Stackars svenskar?

I Aftonbladet idag följer Jan Guillou Sverigedemokraternas ledare under en kampanjvecka i landet. Partiet, som förtvivlat försöker göra sig rumsrent, tillmäts en realistisk chans att faktiskt komma in i riksdagen vid nästa val.
Av Guillous utmärkta artikel framgår det att den som röstar på Sverigedemokraterna inte i första hand är en demonisk figur som hatar utlänningar, utan en person som hyser en stark skräck för att svenskheten ska försvinna.
Men vad är då denna omhuldade svenskhet? Är det kaffet, som kommit hit från Turkiet? Är det Luciafirandet, som har sin bakgrund i Italien? Är det möjligen kristendomen? Men den har ju, i likhet med de flesta av dagens invandrare, kommit söderifrån. Här hade vi Asatron innan "blattarna" kom från söder med Vite Krist.
Det svenska samhället - liksom alla andra framgångsrika samhällen för den delen - har formats under hundratals år av inflytande utifrån. Det är ett samhälle som ständigt har förändrats, och så kommer det att förbli, och så ska det vara.

Med allt detta sagt, så är det självklart att den som kommer hit för att bosätta sig måste anpassa sig till vad som gäller här. När invandrarens moral- och regelkod kommer i konflikt med det nya moderlandets, så måste han vika sig.
Jag har själv bott utomlands under flera år. Inte kan jag förvänta mig att det land där jag väljer att bo ska ändra på sig för att jag kommit dit.