Mat. Tre gånger om dagen kräver våra kroppar intag av näring (och allt annat skräp som finns i våra födoämnen). Detta är vardagens största förbannelse.
Missförstå mig inte. Jag tycker om mat. Och jag tycker om att umgås med familj och vänner vid matbordet, dricka något gott till maten och ta sin tid där.
MEN...
innan man kan sätta sig till bords och avnjuta vad som där finns, så tvingas man gå igenom en skärseld av beslut och handlingar; maten ska lagas till, och dessförinnan ska den inhandlas. (Efter maten ska det diskas, men det är en petitess i sammanhanget.)
Innan maten kan lagas till, ja innan den ens kan inhandlas, så måste man genom det där första, fruktansvärt jobbiga steget: fatta beslut om vad man ska äta. Tre gånger om dagen, sju dagar i veckan, 52 veckor om året måste man komma på något. Och det är skitjobbigt!
När jag bodde i Östasien för cirka tio år sedan löste jag det problemet, eller huvuddelen av det nämligen middagsmålet, på ett mycket... praktiskt sätt.
Jag hade fem matställen i närheten av min arbetsplats. Varje måndag gick jag till ett av dem och åt en speciell maträtt, varje tisdag åt jag en annan speciell rätt på ett annat matställe, och så vidare. Underbart!
Men här "hemma" går inte det, för man kan inte lita på att samma ställe serverar samma maträtt samma veckodag. Dessutom är det mycket dyrare att äta ute här. Suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar