De senaste dagarnas avslöjande om mordkomplotten mot konstnären Lars Wilks är dåliga nyheter, mycket dåliga, för oss som hoppas på ett fritt samhälle - ett samhälle där respekten för människolivets okränkbarhet står högre än någonting annat. Den amerikanska hemmafrun, som hon benämns, och hennes kumpaner i Irland vrider utvecklingen ännu ett steg i fel riktning, i riktning mot mer kontroll, mindre tolerans och större misstänksamhet och rädsla.
Liksom alla andra fundamentalister är "Jihad Jane" en sjuk människa. Hon kanske är en människa som gjorts bitter av besvikelser i livet, det vet jag inget om. I vilket fall som helst har hon tagits över av de primitiva krafter som sätter större värde på vad som står i en gammal dammig bok - oavsett om den heter Koranen, Bibeln eller något annat - och vad som predikas av makthungriga präster, än på allmänmänskliga värden och rättigheter.
Hon är en av dessa som leker gud, eller djävul, snarare. Som menar sig ha rätt att straffa sina medmänniskor för att de inte har "den rätta" tron. Det är religion när den är som allra vidrigast.
Med detta sagt finns det ändå anledning att fördöma Lars Wilks för hans tilltag. Jag intervjuade Wilks för ganska exakt 20 år sedan, och har kvar bilden av honom som en ganska förvirrad och självupptagen person, så som många konstnärer är.
Men han har ju trots allt skapat
Nimis och för det förtjänar han, som yrkesman, respekt. Fast just nu är det knappast någon som talar om
Nimis, och det var förstås därför Wilks fick för sig att göra en rondellhund med profeten Mohammeds bild. Han ville åter komma i rampljuset, och det har han ju lyckats med. Det var ett lysande PR-trick! (Om han nu överlever.)
Men oavsett vad man tycker om islam, eller vilken annan religion som helst, så finns det ingen anledning att provocera troende på detta grova sätt. Wilks så kallade konstverk var fullständigt onödigt, det var dålig smak, det var lumpet och lågt. Men inte lågt nog att bli dödad för.
