...och så var det dags igen

Aldrig får man vara glad. Inte länge åtminstone.

I onsdags började vattnet i dammen plötsligt bli brunt. På torsdagen var det ännu brunare.
Kan det vara den vinande östanvinden som har svept ner jord från kullarna? tänkte jag. I så fall borde den väl sjunka till botten och vattnet klarna upp när vinden mojnar - vilket den gjort i fredags.

Men vattnet var fortfarande brunt på lördagsmorgonen när jag avreste norrut för att deltaga i en ceremoni i Mellansverige.
På tåget hem får vi veta att pumpen har slutat fungera. "Dra ur sladdarna!" beordrade jag och det verkställdes.

Nu har jag plockat upp pumpen och sett att den var... nej, inte full av jord, men i alla fall angripen av en del jord. Det verkar tyvärr ha trängt in i själva motorn också, förmodligen därför den stannade.

I förra veckan gick jag runt och kikade efter en möjlig förklaring till problemen, men hittade inget konstigt. Men något skumt är det förstås.
Har satt igång den lilla vinterpumpen så länge, så att fiskarna får syre. Får ringa dammgurun imorgon.

Så är vi igång igen... just när jag trodde, hoppades, att problemen skulle vara borta.
Suck.