Rebirth

I ran into un acquaintance earlier today and when I saw him I recalled our talk, a few months back, on Life and Death and... what else there may be. And he said that he doesn't believe in life after death. You die, and that's it.

And then I see the tulips, and the wood anemones, and other plants that bud, blossom and fade away... to bud and blossom again next year. And I think that if plants are reborn, why shouldn't we be?

If there is a Creator, then He/She must have a plan. A plan for Creation, of which we all are part. And if that is the case, then Justice will be part of the basis of Creation.
And we all know that Justice cannot be found within the limits of one life.

The best part of this is that, if Death is the end, we'll never know it. If it's not - well, we'll meet again...

Dags att sakta ner lite

Det är nästan så man kan börja tro på bönhörelse.
Skrev här senast om hur torrt det är, och i natt fick vi en åskskur. Hur många millimeter vatten som trängde ner till de stackars växterna vet jag inte men alla bidrag emottags med tacksamhet.
Och så friskt det kändes att gå ut i morse!

Tiden är en konstig figur.
Jag tänker tillbaka en månad, till den 28 mars. Det var en lördag och den första av två dagars konstutställning i Hedbergshuset i Vinslöv. En megahändelse för min del!
Har det verkligen bara gått en månad? Det har hänt så mycket på dessa dagar. Först bokade jag lokal till höstens utställning. Sen for jag ner till Sätaröd för målarhelg med Vedic Art-gruppen.
Så släpptes boken - allra störst, förstås, för min del. Och sen i påskas var det utställningen i Sätaröd.
Och de senaste veckorna har det varit mycket pillande med trädgård och gäststuga.

Så nu är det den 28 april och den här månaden har gått ganska sakta, tycker jag. Men det värsta är, att snart kommer det att vara den 28 JUNI, och jag kommer att smått förtvivlat undra var de där två, kanske bästa, månaderna på året tog vägen.
För nu när våren och försommaren kommer då bara flyger tiden förbi. Mycket ska göras, hinnas med, och naturen dukar upp i rasande fart.
Vårt japanska körsbärsträd (om det nu är ett sådant) närmar sig redan slutet på sin korta blomningsperiod. Syrener och frukträd ligger i startgroparna, på kullarna runt dammen blir det grönare och lummigare för var dag.
Stopp! Sakta ner! Jag vill stanna tiden här ett tag!

Men det går ju inte.
Men vad som går är, att ta vara på varje dag. Gå ut och strosa i lugn och ro, sitt en stund och bara njut. (Ja, om du inte har pollenallergi, förstås. Då är du ursäktad.)
Det blir inte bättre än så här.

Härligt, härligt...

...men torrt, torrt.

Visst är det helt underbart att redan i april kunna gå ute i trädgården i bara shorts och en T-shirt, och barfota förstås!
Det känns nästan overkligt, som varje gång vårt karga klimat ger vika för värmen. Man vill bara vara där ute, strosa omkring, göra inget speciellt... och längre blir kvällarna och det tar emot att gå och lägga sig.

Måtte det bara inte bli som 1993! Minns ni det förfärliga året? Då kom sommaren som nu, i slutet av april. Den varade ungefär tre veckor - och sen blev det ingen mer sommar det året. Bara regn och regn... 10-12 grader sådär.
Sme'ns Baglomma gjorde ju en låt om den där miserabla sommaren: "Å de rajnade å rajnade, vart man skulle gå, de rajnade å rajsade, ja frös sa ja ble blå..."

Fast vad vi absolut behöver nu är faktiskt lite regn. Eller troligen ganska mycket regn. Det är snustorrt i jorden och snart kommer vi nog att få höra av bönderna...

Den stora medialögnen

"Alliansen är ikapp!" basuneras ut i Dagens Dumheter, förlåt Nyheter. Och så berättas, på redaktionell plats, att nu har sossarna backat si och så mycket, och Fredde har gått fram si och så mycket, och nu leder regeringspartierna med en tiondels procent.
Men det är inte sant!!!

Tittar man aldrig så lite mer noggrant på siffrorna - vilket DN:s reporter naturligtvis har gjort - ser man att Kristdemokraterna, en av de tre småskitarna som seglar under moderat flagg, får 3,8 procent av rösterna. Det vill säga de kommer inte in i riksdagen - om den aktuella väljarundersökningen skulle ha varit ett valresultat.
Detta innebär att det blå laget, då bestående av M, FP och C, tillsammans får 43,4 procent medan det något mindre blå laget - S, MP och V - tillsammans får 47,2. Oppositionen har alltså en ledning med nästan fyra procent.

Är jag då förvånad över hur nyheten lagts ut i DN - och i text-TV med mera?
Naturligtvis inte. Hela det etablerade Media-Sverige är borgerligt och ser som sin uppgift att stödja nuvarande regering.
Om detta sker på ledarplats finns inget att anmärka. Men när det till och med görs på redaktionell plats, där en tidning faktiskt förutsätts vara neutral, då är det bedrägeri och lögn och enbart värt förakt.
Ställ krav på pressen - eller bojkotta den!

Obs, det finns åtminstone ett alternativ till borgarpressen: ETC. Prenumeration kan tecknas från deras hemsida www.etc.se

Den skärande skuggan

Det gäller att ta vara på vardagens små delikatesser.

Ett par morgnar nu när jag har åkt bussen in till jobbet har jag noterat ett litet fenomen. Det är nämligen så att under en sträcka av uppskattningsvis en-två kilometer ligger överkanten av bussens skugga exakt vid vägens mittlinje och de vita streckade markeringarna; som en kniv skär den längs med markeringarna med nästan kuslig precision.
Jag antar att det har med solens läge på himlen att göra, så om jag hade tagit en tidigare eller senare buss hade det aldrig hänt. Men lite småkul är det!

Ett annat fenomen som jag i sammanhanget kommer att tänka på är när man kör eller åker på en väg och det dyker upp en trädplantering på ena sidan - typ energiskog, som sattes under en tidsperiod, med tätstående snabbväxande träd.
När fordonet närmar sig gruppen av träd kan man, om man så vill, frammana illusionen av att alla de där smala träden börjar röra sig - en del åt höger, andra åt vänster. Det blir ett litet men sällsamt skådespel under några sekunder medan man far förbi.
Titta inte för länge på det, dock, om du råkar sitta och hålla i ratten!

God förmiddag.

The wrong truth - from the wrong person

The UN conference on racism in Geneva got a head start yesterday. The conference is boycotted by the US, Israel and some other countries - they were probably afraid that they would be forced to listen to unpleasant truths. And how right they were!

The first speaker, Iranian president Ahmadinejad, made no one disappointed when he, according to "plans", labelled Israel a racist state. And, also according to the same plans, most of the present representatives from Western "democratic" countries rose and left the assembly, all very indignant over the horrible accusations... and from such a horrible person!

The problem is, he is 100 percent right. Israel is a thoroughly racist state. Racism is the fundament of Israel: a nation for Jews. That was the whole idea behind the making of Israel - a making of Western "democratic" countries.
After the 2nd World War "everybody" felt sorry for the Jews, which they should do! The Holocaust was a terrible thing, one of the worst in the history of mankind.
So, in order to make things up to the Jewish people, they were granted a piece of land in the Middle East. "A land without people, for a people without land", as the slogan went. But, unfortunately, it was a lie.
It wasn't a land without people that was given to build the new Jewish nation. That piece of land was populated by Arabs. The whole scheme was a disatrous mistake and both sides - Jews and Arabs - continue to pay for it.

Set aside the cleansing of the 1940's. Set aside the occupation of the West Bank and the Gaza strip, the building of the "security wall" on Palestine lands and the over-the-top violence conducted during the various attacks and counter-attacks on Palestinians over the years.
Set aside all that, and you will still have a situation within Israel proper that is very close to that of South Africa during the apartheid era. The discrimination against the (remaining) Arab population of Israel covers all aspects of life: work, housing, education.

You may well condemn Iran, and Islam and the fundamentalist Moslems. But the fact is that president Ahmadinejad's description of Israel yesterday is correct.

Stiltje

Det är fullbordat. Så att säga. Boken är ute. Två utställningar till cv:n. Nu är det lugnt - behagligt lugnt. Inte alls fel.
Våren ångar dock på för fullt, vilket märks i trädgården. Och det känns så skönt att bara kunna gå omkring där ute efter jobbet - nu är det ju ljust hyfsat länge på kvällarna - och inte ha något "kreativt" som "måste" göras.
Jodå, jag har massor av målningar i tankarna. Men de ligger där lugna och fina och behöver inte materialiseras just nu.
Väntar på att Alex ska flytta ut i gäststugan. Då kommer Mickey att flytta upp till hans rum, och sen flyttar vi in i Mickeys rum. Och SEN!... ska vårt gamla rum bli min (och alla andras som vill måla) ateljé. Och DÅ... ska det målas igen!

Wikipedia och jag

Idag har jag debuterat som "författare" på Wikipedia. Fråga mig inte varför jag bryr mig, men jag fick plötsligt ett infall att jag var tvungen att komplettera en artikel om... ja, den som kan gissa vem vinner en signerad kopia av min bok. (Jag måste ju bli av med den!)

Här är tillägget som jag gjorde:

Hon spelar även huvudrollen i filmen Femme Fatale från 2002, en mångbottnad historia om en yrkestjuv som försöker förändra sitt liv. I filmen medverkar även bland andra Antonio Banderas.

Juryn önskar lycka till!

I väntan på höstfärgerna

Kära blogg.

Påsken är över, och med den (känns det som) mina så kallade "15 minutes of fame".
Det är ju, sägs det någonstans, vad varje person får i sitt liv - en kort period i rampljuset. Nu har jag haft (mina?) två veckor.
En bokutgivning och två utställningar under loppet av cirka två veckor. Det är inte fy skam och jag är jättenöjd och glad.
Men bättre människa är jag inte än att det... ger mersmak! Jag längtar redan till nästa... nej, inte bokutgivning. Det känns inte aktuellt. Jag har spelat in min skiva, jag har fött mina barn (nåja, hjälpt till att göra dem åtminstone) och jag har gett ut min bok. Det är bra så, tror jag.
Men jag längtar till nästa konstutställning! Jag vet att den kommer. Den kommer i oktober, de två första helgerna, då har NSKG sin stora höstutställning och där ska jag vara med.
Nu vill jag ju egentligen att tiden det närmaste halvåret ska gå rysligt sakta - det är ju det positiva halvåret vi går in i, med vår och sommar. Men det känns ännu bättre att veta att något positivt hägrar även när höstmörkret sedan börjar lägga sig över nejden.

Datorer är ett *blip* skit

Datorer är förvisso underbara saker - när de fungerar. Och mjukvara, programmen, kan också ha sina sidor.
De kommer nämligen oupphörligen i nya versioner och så måste man lära sig vad skillnaden är från den gamla, som man kunde.
Håller förtvivlat på att uppdatera min hemsida - vill ju lägga in nya målningar, lite om boken och så de två senaste plattorna. (Ja, jag har varit jättelat och inte uppdaterat den på länge. Det är jobbigt. Det tar emot.)

Sedan jag jobbade med hemsidan senast har mycket hänt: ett antal krascher i våra system har gjort att jag tvingas tanka ner alla filerna från webbhotellet och lägga dem i nya mappar på en ny hårddisk.
Nu verkar det som om länkarna inte har följt med, eller åtminstone bara delvis.
Och den nya version av Frontpage Editor jag har skiljer sig från den jag använde tidigare och det tar evigheter att klura ut hur jag ska göra.
Suck!

Varför bryr jag mig? Varför har jag en hemsida?
Varför har jag en blogg?
I-landsproblem!
Men... om jag inte hade en blogg skulle jag inte kunna utgjuta mig över sakernas tillstånd så här. Inte heller skulle jag kunna berätta för världen (ha ha!) hur man bäst ska lösa alla stora problem med miljöförstöringen, narkotikasmugglingen, krigen, ojämlikheten, brottsligheten med mera.
Tänk så synd det hade varit om världen att inte få reda på det.

Jaså inte...

Nu är det vår

Ett vårtecken så gott som något är väl när man kan ta med sig en öl och sätta sig ute på trappan (efter jobbet, typ) - utan att frysa.
Det har jag gjort idag. Nåja, jag har inte jobbat, varit ledig, men det är ju bara så mycket bättre. Efter att ha uträttat alla dagens måsten kolkade jag upp en Guinness, väntade tålmodigt till den blev riktigt härligt svart och vit, och satt sen där i kvällssolen och njöt.
Då är det vår!

Ondskans väsen

Varför gör folk onda saker?
Det kan man fundera på... länge.

Varför bryter folk sig in hos varandra och tar varandras saker? Och, medan de letar efter vad det nu är de letar efter, varför förstör de så mycket de kommer åt i bostaden?
Varför överfaller människor - i gäng, oftast - nattliga vandrare och rånar dem, eller "bara" slår ner dem, sparkar på dem och lämnar dem där? Vilken tillfredsställelse kan man få av det?
Varför slår folk ihjäl varandra?

Är de besatta av Djävulen?
Är det en mörk yttre makt - skapad av Gud? - som tränger sig in i dessa individers medvetanden och får dem att begå illdåd? Ja, enligt kristendomen är det så.
Zarathustra är väl förresten skyldig till det där med Djävulen. Det var, så vitt jag vet, i hans lära som kampen mellan en god och en ond makt lanserades. Ariman hette han då, Djävulen.

Jag tror inte att människor som begår onda handlingar är besatta av Djävulen. Jag tror inte på Djävulen. Han passar inte in i min världsbild. Varför skulle Gud/Skaparen skapa en antagonist till sig själv? Varför skulle Skaparen medvetet plåga oss, delarna av skapelsen, på det viset?

Jag tror att "ondskan" finns inom människan naturligt, de begränsningar i människans utveckling som finns - hos oss alla, mer eller mindre - yttrar sig i onda handlingar. Vi ser dessa handlingar, eller deras motsvarigheter, i djurriket. Människan förväntas stå högre än djuren, men jag tror det finns outvecklade individer som fortfarande finns på djurens nivå.

De som drabbas av de onda handlingarna, då?
Ja, den frågan är lättare att svara på. Det är - hur cyniskt det än kan låta - ett sätt att betala av gammal dålig karma. Att inse att vi ska bete oss mot andra på samma sätt som vi själva vill bli bemötta, att avstå från att hämnas, är första steget uppåt i utvecklingen.
Den som tar sådana steg kommer inte själv att utföra onda handlingar. Alla kommer dit förr eller senare. Vägen är smärtsam - men vi lever ju inte i Nirvana.

Klart grabben ska ha en atombomb!

Jag bläddrar i mina tidigare inlägg på den här bloggen... för mig att jag har skrivit om det här innan, men hittar inget.
Nåja, det här med Nordkorea och kärnvapnen, alltså.

Det är klart att det inte är bra att/om Nordkorea skaffar sig kärnvapen. Det är inte bra om något annat nytt land gör det heller.
Men det är inte heller bra att de som redan har kärnvapen fortsätter att ha det.

Och hur kan man, som USA till exempel, brusa upp över att en annan stat (möjligen) försöker skaffa sig kärnvapen, när man själv har det?
Med vilken rätt kritiserar kärnvapenmakten USA någon annan för att ha eller vilja skaffa sig kärnvapen?
Det är bara hyckleri.

Nu är det klart

Idag, den 6 april, finns min bok - officiellt. Nu har tidningsartikeln varit inne, nu vet "världen", eller åtminstone Norra Skånes läsare, om att den finns.
Jag kan nästan säga som Jesus på någon av de sista låtarna på rockoperan Jesus Christ Superstar: "It is finished."
Nåja, i hans fall var det ju lite mer dramatiskt.
Men budskapet är på sätt och vis detsamma: nu är det fullbordat. Jag har gett ut en skiva, blivit pappa (tre gånger, till och med) och gett ut en bok. Jag är nöjd.

Sen kan jag väl passa på att... nej, förresten, det tar vi imorgon.

Till och med bankmannen begriper!

Läser just på Metro finansminister Anders Borgs analys över den ekonomiska utvecklingen. Tolv procents arbetslöshet spår han inför 2011 och därefter bara långsamt sjunkande siffror.
Trots detta svarta scenario vägrar Borg att använda statens resurser till att stimulera ekonomin. Vi måste "ha ordning på de offentliga finanserna" inför nästa lågkonjunktur, har karlen mage att säga.
Tyvärr, alltså, alla ni som är arbetslösa och som drabbas av att andra är arbetslösa och därför inte kan konsumera - vi kan inte gå in och bryta den här lågkonjunkturen eftersom vi måste tänka på nästa!

I en kommentar säger Robert Bergqvist, chefekonom på Skandinaviska Enskilda Banken, att i detta läge måste stöd ges till "just de företag och hushåll som har det absolut sämst och riskerar att drabbas hårdast av kreditkrisen och arbetslösheten." Endast så kan utvecklingen vändas.
Det är bara högerregeringen som inte fattar det.