Konst i långa banor

Precis hemkommen efter en dag på Österlen; eftersom jag själv ställde ut i påskas hann jag inte åka och titta på andras konst, men nu har jag reparerat den skadan.
Trots en isande kall nordanvind (tur jag hade vinterjackan på) har jag haft en fin dag och sett massor av bra och spännande konst, det mesta inom ÖSKG:s paraply.

Mitt val av resmål baserades delvis på tidigare besök, delvis efter en titt i katalogen, där (nästan) varje konstnär har med en bild.
En sådan, som jag inte tidigare sett, är ryskan Anna Rochegova-Cederholm som håller till i Maglehem (samma by där den omskrivne Curt Hillfon har sin ateljé). Rochegova var en trevlig bekantskap. Hon målar framför allt landskap och porträtt - båda med samma mustiga färger och starka känsla. Jättebra!

I Kivik, närmare bestämt Esperöds herrgård, finns Bo Hultén och Rose-Marie Qvarfordt. Båda är riktigt intressanta, och det visste jag eftersom jag har varit där tidigare. Bo Hultén målar i mörka färger, som jag tycker om; stora målningar, en del av dem, med priser över 100 000 kronor! (Bara medlemskapet i ÖSKG gör säkert att man kan lägga minst en nolla till priset...)
Qvarfordt målar i mindre format men icke desto mindre spännande, bland annat kvinnofigurer, mer eller mindre beslöjade.

Lövestad är en liten by som ligger mitt i ingenstans, verkligen. Släppt ner rakt ute i ödemarken, fjärran från allt annat. Inte ens vid havet! Och utanför Lövestad, några kilometer, finns konstrundans okrönta drottning: Maria Hillfon.
Det är som sagt ett vågspel att försöka hitta dit (för att inte tala om att hitta tillbaka till civilisationen igen när man är klar), men det är värt det. Man går in i en stor lada. Där inne brinner det skönt i en öppen spis och på väggarna hänger lite textilier, på hyllor och avsatser står några målade skåp.
Man fortsätter in genom vindlande gångar, passerar två påfåglars bo, hela tiden ackompanjerad av målningar. De delar upp sig i två kategorier. Den ena är blomster, målade med tydliga linjer och klara färger, nästan som en illustrerad barnbok. Den andra är kloten (sfärerna) och horisonterna, och labyrinten utmynnar i ett T-kors. Tar man av till vänster kommer man in i - Templet! En stor sal med högt i tak. På väggarna mestadels horisonter - stora, i olika färgklanger men flera av dem mörka. De är nästan abstrakta, men ändå inte. Ett fält nere, ett annat uppe, och så den där horisontlinjen - eller området - i mitten. Och de har sådan kraft!
Så, längst in, om man istället tar till höger vid T-korset, sitter hon själv, Maria Hillfon, bland mindre verk av olika slag. Man blir nästan andlös!

Jag svängde även inom Yngsjö på min väg tillbaka, till Tina Lundgren. Hon målar djur, människor och andra motiv i akryl och vinylfärg. Och hon blir bättre för varje gång.
En fin dag.