A slice of philosophy

After reading an anthology on (selected) philosophers starting with Aristotle, I feel that not much that would offer an explanation to questions like What is life? or Why are we here?, but an awful lot of mumbo jumbo, has been written since the days of Thomas of Aquino.
(He, at least, gave suggestions how to try and prove the existence of God; he pointed to the movement of things, and the laws of cause and effect, among other things.)

It is true, though, that a number of interesting thoughts have emerged during this span of time. But they have mainly focused on how not to answer the big questions; many thinkers seem to concentrate on how to declare invalid the theories of their opponents.
For example did the school of logic positivism state that metaphysics isn't something that explains facts, but only belief. And Karl Popper, in an essay on the brilliance of Einstein, noted that the most scientific method is the critical one - where you go to great lengths, not trying to verify a theory but to confute it.

Another interesting question is: What is philosophy? Where does it start? Who is a philosopher?
Maybe my grocer is a great philosopher when he says that one should not worry about things one cannot have an influence on.

Would I be considered a philosopher if I publish these thoughts:
How can we identify something as the truth?
For example, if I am standing in front of something I would like to call a tree, and my friend, who is standing next to me, agrees that this is a tree, can we then be sure that it really is a tree? Is it then the truth that it is a tree?
And how long would this be the truth?
What if a third person came up to us and said that it is not a tree, it's a bush. Will "our" truth then cease to be the truth?

Vass vind

Termometern visar på 15-16 grader och så långt är ju allt gott och väl.
Men den hårda, äckliga vinden som har plågat oss nu i flera veckor... eller är det månader? år? mannaminne? ...gör att de riktiga vårkänslorna ännu inte kan infinna sig.
Jag brukar hävda att plusgrader är det vackraste ordet i svenska språket. Men just nu lutar jag åt att det faktiskt är vindstilla som förtjänar det epitetet.

Derby Glory!!!

At last something to cheer us up.
Villa beat Blues today in this Spring's second city derby.
Only 1-0, and scoring on a penalty kick in the 83rd minute, but nevertheless.
Three points and the faint dream of Champions League is still alive.
Most important, though: we won the derby!

Meningen med livet

Ja, det diskuterade vi några stycken härom veckan. Det var spännande. Den diskussionen, samt atmosfären i en del samtal med en kurskamrat (bland annat om Franz Kafka) har fått mig att låna en liten, tunn antologi där olika filosofer presenteras på några sidor var.

Där har jag kunnat tillägna mig en hel del intressant tänkande. Jag, såsom ytterst amatörmässig konstnär, fann tröst i följande ord från Aristoteles:
Det är cittraspelarens sak att spela cittra, medan en framstående cittraspelares sak är att göra det väl.
Så det så!

Vår vid dammen del 3

En blåsig, regnig aprildag - kallt som tusan, men våren är ändå på väg. Och tidigare idag, innan det började regna, var jag och experten vid dammen och påbörjade det arbete som förhoppningsvis ska resultera i ett fungerande vattenfall.
Våra inledande insatser syns tydligt på bilderna; allt det gamla har rensats bort och en ny grund har lagts.


För övrigt märks inga större vårtecken från den här vinkeln. Någon liten grön skvätt på kullarna, men inte är det mycket. Våren går på sparlåga just nu.


Här, från den upphöjda punkten intill bambun, ser man tydligt konturerna av vad vi hoppas blir det nya vattenfallet. Man kan möjligen också se - eller snarare, inte se! - att vattnet är mindre klart än på tidigare bilder. I själva verket var det förskräckligt, det som hade hänt. Alggrönskan har snabbt tilltagit och pumpen, som vi halade upp för att kolla upp, var täckt utanpå och inuti av grön gegga. Vi rensade den och jag har håvat upp massor av grönt skit! Ändå finns där säkert minst lika mycket kvar, det blir mer arbete där de närmaste dagarna.


Den här bilden, från stora stenen, är i princip fruktansvärt tråkig, förutom en sak: den intressanta speglingen i vattnet från den nya vattenfallsduken som vandrar nerför kullen i öster.

The most important

This is the most important day
of the rest of your life.

Because this is the only day
you know for sure
that you have got.

Förbannade vulkan!

