Visst ska vi fira jul - lagom!

Hur ska man fira jul?

Den frågan kan man ställa sig om man är utrustad med ett samvete som säger ifrån lite grann om nöden i världen; här sitter vi och vräker i oss (onyttig) julmat, tänder lampor och ljus för miljarder och köper julklappar för ännu mer, medan miljoner fattiga ligger och svälter och förnedrar sig på gatorna i tredje världen, typ.
Eller: här köper vi en massa prylar för miljarder, prylar som vi inte behöver - förmodligen slänger vi den gamla DVD-spelaren, XBoxen eller vad det nu är, fast den fungerar alldeles utmärkt - för att hålla uppe konsumtionshjulen och därmed öka miljöförstöringen i världen.
Och samtidigt: om inte hjulen snurrar, åtminstone någorlunda mycket, så blir resultatet massarbetslöshet och med den följer social misär och brottslighet, och inte gynnas tredje världen av att vi avstår från att köpa saker som kanske tillverkas där.
Och: visst måste vi väl unna oss lite extra så här under den mörka, dystra vintertiden. För vi vill ju trots allt må så bra som möjligt, och de svältande i Afrika svälter inte mindre för att vi går omkring och mår dåligt.

Ja, det är många frågor och vinklar på problemet. Lagom är bäst, heter det ibland och många tycker att det är töntigt. Men jag tror det ligger en hel del i det - köp lite julklappar till barnen, ät lite god mat (lagom mycket grönsaker, lagom mycket kött), tänd ett ljus eller två. Och skänk gärna en slant till dem som behöver, det finns många sätt att göra det.

Läste för övrigt i senaste ETC att Johan Ehrenberg vägrar ge till Rädda barnen (och någon annan organisation) eftersom dess VD eller någon tjänar miljoner. Han kallar det för välgörenhetsindustrin. Jag förstår vad han menar, men håller inte med honom. Jag skänker ändå. För den som får del av gåvan bryr sig inte om de där mellanhänderna, huvusaken att han/hon kan äta sig mätt ytterligare en dag.