Jag protesterar!

Söndag förmiddag. Minus sju grader - och snöfall!
Det borde vara omöjligt, att det snöar när det är så kallt. Snöar gör det väl när det är omkring noll.
Men denna vinter kan tydligen allt jävelskap hända.

Nåja, nu är äntligen denna miserabla månad slut. (Ja, veckan 5-12 var ju långt ifrån miserabel, när vi var i Egypten, men annars.)
Imorgon är det februari och även om Kvepan lovar "ännu värre" väder, så är det i alla fall en kort månad och efter den kan man så smått börja se fram emot våren.
Jag ska snart (hoppas jag) sluta gnälla över vädret. Min handlare sa ett vist ord härom dagen: "Man ska inte oroa sig över det man inte kan påverka." Andra har förvisso sagt det innan han sa det, men det blir inte mindre vist för det. Jag ska göra ett allvarligt försök att följa hans goda råd.

Kommer en dag snart att här, på denna blogg, diskutera en helt annan sak, kanske mer i linje med bloggens namn och innersta mening.
Vi är här (på jorden) för att lära oss saker, säger många som i mångt och mycket delar min syn på det här med skapelsen, livet och döden. Men... varför ska vi egentligen lära oss något?
Och en annan sak. Jag tillhör dem som tror att allt från början var ett, och någon gång kommer att återgå till det tillståndet. Men hur passar det egentligen ihop med min tro att det inte finns något slut?

Stay tuned, som de säger!

Jag ska måla hela världen...

I eftermiddag har jag premiärmålat i min nya ateljé. Det känns superkul!
Det blev ingen längre seans. Januaridagen är inte lång och jag kom inte hem från Växjö förrän vid tretiden.
Men dock.
La in tre små planeter/månar i en bild som är tänkt att bli uppföljaren till Power Struggle: Introducing the Combattants (Maktkamp: kombattanterna presenteras).
Jag har målat lite på bordet i mitt stilleben - mitt hittills enda i denna genre: Ryggbiff med pommes frites, bearnaisesås och tomat (engelsk titel saknas än så länge).
Jag har försökt, men skändligen misslyckats, att förbättra en målning av en hoppande isbjörn.
Så har jag, slutligen, målat ett stuprör. Ja, på en duk, alltså, inte ute på väggen i vinterkylan. Stupröret ska omges av en symfoni i gröna nyanser, är det tänkt. Det verkar i alla fall lovande än så länge. Mina barn håller dock inte med om det, men det är ju deras problem...
Vive l'Art!

Anders Lord, Andy Lord, Long Andy...

Jag har ägnat några minuter åt riktigt egotrippande på Nätet.
Jag menar, om man nu vill finnas där, så är det ju lite intressant att se hur lätt man är att hitta! Bland alla andra miljoner, miljarder som vill synas!

Jag slog på Anders Lord.
Där inleds det på sidan 1 med en figur som finns på Face Book, och vars första "friend" heter Stefan Nielsen. Lite intressant, med tanke på att min äldste vän (alltså den jag känt längst tid) heter Stefan Nilsson. Jag är dock inte med på Face Book.
På fjärde sidan kommer jag, i två upplagor.
Den första uppmärksammar mig av Svensk Bokhandels webbsida som debuterande författare. Där finns ett stort foto av mig (det som är på baksidan av min bok) samt min egenhändigt skrivna resumé av bokens innehåll. Trevligt!
Längre ner på samma sida kan man komma in till min medlemssida inom NSKG, Nordskånska Konstnärsgillet, och få reda på lite om min konst. Också trevligt!

Jag slog på Andy Lord.
Där finns jag inte över huvud taget med förrän på sidan 10. Och det som kommer upp där är låten Spider Blood från min och Alex Lord Rock-skiva, med en länk till just den sidan på min webb. Trevligt det med, men man kan ju undra varför just den låten kommer upp.

Jag slog på Long Andy.
Varför detta? Jo, min hemsida kallar jag ju Long Andy's Internet Cafe.
Finns inte.
Jag modifierar mitt sökande: longandy, i ett ord.
Finns inte.
longandys.
Jaaa! Som fjärde träff redan på första sidan finns jag, med min hemsida. Kul!

Så egotrippad kan man vara en vanlig torsdagkväll, i smällkalla vinterhelvetet...

Istid

När man tänker efter, och minns tillbaka, så känns det som om denna vinter är ungefär lika vargig som de på 60-talet.
Minnesbilden av den tidens vintrar är nämligen att det alltid var snö, det var höga snövallar längs gator och trädgårdar och det var kallt så barnen var röda om kinderna. (För på den tiden fanns det ju inga datorer, så barnen var ute och lekte.)

Nu kan ju minnesbilden vara felaktig, det är de ju ofta, särskilt när de går så långt tillbaka i tiden. Men känslan är klockren, detta är en 60-talsvinter.
Var det inte så att vi hade en liten mini-istid då? På 40-talet hade de som var med då definitivt en, då var det ju uppenbarligen ner mot 35-40 minusgrader i Skåne under de så kallade krigsvintrarna.
Måtte vi inte vara på väg ditåt!

Arktisk kyla eller snökaos

Det verkar inte finnas något annat val så här i tider av global chilling.
Antingen är det 15 grader kallt, som de senaste dagarna, eller förödande snöfall som det tydligen ska bli nu.
Jag tror inte... jag är nästan fullständigt säker på att det inte är meningen att människor ska leva på dessa breddgrader.

Tillnyktring i transferkarusellen?

Årets januarifönster har nu bara en vecka kvar innan det stängs. Och det liknar inte något transferfönster vi sett de senaste 10-15 åren.
Det är... ganska lugnt!
De senaste åren har värvningarna legat som spön i backen, de stora klubbarna har spenderat miljoner, miljarder, snott åt sig spelare från mindre eller fattigare klubbar helt ohämmat.
Men nu verkar det - i finanskrisens spår? - vara lite andra takter. Flera klubbar har fått kritik, både inom fotbollssfären och från nationella politiker, för att de dras med för stora skulder och konsumerar av lånade pengar. I England är Manchester United, Liverpool och Chelsea, samt nyrikaste Manchester City några av dem.
Detta är ett sundhetstecken. Fotboll, klubbfotboll, kan inte bara få handla om vem som har mest pengar.
Tänk om den gamla hederliga klubbkänslan kunde komma tillbaka. Jag skulle vara den förste att jubla.

Hårt prövade nordbor

Hur mycket ska vi behöva stå ut med denna vinter?
Vi har redan haft our fair share av kyla, tycker jag. Jag menar, det har ju i princip varit minusgrader sedan före jul. Och det var väl okej och mysigt de första dagarna, och över julhelgen.
MEN NU RÄCKER DET!!!

Och så lyser Kvepans förstasida mot mig i affären: "Ishavskyla på väg mot Sverige."
Är det inte det vi har redan?
Jag vill ha tillbaka den skånska vintern, med 4-5 plusgrader och slask. Jag är så förbannat trött på det här ryska högtrycket.
Suck.