"Den lille apajäveln"

Så sa, bevisfört i form av en inspelad video, en polisman i Malmö i samband med kravaller i Rosengård för en tid sedan.

Att bli arg, uppretad och provocerad i en hotfull situation kan givetvis hända. Och jag hade inte haft några större synpunkter om polismannen sagt: "Den lille ungjäveln" eller något liknande.
Men uttalandet som gjordes är så tydligt riktat mot grabben i fråga i hans egenskap av invandrare eller barn till invandrare.

Är jag förvånad?
Nej, tyvärr inte.
Den som inte kan bli något annat, inte ens militär, blir polis, sägs det ibland. Jag vet inte om det är sant, förmodligen inte. Men uttalanden som det ovan nämnda förstärker knappast respekten för poliskåren.

Men det är värre än så.
Rasism förekommer inte bara inom den svenska poliskåren. Den förekommer inom alla poliskårer. Och den förekommer inom alla andra yrkesgrupper också. Den finns, kort sagt, överallt - ibland nödtorftigt täckt av en vackrare yta. Men under vissa betingelser, som till exempel en pressad situation, sticker den fram sitt fula tryne.

Ingen av oss är ofelbar. Men rasismen, denna cancer i själen, måste bekämpas var den än visar sig. Och vi måste alla börja med oss själva.