Alltså, jag vet att man inte ska reta upp sig på saker man inte kan göra något åt, men just nu kan jag bara inte hjälpa det.
Här står en dum vulkan på Island och spyr gallan ur sig, dag efter dag... och vad händer? Jo, den kommer att sabba vår sommar, kanske både i år och nästa.
Efter den djävulska vinter vi drabbades av så hade man liksom sett fram mot en varm och god sommar. Så kommer den här isländska skitstöveln och ruinerar allt!

Den bästa dagen

Idag, den 15 april, är på sätt och vis den bästa dagen på hela året.

Varför nu detta? undrar ni kanske (om ni inte läste den här bloggen vid samma tid förra året - jag misstänker, utan att veta det, att jag skrev något liknande då).

Jo, idag börjar DET POSITIVA HALVÅRET. Vinterhelvetets sex mörka dystra månader är äntligen till ända, nu stundar ljusare, varmare, behagligare tider. Nu kan man börja leva igen!

Detta betyder naturligtvis inte att varje dag från och med nu och fram till den 15 oktober kommer att vara varm och solig. Men trenden är åt det hållet, de mindre bakslag som kommer (närmast nu till helgen, tydligen) kan vi skaka av oss i förvissningen om att vintern ÄR besegrad för den här gången och sommaren är kung.

Väderfixerad?
Jag?

Spännande natur

Scared shit!
Kommer ut till dammen på förmiddagen. När jag närmar mig flyr ett gräsandpar med, anar jag, ytterst skyldig uppsyn - och fulla bukar.
Bara två av fiskarna syns till.

Bedrövelse.
Ilska.
Sen... resignation. Sådan är naturen. Det är sjöfåglars instinkt att äta fisk, här kom de i princip till ett dukat bord. Visserligen ligger fiskarna mest nere vid botten än så länge, de är rätt slöa fortfarande efter vintern, men en gräsand är säkert en god dykare.
De har kalasat på den tredje karpen (koien) och den stora guldfisken.

Tittar till dammen igen en timme senare, lite uppgiven.
De två kvarvarande trycker på botten. Inte så konstigt, nyss blev ju kompisarna uppkäkade!
Men... något rör sig inne bland dukens veck. En vit stjärt. Inte en avsliten rest efter en måltid, utan en levande stjärt, med tillhörande fisk.
Jag går runt dammen och ser, inne bland samma veck, en skymt av något rött - som också rör sig.
De lever! Båda två! De har gömt sig för fåglarna och klarat sig.
Eller också var gräsänderna inte ens intresserade av dem.

Bokslut 2009-2010

Igår tvingades vi dricka nederlagets bittra kalk.
I jämförelse med flygolyckan över Ryssland, där Polen miste det mesta av sin statsledning - eller vardagen i länder som Irak och Afghanistan, där reptilhjärnor från olika läger gör sitt bästa för att ta kål på varandra - kan ju resultatet av en fotbollsmatch tyckas vara något ganska futtigt.
Men det engagerar, och det bloggas om det, som jag gör här.

Så här dagen efter är det lätt att bli pessimistisk i överkant. Officiellt tror Martin O'Neill fortfarande på möjligenheten av en fjärdeplats för Villa, men det kommer naturligtvis inte att hända. Svarta mars såg till så den chansen försvann, och då är det inte främst brakförlusten på Stamford Bridge som ligger bakom, utan de tappade poängen i två jämförelsevis enkla hemmamatcher, mot Wolves och Sunderland. Vi skulle haft sex poäng där, fick två.
Det är inte ens säkert att Villa hamnar bland de sju bästa. Everton skuggar och har betydligt bättre form än vad vi har.

Men oavsett vad som händer de sista fem-sex matcherna så blir det nyktra omdömet ändå att det här har varit en väldigt BRA säsong!
Vi går till final i en av cuperna, till semifinal i den andra. Vi besegrar tre av de fyra "stora" lagen (tar fyra av sex poäng totalt mot United). Det har inte hänt i mannaminne.
Realiteten är att Villa fortfarande har för liten trupp för att fajtas i den absoluta toppen en hel säsong. I år höll det fram till mars.
Vad vi framför allt saknar är en giftig striker; en Lionel Messi, en Wayne Rooney. En som sätter sina chanser. Bakåt är det riktigt bra. Ända fram till Svarta mars var Villa det lag i Premier League som släppt in minst mål. Okej, en ny målvakt är snart nödvändig (och O'Neill vet om det), den fantastiske Brad Friedel är faktiskt 39 år och nära slutet på sin karriär.

