Bokslut 2009-2010

Igår tvingades vi dricka nederlagets bittra kalk.
I jämförelse med flygolyckan över Ryssland, där Polen miste det mesta av sin statsledning - eller vardagen i länder som Irak och Afghanistan, där reptilhjärnor från olika läger gör sitt bästa för att ta kål på varandra - kan ju resultatet av en fotbollsmatch tyckas vara något ganska futtigt.
Men det engagerar, och det bloggas om det, som jag gör här.

Så här dagen efter är det lätt att bli pessimistisk i överkant. Officiellt tror Martin O'Neill fortfarande på möjligenheten av en fjärdeplats för Villa, men det kommer naturligtvis inte att hända. Svarta mars såg till så den chansen försvann, och då är det inte främst brakförlusten på Stamford Bridge som ligger bakom, utan de tappade poängen i två jämförelsevis enkla hemmamatcher, mot Wolves och Sunderland. Vi skulle haft sex poäng där, fick två.
Det är inte ens säkert att Villa hamnar bland de sju bästa. Everton skuggar och har betydligt bättre form än vad vi har.

Men oavsett vad som händer de sista fem-sex matcherna så blir det nyktra omdömet ändå att det här har varit en väldigt BRA säsong!
Vi går till final i en av cuperna, till semifinal i den andra. Vi besegrar tre av de fyra "stora" lagen (tar fyra av sex poäng totalt mot United). Det har inte hänt i mannaminne.
Realiteten är att Villa fortfarande har för liten trupp för att fajtas i den absoluta toppen en hel säsong. I år höll det fram till mars.
Vad vi framför allt saknar är en giftig striker; en Lionel Messi, en Wayne Rooney. En som sätter sina chanser. Bakåt är det riktigt bra. Ända fram till Svarta mars var Villa det lag i Premier League som släppt in minst mål. Okej, en ny målvakt är snart nödvändig (och O'Neill vet om det), den fantastiske Brad Friedel är faktiskt 39 år och nära slutet på sin karriär.

Så är det.
Keep smiling! And up the Villa!

Konst i långa banor

Precis hemkommen efter en dag på Österlen; eftersom jag själv ställde ut i påskas hann jag inte åka och titta på andras konst, men nu har jag reparerat den skadan.
Trots en isande kall nordanvind (tur jag hade vinterjackan på) har jag haft en fin dag och sett massor av bra och spännande konst, det mesta inom ÖSKG:s paraply.

Mitt val av resmål baserades delvis på tidigare besök, delvis efter en titt i katalogen, där (nästan) varje konstnär har med en bild.
En sådan, som jag inte tidigare sett, är ryskan Anna Rochegova-Cederholm som håller till i Maglehem (samma by där den omskrivne Curt Hillfon har sin ateljé). Rochegova var en trevlig bekantskap. Hon målar framför allt landskap och porträtt - båda med samma mustiga färger och starka känsla. Jättebra!

I Kivik, närmare bestämt Esperöds herrgård, finns Bo Hultén och Rose-Marie Qvarfordt. Båda är riktigt intressanta, och det visste jag eftersom jag har varit där tidigare. Bo Hultén målar i mörka färger, som jag tycker om; stora målningar, en del av dem, med priser över 100 000 kronor! (Bara medlemskapet i ÖSKG gör säkert att man kan lägga minst en nolla till priset...)
Qvarfordt målar i mindre format men icke desto mindre spännande, bland annat kvinnofigurer, mer eller mindre beslöjade.

Lövestad är en liten by som ligger mitt i ingenstans, verkligen. Släppt ner rakt ute i ödemarken, fjärran från allt annat. Inte ens vid havet! Och utanför Lövestad, några kilometer, finns konstrundans okrönta drottning: Maria Hillfon.
Det är som sagt ett vågspel att försöka hitta dit (för att inte tala om att hitta tillbaka till civilisationen igen när man är klar), men det är värt det. Man går in i en stor lada. Där inne brinner det skönt i en öppen spis och på väggarna hänger lite textilier, på hyllor och avsatser står några målade skåp.
Man fortsätter in genom vindlande gångar, passerar två påfåglars bo, hela tiden ackompanjerad av målningar. De delar upp sig i två kategorier. Den ena är blomster, målade med tydliga linjer och klara färger, nästan som en illustrerad barnbok. Den andra är kloten (sfärerna) och horisonterna, och labyrinten utmynnar i ett T-kors. Tar man av till vänster kommer man in i - Templet! En stor sal med högt i tak. På väggarna mestadels horisonter - stora, i olika färgklanger men flera av dem mörka. De är nästan abstrakta, men ändå inte. Ett fält nere, ett annat uppe, och så den där horisontlinjen - eller området - i mitten. Och de har sådan kraft!
Så, längst in, om man istället tar till höger vid T-korset, sitter hon själv, Maria Hillfon, bland mindre verk av olika slag. Man blir nästan andlös!

Jag svängde även inom Yngsjö på min väg tillbaka, till Tina Lundgren. Hon målar djur, människor och andra motiv i akryl och vinylfärg. Och hon blir bättre för varje gång.
En fin dag.

Vår vid dammen del 2

Idag är det en sådan där rälig dag då det blåser från alla håll samtidigt. Men annars är det soligt och fint, och hela veckan har varit sådan. Det har varit den stora trädgårdsveckan, för min del. Allt gammalt skräp från förra året har rensats bort och trädgården är redo för det nya som ska komma.

Dammen är också redo. Stora pumpen är i, filtret är aktiverat, fiskarna har börjat röra på sig. Alex såg småsmåfiskar härom dagen - inte de små guldfiskarna, de har vi fortfarande inte sett i år, utan riktigt små saker som han hällde i någon gång förra året. Nu gäller det att få vattenfallet igång också.

Här kommer lite aktuella bilder. (För den som undrar över Vår vid dammen del 1, så är den ekvivalent med Jakten på våren del 10.)


När jag senast tog en bild från denna plats, i slutet av mars, låg där fortfarande en del is på dammen. Det där tramset är förstås borta nu, och kullarna har också befriats från gamla vissna växtrester. Allt är redo för säsongen!


Likadant här, isen borta och så. Grannens flaggstång speglar sig som en krokig, vit... någonting i vattnet och man kan skymta några fiskar i djuphålan.


Här ser man fiskarna tydligare. De simmar runt i djuphålan, en av dem har till och med vågat sig lite högre upp, men äta vill de ännu inte.


Översiktsbilden från stora stenen visar inga dramatiska saker. Möjligen är gräset en nyans grönare. Dessutom är de långa resterna efter förra årets höga växt vid stenen borttagna.

En riktig tavla...

...är uppenbarligen den längst bak till höger. Observera (om ni klickar på bilden och förstorar den) den röda pricken under, som betyder att den är såld! Flera besökare under påskutställningen i Vittskövle var helt "sålda" på just den - jag kunde nog blivit av med den fyra, fem gånger. Tänk om gracerna hade varit lite mer jämnt fördelade, då hade jag blivit riktigt rik...
Nåja, kul var det i alla fall att få vara med, och ännu roligare förstås att det jag har gjort blev uppskattat av en helt ny och främmande publik.

Uppspelt och frustrerad

Nu är det vår!
Härligt, underbart.
Och det betyder, bland annat, att det är dags för dammen och dess invånare att lämna vinteridet. Med andra ord: dags att byta från den lilla vinterpumpen till den stora sommarditon.
Eftersom filtret detta år ska placeras längre bort från dammen - så det blir lättare att göra rent till hösten - var jag tvungen att köpa en ny, längre slang. Och så skulle jag sätta i anslutningarna mellan slangen och pumpen slash filtret.
Det var ett (ursäkta uttrycket) negerhelvete! Och så småningom förstod jag varför; jag tvingades kalla hit min dammguru (dammguru junior, that is) efter att ha bokstavligen stångat mig blodig på skitet. Han upptäckte att "årets modell" av slang är någon millimeter mindre i diameter, därför var det nästan omöjligt att få in den lilla biten som ska sitta vid filtret.
Nu sitter de där, och vi hoppas på det bästa. I nästa vecka kommer dammguru senior för att försöka hjälpa mig fixa till vattenfallet - förra årets följetong på den här bloggen.
Stay tuned!

Mötet med konstpubliken

Påskdagen och därmed tredje av fyra dagars konstutställning i Vittskövle sockenstuga vid, som jag kallade det i ett mejl till en vän, porten till Österlen.
Även om det inte är första gången jag ställer ut utanför Vinslöv (jag var med på Vedic Art i Sätaröd förra året) så känns det som en sorts debut i "större" sammanhang, och jag måste påstå att det är succé!
Massor av folk, verkligen massor! Jag har visserligen, med en dag kvar, bara sålt en tavla, men jag är jätteglad för det. Jag hade inte räknat med att sälja någon, egentligen.


Detta är bilden jag har sålt, Mötet, eller, på engelska, The Encounter.
Jag sålde den redan första timmen av utställningens första dag, och sedan dess hade jag kunnat sälja just den bilden tre eller fyra gånger till!
Senast i eftermiddags kom ett par in och stod länge och tittade på den, förhörde sig om den, hur mycket jag hade sålt den för och så vidare. Och mannen i paret sa: "Vi har varit ute på konstrunda hela dagen och den här bilden är det bästa jag har sett på hela dagen!"
Snacka om att man växer av sådana ord...
Och funderar; är det sådana här bilder jag ska måla? Med lite variation, förstås. Hmm... tål att tänka på.

Jakten på våren del 10

Detta får bli sista delen i serien Jakten på våren. Samtidigt blir det första delen i en ny serie: Vår vid dammen. För det är ju nu det roliga börjar! Nu har vi blivit av med den räliga vintern. Nu är det vår och vi ser framåt.
Fiskarna har visat sig. Nu är det växterna som ska grönska så småningom. Och så är det ju följetongen med vattenfallet. Hur kommer det att utveckla sig?


Så här ser det ut idag från utsiktspunkt 2B, lite ovaninfrånperspektiv på dammen. All is borta, nu är det tidig vår, men snart kan vi nog se att det börjar grönska både här och där.