De missar kärnfrågan

Kärnkraftskramarna vädrar morgonluft.
Den borgerliga regeringen har enats om att bygga nya kärnkraftverk - i dagsläget "bara" som ersättning för de gamla som finns, men det är förstås bara början.
Mona Sahlin säger nej, men hennes nej har förut blivit till ja, så vem vet hur mycket det är värt?

Kärnkraften kallas av sina förespråkare för "den rena energikällan", och jämförs då med räliga saker som olja och kol.
Detta är sant i endast en bemärkelse: frånvaron av direkta utsläpp under produktionen, alltså när kraftverket körs.
Brytningen av uran är enligt uppgift inte alls särskilt miljövänlig.

Men det är ändå bara det tredje eller fjärde argumentet MOT kärnkraft.
Vi som fortfarande minns Harrisburg och Tjernobyl vet att kärnkraftverk inte är befriade från incidenter - i fallet Tjernobyl fick det fruktansvärda konsekvenser; får än idag med människor som dör i cancer orsakad av utsläppen.
Grupper som kallas terrorister skulle kunna ta sig in i en anläggning och på ett eller annat sätt ställa till skada/katastrof.

Men även om inget av detta händer, även om alla kärnkraftverk i världen puttrar på i lugn och ro utan problem, så återstår ändå den viktigaste frågan: Avfallet. Och det är farligare än all olja och kol, och det är farligt i princip i evighet.
Ingen kan presentera en säker plan för förvaringen. Och avfallet ökar för varje dag kraftverken är igång. Det är ett gigantiskt problem som vi helt egoistiskt för över till kommande generationer.
Tror ni de kommer att tacka oss?

Jordens mest rasistiska stat

Läser just en bok, Ett annat Israel, skriven av Susan Nathan, judinna som liksom miljontals andra "flyttade hem" till Israel.
Efter en tid där upptäckte hon att det fanns fläckar i den rosafärgade drömmen och hennes samvete tillät henne inte att bara gå vidare och strunta i dem.
Gradvis uppmärksammades hon på de levnadsvillkor som gäller för den del av israelerna som det aldrig talas om: den kvarvarande palestinska befolkningen, de som inte dödades eller tvingades fly när den judiska staten bildades.
Susan Nathan flyttar och bosätter sig i en israelarabisk by. Och hennes avslöjanden om hur det går till i detta av västmakterna så omhuldade land är skakande och något som alla borde läsa.

Det handlar inte om någon anti-semitism, något judehat. Det handlar istället om hur judarna idag, och under 60 års tid, beter sig på ett sätt som i allt väsentligt påminner om tyskarna och dess knähundar i exempelvis Polen och Ukraina under nazisttiden.

Damn the national team

Aston Villa is doing just great! Another impressive win and now we're third in the table.
BUT...
Coming midweek six of our precious players will risk getting injured in an England friendly against Spain.
I accept that it's regarded an honor for a football player to represent his country and all that shit.
But man, I'm fucking worried! I don't want Villa's season to crash because of some goddamn international match.
The club is more important than anything else!

"Den lille apajäveln"

Så sa, bevisfört i form av en inspelad video, en polisman i Malmö i samband med kravaller i Rosengård för en tid sedan.

Att bli arg, uppretad och provocerad i en hotfull situation kan givetvis hända. Och jag hade inte haft några större synpunkter om polismannen sagt: "Den lille ungjäveln" eller något liknande.
Men uttalandet som gjordes är så tydligt riktat mot grabben i fråga i hans egenskap av invandrare eller barn till invandrare.

Är jag förvånad?
Nej, tyvärr inte.
Den som inte kan bli något annat, inte ens militär, blir polis, sägs det ibland. Jag vet inte om det är sant, förmodligen inte. Men uttalanden som det ovan nämnda förstärker knappast respekten för poliskåren.

Men det är värre än så.
Rasism förekommer inte bara inom den svenska poliskåren. Den förekommer inom alla poliskårer. Och den förekommer inom alla andra yrkesgrupper också. Den finns, kort sagt, överallt - ibland nödtorftigt täckt av en vackrare yta. Men under vissa betingelser, som till exempel en pressad situation, sticker den fram sitt fula tryne.

Ingen av oss är ofelbar. Men rasismen, denna cancer i själen, måste bekämpas var den än visar sig. Och vi måste alla börja med oss själva.

Det blev bara 28 kvar

Januari är borta, saknad av ingen. Inte av mig åtminstone.
Nu är vi inne i februari, och den kommer ju att gå barmhärtigt snabbt - det är ju de flesta år bara 28 dagar i denna brutala vintermånad. Och även vid skottår är februari kortare än alla andra månader.

Vad beror det då på, att denna månad, insprängd som nummer två på året, har blivit så kort? Det verkar ju trotsa all logik. Det mest logiska hade ju varit att de personer, vilka de nu var, som bestämde hur många dagar varje månad skulle ha, gav februari 28 därför att det helt enkelt inte fanns fler dagar kvar när man kom fram till denna månad.
Med andra ord: februari är egentligen årets sista månad. Idag, den 4 februari, skriver vi egentligen inte den 4/2 utan den 4/12.

Ju mer man (= jag) tänker på denna lösning, desto vettigare framstår den. Och det beror inte bara på den ovan nämnda logiken.
Tänk på årstiderna. Vår, sommar, höst och vinter. I den ordningen. Våren, födelsen, början på allting. Mars månad, som ju traditionellt räknas som årets första vårmånad - även om den vissa år kan vara den vintrigaste och snöigaste av dem alla, åtminstone här i Skåne.
Efter vår kommer sommar - blomningen, den vuxna människan i sin krafts dagar.
Sen kommer hösten, skördetiden, ålderdomen. Och sist vintern, döden - som enligt vissa är slutet, enligt andra en viloperiod innan återfödelsen; nästa vår, då en ny cykel inleds.

Det kinesiska nyåret infaller i slutet av vintern - januari, februari, och kallas även för vårfesten. Det gamla årets slut och början på det nya markerar att våren är i antågande.
Och hur har vi det med stjärntecknen? Visst är det så att zodiaken inleds med Väduren, i mars-april, och avslutas med Fiskarna, i februari-mars.

Ja, vissa förskjutningar finns bland de här redovisade exemplen, men trenden är dock tydlig. Vi är inne i årets sista månad och om drygt tre veckor borde vi fira nyår.
Skål!

Varför målar inte män?

Ja, det är frågan.
Åtminstone målar de inte på kvällskurs.
Åtminstone inte på samma kvällskurs som jag.
Första terminen var där ett par andra grabbar, och andra var där en. Sen har där bara varit kvinnor - förutom jag, då.
Ja, kursledaren är en man, så helt ensam tupp i hönsgården är jag inte. Men ändå!
Jag menar, det är ju inget som säger att kvinnor är lämpligare konstnärer än män.
Så kom igen, gubbar. Köp lite färg, några penslar och anmäl er till nästa termin!

Stå på dig Mona!

Mona Sahlin säger nej till regeringens nymornade flirt med kärnkraften.
Bra.

Kärnkraftskramarna kallar "sin" energikälla för ren, i motsats till olja och kol. Och i en mening är den naturligtvis det. Den orsakar inte de utsläpp som vissa andra (förkastliga) energikällor.
Men avfallet från kärnkraften är smutsigare och farligare än något annat, och förblir så under miljontals år.

Tills avfallsfrågan är löst måste vi säga nej till mer kärnkraft.
Vik inte ner dig, Mona!