Ingen rök utan början

Idag är det den 30 juni.
Idag, för tolv år sedan, slutade jag röka. Äntligen.
Det var ett klokt beslut.

Det var inte första - men förhoppningsvis sista - gången jag slutade röka. Det hade jag gjort, försökt göra, många gånger tidigare, men utan att lyckas.
Varför jag lyckades just den gången vet jag egentligen inte.
Kanske var jag helt enkelt bara mogen för det då... drygt 40 år... den berömda 40-årskrisen hade satt in några år tidigare och jag hade börjat jogga och försöka hålla mig i form. Rättare sagt, komma i form, för jag hade aldrig varit där förut.

Om det är så, så tackar jag 40-årskrisen. För rökning är ett fördärv. En och annan går väl genom livet opåverkad av tobaken, men jag tror inte de är många.

Bästa sättet att "sluta röka" är förstås att aldrig börja.
För det är förbannat svårt att sluta!
Lättare för vissa, kanske, och helt omöjligt för andra. Svårt för de flesta.
Så om du är en ung människa som läser detta - börja inte. Spara de pengarna, och spara din kropp och ditt välbefinnande.