onsdag 8 oktober 2008

Ett liv efter kraschen

För knappt 20 år sedan jublade alla borgerligt sinnade, när det så kallade östblocket med Sovjetunionen i spetsen kollapsade. Se där, så gick det med socialismen, sades det. Och kapitalismen är minsann det bästa system vi kan tänka oss.

Jaha, och nu då? Bank efter bank, i land efter land, nationaliseras - mer eller mindre - för att rädda systemets fortlevnad. Ett system som har uppmuntrat en sanslös, gränslös girighet, ett system där räknenissen är kung och hans hejdukar blandar och ger, köper och säljer, spekulerar på andras bekostnad utan att ha gjort en timmes hederligt arbete. För det är ju den så kallade småspararen, som uppmuntrats delta i spekulationerna med sitt lilla fondinnehav, som sitter där nu och ser värdet på investeringarna falla fritt.

Vad blir då resultatet av den pågående oron? När allt har ebbat ut, vad är det för en värld som framträder? I bästa fall blir det en värld där de värsta avarterna av kapitalismen har rensats ut, där det har skapats ett något högre medvetande om vad som bör tillåtas och inte. Där människor uppmuntras att tjäna sitt levebröd på att göra något produktivt, något som tillför mänskligheten något, och inte på att spekulera på börsen.

I Sydamerika är vänstervågen stark. Kan den möjligen sprida sig?

Inga kommentarer: