Okay, lite missvisande rubrik. Man tar inte gisslan. Det är att vara icke-god mot sina medmänniskor - eller, till och med, sina motmänniskor. Och det ska man inte vara. (Man ska inte ens ha några motmänniskor.)
MEN... om man nu av någon anledning måste ta gisslan, måste bära sig illa åt, måste reagera på de orättvisor som drabbar en, så är det franska sättet åtminstone det mest sympatiska.
Ofta tas ilskan ut på de svaga, de som är ännu längre ner på rangordningen än en själv (eller som upplevs så): arbetslösa, missbrukare, invandrare.
Men de franska arbetarna tar åtminstone chefer som gisslan. Det vill säga, de riktar sin ilska uppåt, mot dem som i större eller mindre grad är ansvariga för eländet.
Det är bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar