Krig eller överbefolkning?

Idag, när det är stillståndsdagen från första världskriget - för 90 år sedan tog det slut - kan man lockas till en del funderingar, mer eller mindre märkliga. Så är det förvisso även andra dagar, men just idag kan man till exempel fundera på - och då talar jag om alla krig! - vem som var den absolut siste soldaten, alternativt civilpersonen, att dö innan det där stilleståndet blev verklighet.

För det kan ju kännas ganska bittert för den där soldatens/personens närmaste att veta - om de nu skulle få reda på det - att just han/hon var sist, och därmed skulle kunnat få leva vidare om bara kriget hade slutat lite, lite tidigare.
Man kan, om tanken får flöda fritt vidare, tänka sig hur många som kunde ha överlevt om kriget slutat, säg, en vecka tidigare. Eller en månad!
Och naturligtvis, om kriget inte hade brutit ut alls, så hade ingen av alla de som dog behövt göra det. Åtminstone hade de inte dött med kriget som orsak.

Men, säger då cynikern, då hade jorden drabbats av överbefolkning och vi hade dött av det istället. Jaa, det hade vi kanske, jag vet inte. Jag vet bara att för ett antal år sedan - 25, 30 kanske - påstods det åtminstone att hela jordens befolkning skulle få plats på Gotland och en liten plätt av Öland (eller var det tvärtom).
Nu har vi ju blivit rätt många fler sedan dess, men tänk vilka enorma ytor som fortfarande är nästan obebodda! Och om de som har det alldeles osannolikt bra hade gett en del av sitt överflöd till de som inget har, tror jag att vi allihop skulle få plats fortfarande - även utan krig.