Ja, må den leva...

Kära blogg.
Har den äran att gratulera på ettårsdagen!
(ljudet av trumpetfanfarer...)
Inte så många har läst dig, tror jag, och ännu färre har kommenterat dig.
Men du finns och du är som en dagbok.
Du är, in fact, en dagbok. Blogg är ju förkortning för web logg, alltså en dagbok på nätet, och det är precis vad du är.
Jag har aldrig skrivit dagbok förut, utom vid mina längre resor. Men, som någon sa nyligen (fråga inte vem, det är för komplicerat för mitt minne), en dagbok är som en bekräftelse på att man inte är helt ensam i världen. Eller något sådant. Fast... it doesn't make sense, eller hur? Visst skulle den sista människan på jorden kunna skriva dagbok.
Men någonstans skriver man kanske ändå en dagbok i tanken att någon annan, någon gång, kommer att läsa den. Om man skriver den i cyber space ökar ju möjligheterna för att det ska ske högst dramatiskt.
Bla bla, bludder bludder. Nu skålar vi för bloggen, må den leva!