Fyrbåk i mörkret

Att leva i nuet är en konst - särskilt på vintern, när man bara längtar efter vårens varma solstrålar.
Ibland behöver man något att se fram emot. Och nu, för bara några få minuter sedan, såg jag på en annan Internetsida att målarkursen startar igen den 8 februari.
Så kul det ska bli!
Målar visserligen hemma också, men de senaste veckorna har det inte blivit så mycket. Det här vädret gör att hela ens (= min) organism går på sparlåga, jag gör bara det som absolut krävs av mig.

Dessutom är vi inne i den jobbiga slutfasen att tömma föräldrarnas villa efter försäljningen. Att bära ut allt är förstås jobbigt, men ändå bara slutet på en lång process där större del av tiden går åt att packa ihop allt - tömma alla skåp, alla lådor, alla hyllor, alla skrymslen där det ryms miljoner små saker...
Och bestämma alla dessa sakers öden; ska de användas nu? ska de packas ner och sättas i det hyrda förrådet? ska de skänkas till loppis eller röda krysset? ska de slängas?
Det är SKITJOBBIGT!
Men jag ser fram emot söndagen den 31 januari. Då kommer det att vara klart.
Och sen ska jag MÅÅÅLAAA!!!!