Dagen då jag inte (heller) sprang 10 000 meter

Kära blogg.

Jag är en lika usel som hängiven löpare. På en given sträcka springer jag på ungefär dubbla tiden jämfört med eliten - ibland värre än så.
Jag har aldrig varit under 25 minuter på 5000 meter/fem kilometer. (Se dock blogginlägg nyligen om en GPS-utrustnings skändliga försök att inbilla mig att jag är något!)
Jag har aldrig varit under 55 minuter på 10 000 meter/milen. Jag är alltså, per definition, ingen löpare. Jag är en joggare.

Idag, om drygt två timmar, går 10 000-metersloppet på Tyrs Hage i Tyringe. Jag hade tänkt vara med. I år har jag slagit mina fjolårsresultat i så gott som varje gren. Förra året sprang jag inte 10 000 - hade en god ursäkt, jag fyllde år den dagen och satt och smaskade i mig tårta.
I år hade jag planer på att vara med. Samtidigt vet jag ju hur psykiskt jobbigt det är att springa 25 varv runt idrottsplatsen. När man kommer till mållinjen och redan har avverkat 2800 meter så säger de: "18 varv kvar." Det är knäckande.
Men ändå! Jag skulle vilja göra det. Det var länge sen jag sprang så långt på bana. I terrängen har jag gjort det ett antal gånger i år redan.

Så hände tre saker.
I måndags la sig min kära hustru sjuk i förkylning. Eftersom vi sover i samma säng så slinker där säkert en och annan bacill över och försöker ta sig in i mig. Med min fantastiska fysik (lol!) bekämpar jag dem frenetiskt, men visst kände jag lite i halsen i morse...
I förrgår gled jag på en förrädisk grusslänt uppe i Illaluokkta och slog i knäet så byxan gick åt pipsvängen och blodet forsade. (Nåja, rann lite åtminstone.)
Och igår började det blåsa upp. Och idag har vinden tilltagit. Det blåser faktiskt så in i h**vete, säkert ORKAN i byarna. 25 bortre långsidor i orkanlik motvind...

Nyss var jag ute på slingan här i Vinslöv, en tre kilometer kort beskedlig sträcka, och testade lite.
Jo, det kändes i knäet. Det gjorde inte jätteont, men det kändes. Fast jag kunde springa.
Halsen? Infektioner? Osäkert.
Vinden? För jävlig!

Det blir inget lopp för mig ikväll. Jag tar en öl istället.
Idag vann uselheten över hängivenheten.
Skål!