En sorgens dag

TV:n har just slagits av. Valvakan led mot sitt slut, resultatet är klart. Och det är nedslående.
De partier som förespråkar (i större eller mindre grad) solidaritet och stöd för dem som har det sämst, har förlorat valet. Det blir ytterligare fyra år med högerpolitik - en politik som förvisso har gett många "vanliga" svenskar några hundralappar mer i plånboken varje månad, men som har minskat statens möjligheter - och vilja - att hjälpa dem som har det svårt.
Och till råga på allt, så har de bruna lössen tagit sig in i riksdagen. Skammen är stor över att det framför allt är människor här i Skåne som har röstat på dem. Skåningar, närmast kontinenten, närmast världen, närmast våra medmänniskor av annat ursprung, lägger sina röster på ett parti som vill stänga dörren för dem som har det oändligt mycket värre i sina liv än vad de sämst ställda svenskar har det.
Det är djupt tragiskt.
Ett par små glimtar av hopp från kvällens TV-sändning:
När Lars Ohly, vänsterledaren, vägrade gå in i sminkrummet samtidigt som den bruna lusen satt där.
Och när samme Lars Ohly inför både partikamrater och i TV-studion deklarerade att nu börjar den verkliga kampen mot rasisterna - och det är vänsterpartiet som kommer att leda den kampen!