Jag protesterar!

Söndag förmiddag. Minus sju grader - och snöfall!
Det borde vara omöjligt, att det snöar när det är så kallt. Snöar gör det väl när det är omkring noll.
Men denna vinter kan tydligen allt jävelskap hända.

Nåja, nu är äntligen denna miserabla månad slut. (Ja, veckan 5-12 var ju långt ifrån miserabel, när vi var i Egypten, men annars.)
Imorgon är det februari och även om Kvepan lovar "ännu värre" väder, så är det i alla fall en kort månad och efter den kan man så smått börja se fram emot våren.
Jag ska snart (hoppas jag) sluta gnälla över vädret. Min handlare sa ett vist ord härom dagen: "Man ska inte oroa sig över det man inte kan påverka." Andra har förvisso sagt det innan han sa det, men det blir inte mindre vist för det. Jag ska göra ett allvarligt försök att följa hans goda råd.

Kommer en dag snart att här, på denna blogg, diskutera en helt annan sak, kanske mer i linje med bloggens namn och innersta mening.
Vi är här (på jorden) för att lära oss saker, säger många som i mångt och mycket delar min syn på det här med skapelsen, livet och döden. Men... varför ska vi egentligen lära oss något?
Och en annan sak. Jag tillhör dem som tror att allt från början var ett, och någon gång kommer att återgå till det tillståndet. Men hur passar det egentligen ihop med min tro att det inte finns något slut?

Stay tuned, som de säger!