Arbete mot brott

Arbete borde vara en mänsklig rättighet. Och skyldighet!
Nej, jag är personligen inte alls särskilt beroende av att arbeta. Jag har gott om saker att ta mig för ändå som lätt skulle fylla min tid - positiva saker, som musik, måleri, bloggande (!), joggning, lite nätt trädgårdsarbete, för att bara nämna något. Jag arbetar mest för att det är ett sätt att försörja sig. Visst, jag har även trevliga kollegor - och ett bra arbete också - så det är ingen plåga att gå till jobbet.

Men anledningen till att arbete borde vara en skyldighet, såväl som en rättighet, är de drivor med, framför allt, unga män som går utan jobb och, till synes, utan meningsfull sysselsättning. Dessa unga män vill ha allt som andra (unga män) som har jobb har - och det kan man kanske förstå.
När dessa unga män inte på vedertaget sätt kan skaffa sig det de vill ha, skaffar de det på annat sätt, nämligen genom att stjäla eller råna. Om de inte lyckas med det, så försöker de åtminstone skaffa sig vad de kallar respekt, genom att misshandla folk.

En (ung) man som befinner sig på sitt arbete rånar inte eller misshandlar någon. Om han ska stiga upp klockan sex på morgonen för att vara på jobbet en timme senare, så är han heller inte ute på nätterna och rånar eller misshandlar folk.
Naturligtvis kan han teoretiskt sett använda helgen till att råna och misshandla folk, men när han har fått sin lön och, förmodligen, mår hyfsat bra mentalt, minskar utan tvekan hans benägenhet att ställa till det för sig.
Alla skulle må bättre och på sikt skulle det givetvis också bli en samhällsekonomisk vinst; bara att slippa alla polisutredningar, ambulanstransporter, sjukskrivningar för offren och annat som följer på brottslighet.

Vem ska anställa alla dessa personer då? Ja, det finns olika modeller. Alla bygger mer eller mindre på tvång, det vill säga socialism. Men det är väl för fan inget problem!