onsdag 8 april 2009

Ondskans väsen

Varför gör folk onda saker?
Det kan man fundera på... länge.

Varför bryter folk sig in hos varandra och tar varandras saker? Och, medan de letar efter vad det nu är de letar efter, varför förstör de så mycket de kommer åt i bostaden?
Varför överfaller människor - i gäng, oftast - nattliga vandrare och rånar dem, eller "bara" slår ner dem, sparkar på dem och lämnar dem där? Vilken tillfredsställelse kan man få av det?
Varför slår folk ihjäl varandra?

Är de besatta av Djävulen?
Är det en mörk yttre makt - skapad av Gud? - som tränger sig in i dessa individers medvetanden och får dem att begå illdåd? Ja, enligt kristendomen är det så.
Zarathustra är väl förresten skyldig till det där med Djävulen. Det var, så vitt jag vet, i hans lära som kampen mellan en god och en ond makt lanserades. Ariman hette han då, Djävulen.

Jag tror inte att människor som begår onda handlingar är besatta av Djävulen. Jag tror inte på Djävulen. Han passar inte in i min världsbild. Varför skulle Gud/Skaparen skapa en antagonist till sig själv? Varför skulle Skaparen medvetet plåga oss, delarna av skapelsen, på det viset?

Jag tror att "ondskan" finns inom människan naturligt, de begränsningar i människans utveckling som finns - hos oss alla, mer eller mindre - yttrar sig i onda handlingar. Vi ser dessa handlingar, eller deras motsvarigheter, i djurriket. Människan förväntas stå högre än djuren, men jag tror det finns outvecklade individer som fortfarande finns på djurens nivå.

De som drabbas av de onda handlingarna, då?
Ja, den frågan är lättare att svara på. Det är - hur cyniskt det än kan låta - ett sätt att betala av gammal dålig karma. Att inse att vi ska bete oss mot andra på samma sätt som vi själva vill bli bemötta, att avstå från att hämnas, är första steget uppåt i utvecklingen.
Den som tar sådana steg kommer inte själv att utföra onda handlingar. Alla kommer dit förr eller senare. Vägen är smärtsam - men vi lever ju inte i Nirvana.

Inga kommentarer: