Den mest svindlande resan

Kära blogg. Du har blivit försummad.
Min pappa har somnat in. Det känns konstigt, att inte ha honom här. Men det var skönt att han fick slippa ligga där längre, hans liv kändes inte längre meningsfullt.

I en sådan situation, när en närstående går bort, tänker man nog lite extra på det där med döden. Jag tänker i och för sig på det ibland annars också, jag har ju lite dille på de "stora" frågorna.

Den sista tiden av hans sjukdom fick jag en känsla, en bild, av vad det var som höll på att hända, en bild som gjorde mig ganska lätt till sinnes.
Jag tänkte mig att vi var på en flygplats, jag och pappa (och de andra som var i närheten av hans sjukbädd). Han skulle ge sig ut på en resa; en resa som saknar motstycke bland andra resor, en skrämmande men samtidigt oerhört spännande resa. Vi var med honom ända in till gaten (gejten), tills han visade upp sitt boarding pass och gick ombord på flyget; och det lyfte och försvann...

Jag håller på med en målning som jag påbörjade två dagar efter hans död. Har jag tur blir den riktigt fin. Den handlar om döden, inte om min bild från flygplatsen utan den bild av döden som så många har berättat om; om en tunnel, i vars andra ände den döde/döende får se ett fantastiskt, välkomnande ljus.
Jag hoppas bli klar med den till helgen, då jag ska ställa ut.

Rånarglädje

Medelst helikopter har några kreativa män (förmodligen) tillskansat sig en större (förmodligen) summa pengar från en värdetransportdepå i Stockholm.
I artiklar om fallet skrivs att det finns ungefär 100 personer i landet som sysslar med den här typen av brottslighet.
Fråga: Varför sitter inte alla dessa hundra inom lås och bom? Då hade vi ju, uppenbarligen, sluppit de här rånen!

Jag hatar brott. Framför allt hatar jag brott mot person, såsom mord, misshandel och liknande. Men i slutändan drabbar ju alla brott oss personer, och sannolikt drabbar de den fattige mer än den rike. För om inte annat så kommer den rikes förluster att tas igen på ett eller annat sätt där den fattige får betala.

Jag tycker att samhället ska göra ALLT som är möjligt för att förebygga brottslighet. Och då menar jag allt, som till exempel att hjälpa barn med sociala problem för att minska risken att de leds in på en kriminell bana, liksom att så långt det går utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället och därmed, tror jag, minska motivationen för stölder, rån och den typen av brott. Rättighet/skyldighet för alla att ha ett arbete är en punkt.

Kampen mot narkotikasmuggling måste bli ännu mer effektiv - ökat samarbete mellan alla världens regeringar - för massor av brott sker på grund av missbruk.

Men när allt detta är gjort, då kommer det ändå att finnas människor som begår brott. Dessa har då fått alla de chanser man kan tänka sig att avstå från brottslighet. Väljer de då ändå den kriminella vägen, lås in dem, för gott. Sådana individer behövs inte i samhället.

Evig sommar

Idag har det varit mulet och kommit några regnstänk. Men jag såg i en kvällstidning som någon på tåget satt och läste i, att "Här blir det sommarvärme", eller något liknande... det fina vädret skulle tydligen fortsätta ett tag till, någonstans.
Hoppas det är här!
För mig får det gärna vara sommar året om, det är min bästa årstid. Sen kommer vår och höst. Om jag får göra mig av med någon - och det vill jag - så är det vinter. Jag skulle inte gråta om jag aldrig mer fick uthärda en vinter.
För det är ju det jag gör, uthärdar den, under tyst protest, tyst undran varför jag föddes i en så kall del av världen.

Undrar om det finns väder på andra sidan... ja, i dödsriket alltså. Det kan man ju fundera på.
Min pappa, 87 år, ligger på sitt yttersta. Cancern, som upptäcktes för ett år sedan, håller på att besegra honom. Han är redo, det är jag tacksam för. Han har det besvärligt nu, så jag tror att döden kommer att vara en befriare när den kommer.
Han fick många år, och vi fick många år med honom. Det är jag också tacksam för.

Det är svårt att förhålla sig till döden, speciellt när den är så "naturlig" som hos en människa i min pappas ålder. Det är klart att man önskar att han kunde få vara hos oss längre, men livet tar ju slut, det vet vi. Och när man ligger utmärglad och ur stånd att njuta av livet, då kanske det ändå är bättre att få somna in.
Jag hoppas han kommer till en evig sommar - om det är det han vill.

Brittsommar

Fantastisk september vi har, vädermässigt. Idag, den 18:e, har jag just varit ute och klippt gräsmattan - i kortbyxor!

Kanske är brittsommar fel ord, då ska det väl vara så sent som början av oktober. (Att utrycket enbart skulle gälla om det råkar vara fint väder på Birgittadagen, det protesterar jag dock vilt mot.)
Kanske borde jag säga sensommar istället, fast då tänker man mest på augusti. September är ju en höstmånad, och förvisso är mornar och kvällar betydligt svalare...

Skönt är det, i alla händelser.

The meaning of Life

Today, finally, you're about to learn the answer to the big question:
What is the meaning of life?

And it's not, as in the movie The hitch-hiker's guide to the galaxy, the number 32 (or whatever number it was).

No, the meaning of life is...
...to find a meaning with your life!

A bit like Columbus and the egg.

Livets mening

Nu ska ni äntligen få svar på den stora frågan:
Vad är meningen med livet?

Och det blir inte, som i Liftarens guide till galaxen, siffran 32 (eller vilken siffra det nu var).

Nej, livets mening är...
...att hitta en mening med livet!

Columbi ägg, typ.

Ljus i höstmörkret

Så är vi inne i den sista månaden av det positiva halvåret - för den här gången. Det känns lite vemodigt, och synnerligen konkret när det på morgonen bara är plus fyra grader. Hösten är här.

Men jag kommer att hålla eländet på avstånd ytterligare några veckor oavsett hur vädret blir: min utställning närmar sig ju!
De två första helgerna i oktober - Hedbergshuset i Vinslöv. Ska bli skitkul!