Igår fick vi det bekräftat: Järvsöfaks är inte längre en självklar spik på V 75-kupongen. Åtminstone inte om han står på tillägg och de bästa andra kallbloden är med. Han besegrades i sitt "eget" lopp på Hagmyren - av sin egen son dessutom. Släkten är värst.
Kungen är död! Leve kungen!
Själv var jag lyckligt ovetande om allt detta till sent på kvällen när jag kom hem från kompisens "hundraårsfest", ja han och hans särbo fyllde 100 tillsammans. En trevlig tillställning med mycket live-musik från deltagarna, inklusive yours truly och söner.
Alex och vår bekant Stefan Andersson gjorde ett bejublat jam på elgitarr och grym keyboard.
Och idag, söndag, njöt jag av frukost utanför huset, på den lilla vindskyddade platsen utanför uterummet. Alltför sällan denna typiskt svenska sommar har det varit möjligt.
Men nu läser jag på Kvepans löp att sol och värme är på väg. Vågar man lita på det?
Och dammens vatten är i princip kristallklart, man ser nästan ända ner till botten. Underbart!
Nya vilda planer är på gång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar