Dramatik på hög nivå

Ursäkta att jag lägger ut texten lite här om Alexanders "15 seconds of fame" (nåja, några minuter var det minsann) på TV4, men det är ju inte precis var dag sådant händer. So please bear with me this once.

För det första, Alex drar iväg med bandet upp till Illaluokkta... en liten stuga någonstans i Värmland utan en dator i mannaminne, EN ENDA VECKA på hela sommaren, och just denna vecka ringer de från TV4 och ska ha fatt i honom.
Det tog en halv dag att få fatt i honom - för första gången på månader hade han just den förmiddagen ställt sin mobiltelefon på ljudlös...
Och så säger han, lite senare i historien, att han ska ringa oss på kvällen innan inslaget ska gå (i god tid, alltså) och be oss mejla upp en bild på honom till TV4. Och just den kvällen DÖR hans mobiltelefon... Det är nästan så man tror att någon ond makt satt och gjorde allt för att det inte skulle bli något!

Jag och Katta sitter i hans rum, sent på kvällen, och letar bilder på hans dator. Skickar upp två stycken - ingen av dem bra, båda tagna med mobiltelefon - till en epostadress som vi hittar på Nätet. (Fel, visar det sig.)

Tio i sju i morse, alltså en halvtimme innan programinslaget ska gå, ringer Alex mig och berättar om telefonen - som nu till all lycka är resurrectad. Han har själv skickat en bild - men den har inte kommit fram!
Han ber mig hitta en bild på hans dator och skicka upp den, och jag får en epostadress. Jag rusar ut, trycker igång maskinen, Photoshop, hittar några bilder, väljer ut en av dem och skickar iväg den. Det tar sjukt lång tid, bilden är megastor, men till sist släpper den.
In igen, ringer Alex och meddelar att bilden är på väg.

Ut igen till datorn, varför vet jag egentligen inte - sjätte sinne, kanske - och min mailer demon har slagit till: "Tyvärr kan vi inte hitta adressaten" eller något sådant står det på engelska.
Nu brinner det i knutarna. Klockan är tio över sju, inslaget ska gå 7.23 har Mickey kollat på TV:n.
Skalar ner bilden från sju till två meg, skickar den igen - både till samma adress och till den Katta skickade igår kväll.
In och ringer Alex och berättar detta.
Väntar spänt.

7.21 ringer Alex:
"Jag måste prata snabbt." Och så säger han att epostadressen var fel, där fattades två bokstäver.
Jag kastar mig ut till datorn, skriver in den rätta adressen och skickar iväg bilden. Tycker det tar en evighet igen.

Ja, om ni såg inslaget så vet ni hur det gick.
Programledarna säger något i stil med "...vi kanske inte får se hur han ser ut. Hans pappa försöker skicka upp en bild, men det är strul med tekniken..."
Och så dyker den upp, min sons nuna, på TV-skärmen.
"...och där ser vi hur du ser ut. Härligt!"
Och jag kan luta mig tillbaka i TV-soffan och slappna av.