Det blev bara 28 kvar

Januari är borta, saknad av ingen. Inte av mig åtminstone.
Nu är vi inne i februari, och den kommer ju att gå barmhärtigt snabbt - det är ju de flesta år bara 28 dagar i denna brutala vintermånad. Och även vid skottår är februari kortare än alla andra månader.

Vad beror det då på, att denna månad, insprängd som nummer två på året, har blivit så kort? Det verkar ju trotsa all logik. Det mest logiska hade ju varit att de personer, vilka de nu var, som bestämde hur många dagar varje månad skulle ha, gav februari 28 därför att det helt enkelt inte fanns fler dagar kvar när man kom fram till denna månad.
Med andra ord: februari är egentligen årets sista månad. Idag, den 4 februari, skriver vi egentligen inte den 4/2 utan den 4/12.

Ju mer man (= jag) tänker på denna lösning, desto vettigare framstår den. Och det beror inte bara på den ovan nämnda logiken.
Tänk på årstiderna. Vår, sommar, höst och vinter. I den ordningen. Våren, födelsen, början på allting. Mars månad, som ju traditionellt räknas som årets första vårmånad - även om den vissa år kan vara den vintrigaste och snöigaste av dem alla, åtminstone här i Skåne.
Efter vår kommer sommar - blomningen, den vuxna människan i sin krafts dagar.
Sen kommer hösten, skördetiden, ålderdomen. Och sist vintern, döden - som enligt vissa är slutet, enligt andra en viloperiod innan återfödelsen; nästa vår, då en ny cykel inleds.

Det kinesiska nyåret infaller i slutet av vintern - januari, februari, och kallas även för vårfesten. Det gamla årets slut och början på det nya markerar att våren är i antågande.
Och hur har vi det med stjärntecknen? Visst är det så att zodiaken inleds med Väduren, i mars-april, och avslutas med Fiskarna, i februari-mars.

Ja, vissa förskjutningar finns bland de här redovisade exemplen, men trenden är dock tydlig. Vi är inne i årets sista månad och om drygt tre veckor borde vi fira nyår.
Skål!