Hästar och måleri

Jaaa!
För en gångs skull var marginalerna på min sida när V75 avgjordes.
Alla rätt!!! Satte en 38-oddsare och vann drygt 9000 kronor. Nåja, nu är vi sju stycken som ska dela på pengarna, men kul ändå.

Och idag har jag äntligen hunnit måla lite. På min nakna kvinna.
Hon ser för jä--ig ut just nu, det håller jag med om, men det är bara mitt i processen.
Behold her!












Mycket ska som sagt göras innan hon är färdig.
Hmm... är inte brösten lite väl stora? Jag vill inte ge intryck av att hon har silikontuttar, för det är det värsta jag vet.
Får lösa det på något sätt.

Jakten på solidaritet

I kampen mot den borgerliga politikens förvandling av Sverige till ett 2/3-delssamhälle stöter man ibland på vissa... besvärligheter.

Det är således besvärande att bland den del av befolkningen för vilken man vill förbättra, den grupp till vilken transfereringar enligt klassiskt Robin Hood-manér ska riktas, finns alltför ofta de mest fördomsfulla och intoleranta åsikterna.

Huvuddelen av kalhuggna unga män med stålskodda hättor och tom blick kommer ur den så kallade arbetarklassen - även om chefsideologerna bakom dessa olycksbådande trupper hör hemma längre "upp" på samhällsstegen. (Det är också dessa, ledarna, som härbärgerar den värsta ondskan.)

Det är också så, enligt undersökningar jag tagit del av, att personer/grupper ur arbetarklassen som har "kommit upp sig" har mycket liten benägenhet att vilja avstå från sin nyvunna rikedom till dem som har det svårast.

Det är dessutom så att välgörenhetsorganisationer av diverse slag oftast befolkas av individer - kvinnor, i regel - ur de besuttnas led.

Jag tror att det finns förklaringar på allt detta.
Bristfällig utbildning och fostran kan säkert förklara en del ondskefulla attityder, exempelvis gentemot invandrare och utslagna. Och borgartanterna sitter säkert i sina välgörenhetskommittéer bland annat för att döva ett irriterande samvete.

Men det är trots allt besvärande.

En riktig tavla?

"Dom har svarta dukar på Förmedlingscentralen," sa min målarkurskompis Karin förra måndagen.
Spännande! Jag som älskar svart!
Jag var där härom dagen och köpte en 40x40. Av någon anledning hade de bara kvadratiska.
Och jag ska använda den till att måla en nude. Det blir min första, samtliga kvinnor (inte så många) jag har försökt måla tidigare har varit påklädda.
Ni ska få följa arbetet här!












Så här ser den ut just nu. En outline, inget mer. Ja, mindre, faktiskt. En del av en outline. Men än så länge är jag belåten med den.
:-)
Vi får se om det blir en riktig målning, eller om jag bara gör en tavla...

United Asslicking Nations

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Vinterdvala

Fiskar går inte i ide, de går i dvala.
Därför ska man, om man har fiskar i sin damm, när temperaturen mer eller mindre permanent går under +6 grader ungefär stänga av den stora pumpen, för dess vibrationer stör djuren när de ska lugna ner sig över vintern.

Detta gjorde jag igår. Jag tog också upp filtret ur sitt gömsle i kullen bredvid (det sovande) vattenfallet och rengjorde det med alla dess delar. Det tog sin lilla tid.

Därefter aktiverade jag istället den mindre pump som ska se till så vattnet syresätts även under den vilande årstiden. När kylan slår till ordentligt är det bara att fullborda vinterkittet med att lägga den sexkantiga frigolitplattan på vattenytan, så att där åtminstone blir ett isfritt hål.

Den gruvliga årstiden kan komma.

Mästaren!

Det är en magisk dag.
Rättare sagt, det var en magisk torsdagkväll för några veckor sedan, när jag sprang 800 meter på Tyrs Hage - fast först ikväll förstod jag hur magisk den var.

För att göra en kort historia lång - och denna historia är så bra att den kräver att få bli lite längre än den egentligen är - så är det i år 40-årsjubileum i Tyringe SK69, den anrika friidrottsklubben som fostrat namn som Dan Glans.
Just under detta jubileumsår har (tyvärr, förstås) ett antal av klubbens tongivande seniorer (dvs över 13 år gamla) varit hel- eller halvskadade.
Just under detta jubileumsår har jag också kommit till skott, efter sex års frånvaro, och än en gång varit med på tiokampen.
Och vilket flyt för mig, att det blev just detta år!

Ikväll var det nämligen högtidlig avslutning på utomhussäsongen, den traditionella samlingen i skolans aula där ett stort antal barn och ett mindre antal seniorer får sina medaljer och/eller diplom.
Diplomet är förstås en ära att få, men ännu mer intressant var att få se hela listan med alla årets resultat.
Och då, när denna lista gicks igenom minutiöst, namn efter namn, gren efter gren, uppenbarade sig sanningen i all dess outsägliga härlighet:
Min tid på 800 meter, blygsamma 3.19,0, visade sig vara bättre än tiderna för alla de andra elva personerna (över 13 år) som deltagit i grenen i år.
Jag är alltså KLUBBMÄSTARE!!!!!!!!!!!

Med en liten brasklapp för att något 13-årigt eller yngre barn har sprungit fortare än jag, så är det i alla fall odiskutabelt så att jag är seniorklubbmästare på 800 meter år 2009 - jubileumsåret.
Det är första gången någonsin (så vitt jag vet) som jag blivit klubbmästare, och det är något jag aldrig i min vildaste fantasi trott kunde hända, och jag är djupt rörd nästan vispad och det här kommer jag att leva läääääänge på!

Aldrig mer

...ska jag låta lura mig av de så kallade experterna och ta bort en häst som jag själv tror har chans att vinna.
Nummer tolv, i andra avdelningen på Åby igår. Gills Adde (eller Abbe kanske). Tog bort den inne i spelbutiken och la till en "betrodd" häst i ett annat lopp istället. Som givetvis var chanslös, medan Gills Abbe vann.
Jag blir så FÖRBANNAD på mig själv!!!
Där rök nästan en tusenlapp.