Fisk och disk

Ytterligare en fisk, den största av de små, ser ut att ha överlevt vintern. Härligt!

Lika härligt är det inte med disk, och inte ens med diskmaskiner. En sådan sattes in i vårt hem för ett par år sedan. En jättebra investering, det medger jag gärna.
Men kan någon förklara för mig varför det alltid är så att övervåningen, där man sätter glas, blir full på ett nafs, medan nedervåningen, där man sätter tallrikar och bestick, samtidigt gapar nästan tom?
Det är ett problem som är större än det vid första anblicken ger intryck av. Det innebär nämligen att vissa personer (inga namn) tittar på nedervåningen och tänker: Ah, där är ju inte så mycket. Onödigt att diska ikväll, jag bara sköljer.
(De drar gärna en vals om hur de på detta sätt värnar om miljön också.)
Vad som sedan händer är att nästa dag - när det ofelbart är min diskdag - så går det inte att trycka in ett enda glas till där uppe. Alltså får jag stå och diska alla den andra dagens glas för hand!
Och då kan man ju undra varför man köpte en diskmaskin...