Så tar man gisslan

Okay, lite missvisande rubrik. Man tar inte gisslan. Det är att vara icke-god mot sina medmänniskor - eller, till och med, sina motmänniskor. Och det ska man inte vara. (Man ska inte ens ha några motmänniskor.)

MEN... om man nu av någon anledning måste ta gisslan, måste bära sig illa åt, måste reagera på de orättvisor som drabbar en, så är det franska sättet åtminstone det mest sympatiska.
Ofta tas ilskan ut på de svaga, de som är ännu längre ner på rangordningen än en själv (eller som upplevs så): arbetslösa, missbrukare, invandrare.
Men de franska arbetarna tar åtminstone chefer som gisslan. Det vill säga, de riktar sin ilska uppåt, mot dem som i större eller mindre grad är ansvariga för eländet.
Det är bra!

Måleri, målera

Dagen efter utställningen, och jag vaknade mitt i natten och visste vad jag skulle göra med en målning som jag gått och slitit med flera månader utan att bli nöjd med.
Ikväll, på målarkursen, vräkte jag på tunn rödlila färg över hela - det kallas lavering - och det grönvita nordirländska landskapet förvandlades från (ointressant) middag till (intressantare) kväll eller tidig morgon.
Jag och min lärare, som också var med i helgen, planerar redan för höstens utställning. Faktum är ju att jag fick så mycket positiv respons på mina tavlor att jag inte behöver skämmas över dem.

Art for art's sake

...var det nog någon gammal 10CC-låt som gick.

Phew! Just hemma efter min debut som konstutställare - två sextimmarsdagar tillsammans med 43 andra "konstnärer".
Det har varit kanonkul!
Jag fick inte sålt några tavlor, det hade jag inte väntat mig heller. (Nästan ingen fick några tavlor sålda, det är väl dåliga tider.)
Men jag fick höra många vackra ord om mitt måleri, till och med från en riktig, etablerad konstnär som var där och tittade.

Så det känns fantastiskt. Och så boken, som ju egentligen är den stora grejen just nu även om måleriet känns allt roligare!

Jaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

För cirka 20 minuter sedan var jag nere i Icabutiken och hämtade mitt paket. Hem, bankande hjärta... Hur skulle den se ut? Visst, jag har ju sett provtrycket, men ändå...

Helt okay!
Och helt otroligt. Det har faktiskt hänt nu. Jag har boken och kan hålla den i min hand.
Jag är faktiskt författare.

Nu är det nog nära...

På företagets hemsida, ja alltså det företag där min bok fixas till, kan man följa processen på ett slags körschema. Och idag såg jag att status där var ändrad från "Tryckning" till "Försäljning".
Kanske, kanske dimper de första exen av boken ner i min postlåda om ett par dagar. Spännande nu!

Where is the world going?

The economic meltdown is squeezing us all, spanning over the entire world and despite occasional flickers there is no steady light at the end of the tunnel.
So, what is happening? Is it a depression that will end in a year or so, followed by a return to "normal"? Or is it something else altogether?

This is the end of the world, say some. And remember, that is what certain groups and people have been saying for hundreds, probably thousands of years. So far they have all been wrong, and they are wrong this time too.
There is no such thing as the end of the world.

But there may well be an end to the present state of things, the present paradigm. And that "end" may well be imminent. We may see the end of an era - and the start of a new one!

Because after every end there comes a beginning. The end of the great Mongol empire, for example (probably the biggest land mass under one ruler throughout the history of mankind), was followed, in China, by the rise of the Ming dynasty.
The Ottoman empire springing from Turkey was followed by the rise of a number of smaller national states.
The empire of the American Dollar will be followed by something else.

The question is: what kind of a society will we see?
Many people fear it will be a dark age; economic ruin combined with environmental pollution will bring forward the worst in man, leaving us with a world in chaos, lacking organization, jobs and social welfare. Bands of thugs will rule, primitive like beasts, and only the strongest will survive.

But not all believe in such a bleak future. This, in fact, is - they claim - the dawning of the Age of Aquarius, talked about since the 60's and now finally ready to take over.
This will be an era where materialism, over consumption and rapture of the world's resources will be replaced by stress on human relations, peaceful co-existence and harmony with all things created.

Which scenario is true? Well, don't wait and see. Go out and make your own contribution in the right direction! Let's create a future, not of fear and darkness, but of equality, solidarity and empathy.

Väntans tider...

Väntan på boken är på något sätt som en indisk kö: ju närmare man kommer luckan, desto bredare blir kön.
Boken skulle enligt de första uppgifterna vara klar från tryckeriet i måndags. Nu heter det att den ska vara klar på måndag den 23:e. Vi får väl se.