I väntan på höstfärgerna

Kära blogg.

Påsken är över, och med den (känns det som) mina så kallade "15 minutes of fame".
Det är ju, sägs det någonstans, vad varje person får i sitt liv - en kort period i rampljuset. Nu har jag haft (mina?) två veckor.
En bokutgivning och två utställningar under loppet av cirka två veckor. Det är inte fy skam och jag är jättenöjd och glad.
Men bättre människa är jag inte än att det... ger mersmak! Jag längtar redan till nästa... nej, inte bokutgivning. Det känns inte aktuellt. Jag har spelat in min skiva, jag har fött mina barn (nåja, hjälpt till att göra dem åtminstone) och jag har gett ut min bok. Det är bra så, tror jag.
Men jag längtar till nästa konstutställning! Jag vet att den kommer. Den kommer i oktober, de två första helgerna, då har NSKG sin stora höstutställning och där ska jag vara med.
Nu vill jag ju egentligen att tiden det närmaste halvåret ska gå rysligt sakta - det är ju det positiva halvåret vi går in i, med vår och sommar. Men det känns ännu bättre att veta att något positivt hägrar även när höstmörkret sedan börjar lägga sig över nejden.

Datorer är ett *blip* skit

Datorer är förvisso underbara saker - när de fungerar. Och mjukvara, programmen, kan också ha sina sidor.
De kommer nämligen oupphörligen i nya versioner och så måste man lära sig vad skillnaden är från den gamla, som man kunde.
Håller förtvivlat på att uppdatera min hemsida - vill ju lägga in nya målningar, lite om boken och så de två senaste plattorna. (Ja, jag har varit jättelat och inte uppdaterat den på länge. Det är jobbigt. Det tar emot.)

Sedan jag jobbade med hemsidan senast har mycket hänt: ett antal krascher i våra system har gjort att jag tvingas tanka ner alla filerna från webbhotellet och lägga dem i nya mappar på en ny hårddisk.
Nu verkar det som om länkarna inte har följt med, eller åtminstone bara delvis.
Och den nya version av Frontpage Editor jag har skiljer sig från den jag använde tidigare och det tar evigheter att klura ut hur jag ska göra.
Suck!

Varför bryr jag mig? Varför har jag en hemsida?
Varför har jag en blogg?
I-landsproblem!
Men... om jag inte hade en blogg skulle jag inte kunna utgjuta mig över sakernas tillstånd så här. Inte heller skulle jag kunna berätta för världen (ha ha!) hur man bäst ska lösa alla stora problem med miljöförstöringen, narkotikasmugglingen, krigen, ojämlikheten, brottsligheten med mera.
Tänk så synd det hade varit om världen att inte få reda på det.

Jaså inte...

Nu är det vår

Ett vårtecken så gott som något är väl när man kan ta med sig en öl och sätta sig ute på trappan (efter jobbet, typ) - utan att frysa.
Det har jag gjort idag. Nåja, jag har inte jobbat, varit ledig, men det är ju bara så mycket bättre. Efter att ha uträttat alla dagens måsten kolkade jag upp en Guinness, väntade tålmodigt till den blev riktigt härligt svart och vit, och satt sen där i kvällssolen och njöt.
Då är det vår!

Ondskans väsen

Varför gör folk onda saker?
Det kan man fundera på... länge.

Varför bryter folk sig in hos varandra och tar varandras saker? Och, medan de letar efter vad det nu är de letar efter, varför förstör de så mycket de kommer åt i bostaden?
Varför överfaller människor - i gäng, oftast - nattliga vandrare och rånar dem, eller "bara" slår ner dem, sparkar på dem och lämnar dem där? Vilken tillfredsställelse kan man få av det?
Varför slår folk ihjäl varandra?

Är de besatta av Djävulen?
Är det en mörk yttre makt - skapad av Gud? - som tränger sig in i dessa individers medvetanden och får dem att begå illdåd? Ja, enligt kristendomen är det så.
Zarathustra är väl förresten skyldig till det där med Djävulen. Det var, så vitt jag vet, i hans lära som kampen mellan en god och en ond makt lanserades. Ariman hette han då, Djävulen.

Jag tror inte att människor som begår onda handlingar är besatta av Djävulen. Jag tror inte på Djävulen. Han passar inte in i min världsbild. Varför skulle Gud/Skaparen skapa en antagonist till sig själv? Varför skulle Skaparen medvetet plåga oss, delarna av skapelsen, på det viset?

Jag tror att "ondskan" finns inom människan naturligt, de begränsningar i människans utveckling som finns - hos oss alla, mer eller mindre - yttrar sig i onda handlingar. Vi ser dessa handlingar, eller deras motsvarigheter, i djurriket. Människan förväntas stå högre än djuren, men jag tror det finns outvecklade individer som fortfarande finns på djurens nivå.

De som drabbas av de onda handlingarna, då?
Ja, den frågan är lättare att svara på. Det är - hur cyniskt det än kan låta - ett sätt att betala av gammal dålig karma. Att inse att vi ska bete oss mot andra på samma sätt som vi själva vill bli bemötta, att avstå från att hämnas, är första steget uppåt i utvecklingen.
Den som tar sådana steg kommer inte själv att utföra onda handlingar. Alla kommer dit förr eller senare. Vägen är smärtsam - men vi lever ju inte i Nirvana.

Klart grabben ska ha en atombomb!

Jag bläddrar i mina tidigare inlägg på den här bloggen... för mig att jag har skrivit om det här innan, men hittar inget.
Nåja, det här med Nordkorea och kärnvapnen, alltså.

Det är klart att det inte är bra att/om Nordkorea skaffar sig kärnvapen. Det är inte bra om något annat nytt land gör det heller.
Men det är inte heller bra att de som redan har kärnvapen fortsätter att ha det.

Och hur kan man, som USA till exempel, brusa upp över att en annan stat (möjligen) försöker skaffa sig kärnvapen, när man själv har det?
Med vilken rätt kritiserar kärnvapenmakten USA någon annan för att ha eller vilja skaffa sig kärnvapen?
Det är bara hyckleri.

Nu är det klart

Idag, den 6 april, finns min bok - officiellt. Nu har tidningsartikeln varit inne, nu vet "världen", eller åtminstone Norra Skånes läsare, om att den finns.
Jag kan nästan säga som Jesus på någon av de sista låtarna på rockoperan Jesus Christ Superstar: "It is finished."
Nåja, i hans fall var det ju lite mer dramatiskt.
Men budskapet är på sätt och vis detsamma: nu är det fullbordat. Jag har gett ut en skiva, blivit pappa (tre gånger, till och med) och gett ut en bok. Jag är nöjd.

Sen kan jag väl passa på att... nej, förresten, det tar vi imorgon.

Till och med bankmannen begriper!

Läser just på Metro finansminister Anders Borgs analys över den ekonomiska utvecklingen. Tolv procents arbetslöshet spår han inför 2011 och därefter bara långsamt sjunkande siffror.
Trots detta svarta scenario vägrar Borg att använda statens resurser till att stimulera ekonomin. Vi måste "ha ordning på de offentliga finanserna" inför nästa lågkonjunktur, har karlen mage att säga.
Tyvärr, alltså, alla ni som är arbetslösa och som drabbas av att andra är arbetslösa och därför inte kan konsumera - vi kan inte gå in och bryta den här lågkonjunkturen eftersom vi måste tänka på nästa!

I en kommentar säger Robert Bergqvist, chefekonom på Skandinaviska Enskilda Banken, att i detta läge måste stöd ges till "just de företag och hushåll som har det absolut sämst och riskerar att drabbas hårdast av kreditkrisen och arbetslösheten." Endast så kan utvecklingen vändas.
Det är bara högerregeringen som inte fattar det.