Evig sommar

Idag har det varit mulet och kommit några regnstänk. Men jag såg i en kvällstidning som någon på tåget satt och läste i, att "Här blir det sommarvärme", eller något liknande... det fina vädret skulle tydligen fortsätta ett tag till, någonstans.
Hoppas det är här!
För mig får det gärna vara sommar året om, det är min bästa årstid. Sen kommer vår och höst. Om jag får göra mig av med någon - och det vill jag - så är det vinter. Jag skulle inte gråta om jag aldrig mer fick uthärda en vinter.
För det är ju det jag gör, uthärdar den, under tyst protest, tyst undran varför jag föddes i en så kall del av världen.

Undrar om det finns väder på andra sidan... ja, i dödsriket alltså. Det kan man ju fundera på.
Min pappa, 87 år, ligger på sitt yttersta. Cancern, som upptäcktes för ett år sedan, håller på att besegra honom. Han är redo, det är jag tacksam för. Han har det besvärligt nu, så jag tror att döden kommer att vara en befriare när den kommer.
Han fick många år, och vi fick många år med honom. Det är jag också tacksam för.

Det är svårt att förhålla sig till döden, speciellt när den är så "naturlig" som hos en människa i min pappas ålder. Det är klart att man önskar att han kunde få vara hos oss längre, men livet tar ju slut, det vet vi. Och när man ligger utmärglad och ur stånd att njuta av livet, då kanske det ändå är bättre att få somna in.
Jag hoppas han kommer till en evig sommar - om det är det han vill.