Bedrägeri och senkommen kritik

Det är märkligt att höra statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg uttala hård kritik mot de svenska bankerna i samband med den fortsatt växande krisen i Baltikum.
Visst, i sak är det bara att hålla med. Bankernas girighet och profithunger har orsakat stora delar av de problem som nu de svenska skattebetalarna med stor sannolikhet kommer att få betala - och som drabbar de baltiska folken.
MEN... varför sa herrar Borg och Reinfeldt inget för några år sedan, under de goda åren, när bankerna höll på som värst att expandera och exploatera Lettland? Då var det tyst, då var det ingen som protesterade.

Men om kritiken från borgarhåll nu känns senkommen och ihålig, så är det inget mot bedrägligheten hos socialdemokraterna, "den goda sidan", nu, och under de senaste 25 åren.
För vad är det som har hänt under perioden från mitten av 80-talet och fram till nu? Jo, socialdemokraterna har i sin iver att sitta vid makten sålt ut ALLT som man stått för under decennier dessförinnan.
Hela den demokratiska sociala revolution som ägt rum i Sverige sedan andra världskrigets slut, med jämlikheten som ledstjärna, har kastats överbord. På punkt efter punkt har sossarna retirerat, anammat borgerliga värderingar och hjälpt till att vrida tillbaka klockan. De ekonomiska skillnaderna i Sverige idag är säkerligen 30-40 gånger större än de var i mitten av 80-talet. Solidarisk lönepolitik har spolats, marknadskrafterna har fått styra fritt - och detta har hänt under en period med övervägande socialdemokratiska regeringar.

Så de "goda" har inte varit särskilt goda. Men det är i och för sig ingen anledning till att låta de "onda" vara onda utan att påtala det.