Så är det.
Keep smiling! And up the Villa!

Konst i långa banor

Precis hemkommen efter en dag på Österlen; eftersom jag själv ställde ut i påskas hann jag inte åka och titta på andras konst, men nu har jag reparerat den skadan.
Trots en isande kall nordanvind (tur jag hade vinterjackan på) har jag haft en fin dag och sett massor av bra och spännande konst, det mesta inom ÖSKG:s paraply.

Mitt val av resmål baserades delvis på tidigare besök, delvis efter en titt i katalogen, där (nästan) varje konstnär har med en bild.
En sådan, som jag inte tidigare sett, är ryskan Anna Rochegova-Cederholm som håller till i Maglehem (samma by där den omskrivne Curt Hillfon har sin ateljé). Rochegova var en trevlig bekantskap. Hon målar framför allt landskap och porträtt - båda med samma mustiga färger och starka känsla. Jättebra!

I Kivik, närmare bestämt Esperöds herrgård, finns Bo Hultén och Rose-Marie Qvarfordt. Båda är riktigt intressanta, och det visste jag eftersom jag har varit där tidigare. Bo Hultén målar i mörka färger, som jag tycker om; stora målningar, en del av dem, med priser över 100 000 kronor! (Bara medlemskapet i ÖSKG gör säkert att man kan lägga minst en nolla till priset...)
Qvarfordt målar i mindre format men icke desto mindre spännande, bland annat kvinnofigurer, mer eller mindre beslöjade.

Lövestad är en liten by som ligger mitt i ingenstans, verkligen. Släppt ner rakt ute i ödemarken, fjärran från allt annat. Inte ens vid havet! Och utanför Lövestad, några kilometer, finns konstrundans okrönta drottning: Maria Hillfon.
Det är som sagt ett vågspel att försöka hitta dit (för att inte tala om att hitta tillbaka till civilisationen igen när man är klar), men det är värt det. Man går in i en stor lada. Där inne brinner det skönt i en öppen spis och på väggarna hänger lite textilier, på hyllor och avsatser står några målade skåp.
Man fortsätter in genom vindlande gångar, passerar två påfåglars bo, hela tiden ackompanjerad av målningar. De delar upp sig i två kategorier. Den ena är blomster, målade med tydliga linjer och klara färger, nästan som en illustrerad barnbok. Den andra är kloten (sfärerna) och horisonterna, och labyrinten utmynnar i ett T-kors. Tar man av till vänster kommer man in i - Templet! En stor sal med högt i tak. På väggarna mestadels horisonter - stora, i olika färgklanger men flera av dem mörka. De är nästan abstrakta, men ändå inte. Ett fält nere, ett annat uppe, och så den där horisontlinjen - eller området - i mitten. Och de har sådan kraft!
Så, längst in, om man istället tar till höger vid T-korset, sitter hon själv, Maria Hillfon, bland mindre verk av olika slag. Man blir nästan andlös!

Jag svängde även inom Yngsjö på min väg tillbaka, till Tina Lundgren. Hon målar djur, människor och andra motiv i akryl och vinylfärg. Och hon blir bättre för varje gång.
En fin dag.

Vår vid dammen del 2

Idag är det en sådan där rälig dag då det blåser från alla håll samtidigt. Men annars är det soligt och fint, och hela veckan har varit sådan. Det har varit den stora trädgårdsveckan, för min del. Allt gammalt skräp från förra året har rensats bort och trädgården är redo för det nya som ska komma.

Dammen är också redo. Stora pumpen är i, filtret är aktiverat, fiskarna har börjat röra på sig. Alex såg småsmåfiskar härom dagen - inte de små guldfiskarna, de har vi fortfarande inte sett i år, utan riktigt små saker som han hällde i någon gång förra året. Nu gäller det att få vattenfallet igång också.

Här kommer lite aktuella bilder. (För den som undrar över Vår vid dammen del 1, så är den ekvivalent med Jakten på våren del 10.)


När jag senast tog en bild från denna plats, i slutet av mars, låg där fortfarande en del is på dammen. Det där tramset är förstås borta nu, och kullarna har också befriats från gamla vissna växtrester. Allt är redo för säsongen!


Likadant här, isen borta och så. Grannens flaggstång speglar sig som en krokig, vit... någonting i vattnet och man kan skymta några fiskar i djuphålan.


Här ser man fiskarna tydligare. De simmar runt i djuphålan, en av dem har till och med vågat sig lite högre upp, men äta vill de ännu inte.


Översiktsbilden från stora stenen visar inga dramatiska saker. Möjligen är gräset en nyans grönare. Dessutom är de långa resterna efter förra årets höga växt vid stenen borttagna.

En riktig tavla...

...är uppenbarligen den längst bak till höger. Observera (om ni klickar på bilden och förstorar den) den röda pricken under, som betyder att den är såld! Flera besökare under påskutställningen i Vittskövle var helt "sålda" på just den - jag kunde nog blivit av med den fyra, fem gånger. Tänk om gracerna hade varit lite mer jämnt fördelade, då hade jag blivit riktigt rik...
Nåja, kul var det i alla fall att få vara med, och ännu roligare förstås att det jag har gjort blev uppskattat av en helt ny och främmande publik.

Uppspelt och frustrerad

Nu är det vår!
Härligt, underbart.
Och det betyder, bland annat, att det är dags för dammen och dess invånare att lämna vinteridet. Med andra ord: dags att byta från den lilla vinterpumpen till den stora sommarditon.
Eftersom filtret detta år ska placeras längre bort från dammen - så det blir lättare att göra rent till hösten - var jag tvungen att köpa en ny, längre slang. Och så skulle jag sätta i anslutningarna mellan slangen och pumpen slash filtret.
Det var ett (ursäkta uttrycket) negerhelvete! Och så småningom förstod jag varför; jag tvingades kalla hit min dammguru (dammguru junior, that is) efter att ha bokstavligen stångat mig blodig på skitet. Han upptäckte att "årets modell" av slang är någon millimeter mindre i diameter, därför var det nästan omöjligt att få in den lilla biten som ska sitta vid filtret.
Nu sitter de där, och vi hoppas på det bästa. I nästa vecka kommer dammguru senior för att försöka hjälpa mig fixa till vattenfallet - förra årets följetong på den här bloggen.
Stay tuned!

Mötet med konstpubliken

Påskdagen och därmed tredje av fyra dagars konstutställning i Vittskövle sockenstuga vid, som jag kallade det i ett mejl till en vän, porten till Österlen.
Även om det inte är första gången jag ställer ut utanför Vinslöv (jag var med på Vedic Art i Sätaröd förra året) så känns det som en sorts debut i "större" sammanhang, och jag måste påstå att det är succé!
Massor av folk, verkligen massor! Jag har visserligen, med en dag kvar, bara sålt en tavla, men jag är jätteglad för det. Jag hade inte räknat med att sälja någon, egentligen.


Detta är bilden jag har sålt, Mötet, eller, på engelska, The Encounter.
Jag sålde den redan första timmen av utställningens första dag, och sedan dess hade jag kunnat sälja just den bilden tre eller fyra gånger till!
Senast i eftermiddags kom ett par in och stod länge och tittade på den, förhörde sig om den, hur mycket jag hade sålt den för och så vidare. Och mannen i paret sa: "Vi har varit ute på konstrunda hela dagen och den här bilden är det bästa jag har sett på hela dagen!"
Snacka om att man växer av sådana ord...
Och funderar; är det sådana här bilder jag ska måla? Med lite variation, förstås. Hmm... tål att tänka på.

Jakten på våren del 10

Detta får bli sista delen i serien Jakten på våren. Samtidigt blir det första delen i en ny serie: Vår vid dammen. För det är ju nu det roliga börjar! Nu har vi blivit av med den räliga vintern. Nu är det vår och vi ser framåt.
Fiskarna har visat sig. Nu är det växterna som ska grönska så småningom. Och så är det ju följetongen med vattenfallet. Hur kommer det att utveckla sig?


Så här ser det ut idag från utsiktspunkt 2B, lite ovaninfrånperspektiv på dammen. All is borta, nu är det tidig vår, men snart kan vi nog se att det börjar grönska både här och där.