Folkmordet fortsätter

Israel avslutar det gamla året i gammal god stil, genom att bomba invånarna i de ockuperade områdena - just nu Gazaremsan.
Ja, jag vet att det skjuts raketer mot Israel därifrån, men vem är förvånad över det! Personer jag har träffat som har besökt Gaza har berättat om vilket helvete det är. Och det beror på att Israel inte kan godkänna tanken på en palestinsk stat.
Naturligtvis måste även palestinierna och de angränsande arabländerna erkänna staten Israel, i den mån de ännu inte gjort det. Hur stort misstaget än var 1948 så får vi leva med det nu.
Men skulle du vilja bo på Gazaremsan?

Villa 2 Arsenal 2

Gastkramande!
Satt i en TV-soffa med en Arsenal-supporter och två mittemellan-personer och genomled 65 minuter, eller något, när Villa under första halvtimmen fullständigt förintade Arsenal - utan att kunna göra mål, och så gör Arsenal 1-0 på sin enda chans under första halvlek, och i början av andra gör de 2-0.
Jag är fullständigt förtvivlad och universum är beck mörkt.
Då fälls Agbonlahor och Gareth Barry slår stensäkert in straffen. "Han kommer att missa", sa olyckskorparna i soffan. "De har missat så många målchanser den här matchen att han är knäckt."
"Han sätter den", sa jag, för Gareth Barry har rutin och är en fantastisk straffläggare. Och han satte den!
Och tiden går, och 90 minuter går. Fyra minuters tillägg.
I 92:a minuten finns av någon anledning mittbacken Zat Knight uppe i anfall. (Han som redan före matchstart fick mig att tvivla på att Villa skulle kunna få något med sig från den här matchen. Och mycket riktigt, försvaret var en hönsgård.) Zat klipper till på halvvolley och bollen går i mål...
Jag skriker högt och länge i soffan. 2-2!
Så reser jag mig och lämnar rummet, vågar inte se de sista två och en halv minuterna.
Kommer ner på darriga ben. Vad blev det? Det blev 2-2.
Före match - innan jag såg laguppställningen - hade jag hopppats på seger. Men nu är jag själaglad för den poäng vi tog.
Pust!

Visst ska vi fira jul - lagom!

Hur ska man fira jul?

Den frågan kan man ställa sig om man är utrustad med ett samvete som säger ifrån lite grann om nöden i världen; här sitter vi och vräker i oss (onyttig) julmat, tänder lampor och ljus för miljarder och köper julklappar för ännu mer, medan miljoner fattiga ligger och svälter och förnedrar sig på gatorna i tredje världen, typ.
Eller: här köper vi en massa prylar för miljarder, prylar som vi inte behöver - förmodligen slänger vi den gamla DVD-spelaren, XBoxen eller vad det nu är, fast den fungerar alldeles utmärkt - för att hålla uppe konsumtionshjulen och därmed öka miljöförstöringen i världen.
Och samtidigt: om inte hjulen snurrar, åtminstone någorlunda mycket, så blir resultatet massarbetslöshet och med den följer social misär och brottslighet, och inte gynnas tredje världen av att vi avstår från att köpa saker som kanske tillverkas där.
Och: visst måste vi väl unna oss lite extra så här under den mörka, dystra vintertiden. För vi vill ju trots allt må så bra som möjligt, och de svältande i Afrika svälter inte mindre för att vi går omkring och mår dåligt.

Ja, det är många frågor och vinklar på problemet. Lagom är bäst, heter det ibland och många tycker att det är töntigt. Men jag tror det ligger en hel del i det - köp lite julklappar till barnen, ät lite god mat (lagom mycket grönsaker, lagom mycket kött), tänd ett ljus eller två. Och skänk gärna en slant till dem som behöver, det finns många sätt att göra det.

Läste för övrigt i senaste ETC att Johan Ehrenberg vägrar ge till Rädda barnen (och någon annan organisation) eftersom dess VD eller någon tjänar miljoner. Han kallar det för välgörenhetsindustrin. Jag förstår vad han menar, men håller inte med honom. Jag skänker ändå. För den som får del av gåvan bryr sig inte om de där mellanhänderna, huvusaken att han/hon kan äta sig mätt ytterligare en dag.

Helvetesdagen

Idag har det varit Stora Helvetesdagen.
Det är den dagen, som infaller före jul - och är alltmer helvetisk ju närmare jul den infaller - då man kastar sig ut för att inhandla alla julklappar och all julmat som man varje år vet att man skulle köpt långt tidigare.
Pust! Nu är den över. Julgran skulle också köpts men naturligtvis blev det också ett helvetes väder, med regn och blåst. Så granen är ännu inte inhandlad. Förhoppningsvis imorgon.

Romrussinet blir kvar

Såhär i juletider vankas det chokladaskar till höger och vänster.
Aladdin, klassikern (fast vissa föredrar den helblonda varianten Paradis), erbjuder ett smörgåsbord av läckerheter. Gräddnougaten, den stora, härliga, påstås vara de flestas favorit och - fast det tar emot att tillhöra den stora massan - jag är en av dess tillbedjare. Den försvinner snabbt ur kartongen, man kan se konturerna av var den har legat...
Vissa av sorterna blir alltid kvar, ligger där som effektiva stoppar och irritationsmoment för den som vill börja på det nedre lagret i dubbelasken. Hemma hos oss, och hos de flesta jag känner faktiskt, är det dels den sega franska nougaten, dels romrussinet och körsbäret i likör som ligger kvar där oönskade.
Sprit ska drickas, inte ätas!

Hej då H

Jag sysslar en smula med musik och har då inte kunnat undgå att komma i kontakt med tonen H, denna ton som, så vitt jag vet, endast finns i Sverige.
Nej, givetvis finns tonen överallt, men i den civiliserade världen heter den B - helt logiskt, eftersom den i skalan ligger mellan A och C.
Enligt legenden, och den har kanske rätt, var det en förvirrad munk som "översatte" fel när han skulle introducera skalan till detta land. Kanske var han sexuellt utsvulten och gick bara och tänkte på BeHå...
I vilket fall som helst tycker jag att det nu, just nu i denna stund, är dags att vi anpassar oss till resten av mänskligheten:
Kalla saker för deras rätta namn. En städerska är en städerska, och tonen mellan A och C ska heta B.
Halvtonen nedanför, den som den olycksalige munken döpte till B, är inget problem. Den heter Aiss när den är ett höjt A, och Bess när den är ett sänkt B. Klappat och klart!

Rockin' around the Christmas tree?

Nej, det var det väl inte, när hela Skåne skakade till tidigt på tisdagsmorgonen.
För min del blev det en lätt surrealistisk upplevelse - jag förstod tämligen snabbt vad det var, eftersom jag upplevt jordbävningar rätt ordentligt när jag bodde i Östasien.
Nåväl, jag hade vaknat och behövde gå på toa. Knallade upp på övervåningen, för den där nere renoveras just nu, och började... ja, kissa. Och så kommer det här!
Och när man väl har börjat kissa, då kan man ju inte sluta så där utan vidare. Så där stod jag och kissade medan hela huset skakade runt omkring mig.