.
Var är fiskarna?
Och var är botten?
Varför ser jag inget i vattnet?

Jag håller på att svimma när jag inser vad som hänt.
Någonting har satt igång ett veritabelt jordskred från kullarna söder om vattenfallet. Jorden har följt med vattnet från fallet ut i dammen, som är fullständigt ogenomtränglig.
Neeeejjjj!!!!

Ovanstående hände förra veckan. I lördags var min dammguru och inspekterade. Det klarnar nog upp, trodde han, det är nog de häftiga regnen. Men jag bör kanske fundera på att lägga en kokosmatta på uppsluttningen bredvid fallet, som håller jorden på plats. En sådan kan ju växterna ta sig igenom, så det skulle kunna bli bra.

I helgen:
Nya ras. Trots att inte en droppe regn faller.
Jag har min egen teori - att det är växternas kraft som sätter igång rörelser i kullarna, när de kämpar för att ta sig fram bredvid damm-mattan som ligger en bit upp på kullen.
Eller kan det vara vibrationer från det nyligen installerade filtret (en stor klunsig spannliknande sak som står på andra sidan kullens topp).
Jag konsulterar åter min guru, har bestämt mig för en kokosmatta.
Nej, säger han. Han har funderat! Och nu föreslår han att vi (det vill säga jag) gör en lite större operation: jag flyttar kullen en bit bakåt från dammkanten, gör ett plant, stenbelagt område där, så de bedrägliga jordmassorna hålls på avstånd.
Jag köper idén. Det verkar säkrast, att flytta på jorden. För denna mardröm måste få ett slut.
Nu gäller det "bara" att bygga upp vattenfallet igen. Det får väl bli denna sommarens projekt.
Suck.

Mot nya djärva mål

Ny månad, nya möjligheter, nya förutsättningar.
Låter som en klyscha, men på sätt och vis finns det i detta fall täckning för påståendet.

Som många vet är mediabranschen inne i... ska jag säga en djup kris, eller ska jag säga förändringstider? Ja, budskapet går kanske fram.
Den tidning där jag jobbat sedan början av 90-talet, och som sedan tio år tillbaka ägs av Skånska "Presstödet" Dagbladet i Malmö, ska skära ner kraftigt på personalen. Det blev klart redan i höstas.
Sedan en tid tillbaka har vi fått veta ungefär hur det är tänkt att arbetet ska bedrivas i den nya, slimmade organisationen.

I samband med förändringarna fick alla anställda ett erbjudande - an offer you can't refuse, som det hette i Gudfadern. Beroende på ålder och anställningstid får den som säger upp sig ett antal månadslöner. Det samlade företagets ledning har heller inte gjort någon hemlighet av att man önskar bli av med så många som möjligt. (Delvis för att slippa säga upp någon mot deras vilja, det ska vi väl erkänna.)
I vilket fall som helst, för drygt en vecka sedan fattade jag mitt beslut. Jag antar företagets erbjudande och kommer till hösten att lämna Norra Skåne.

Inget lätt beslut att ta, att lämna ett jobb som man har älskat nästan varje arbetsdag under dessa 18 år, att lämna goda kamrater som man delat sin dag med.
Men så är det. Och nu gäller det att se framåt, mot en ny fas i livet. Ovisst, men även lite spännande.