Singing in the rain, running in the snow

Det gäller att ta vara på tillfällena.
Nu har det, under två dagar, varit uthärdligt väder: omkring noll grader, svag vind.
Idag drog jag på joggarstället och kastade mig ut, knatade runt byn i mer eller mindre snötäckt terräng.
Det var jobbigt, och det gick långsamt, men det känns bra.

Om det här ryska högtrycket någon gång skulle vilja vara så vänligt att släppa sitt grepp om oss, och vi äntligen kunde få in lite normalt skånskt vinterväder - sex-sju plusgrader och slask - så ska jag sjunga i regnet!

Fyrbåk i mörkret

Att leva i nuet är en konst - särskilt på vintern, när man bara längtar efter vårens varma solstrålar.
Ibland behöver man något att se fram emot. Och nu, för bara några få minuter sedan, såg jag på en annan Internetsida att målarkursen startar igen den 8 februari.
Så kul det ska bli!
Målar visserligen hemma också, men de senaste veckorna har det inte blivit så mycket. Det här vädret gör att hela ens (= min) organism går på sparlåga, jag gör bara det som absolut krävs av mig.

Dessutom är vi inne i den jobbiga slutfasen att tömma föräldrarnas villa efter försäljningen. Att bära ut allt är förstås jobbigt, men ändå bara slutet på en lång process där större del av tiden går åt att packa ihop allt - tömma alla skåp, alla lådor, alla hyllor, alla skrymslen där det ryms miljoner små saker...
Och bestämma alla dessa sakers öden; ska de användas nu? ska de packas ner och sättas i det hyrda förrådet? ska de skänkas till loppis eller röda krysset? ska de slängas?
Det är SKITJOBBIGT!
Men jag ser fram emot söndagen den 31 januari. Då kommer det att vara klart.
Och sen ska jag MÅÅÅLAAA!!!!

Mitt i helvetet

Idag är det den 15 januari. Denna dag är vi, enligt den lordska kalendern, allra djupast ner i eländet, detta är det negativa klimax på det Negativa halvåret. Dagen markerar vändpunkten - ett "vintersolstånd", om man så vill - och härifrån bär det uppåt mot ljusare, varmare tider.

Den lordska kalendern delar, som någon kanske känner till, in året i det Positiva och det Negativa halvåret.
Startpunkt för kalendern är den 15 april, då det Positiva halvåret inleds. Det löper således framåt, med underbar prakt och livsglädje, når sin höjdpunkt den 15 juli för att därefter långsamt försvagas och falna tills det slutligen dör och övergår i det Negativa halvåret den 15 oktober.
Då tar mörkret och kylan över för de kommande sex månaderna. Och idag är vi alltså in the pit ordentligt. Men samtidigt når en liten, svag hoppets stråle oss - nu blir det inte värre, nu går det sakta men säkert uppåt. Vi håller våra blickar riktade mot målet i fjärran, den 15 april, då vi åter går in i det Positiva halvåret, då vi kan sluta vegetera och börja leva igen.

Värme eller kyla?

Läste någonstans att i kölvattnet på den vargavinter som just nu råder, både här och på andra delar av norra halvklotet, kommer teorierna om att vi inte alls går mot varmare tider, utan tvärtom är på väg in i - rentav redan inne i! - en ny istid.

Så snabbt kan opinionen svänga, eller åtminstone dyker det väldigt snabbt upp profeter av olika slag.
Det är inte alldeles lätt att veta vad man ska tro. Men med tanke på att tillgänglig statistik, presenterad för inte så länge sedan, visar att de senaste tio-tjugo åren varit bland de varmaste på länge, så kan vi väl hoppas att den där istidsteorin inte har någon sanning i sig.
För det låter, i alla fall för mig, betydligt värre än att vi skulle få varmare.

Röda havet... är blått

Ännu ett sensationellt avslöjande på denna blogg.

Just hemkommen från en vecka i Hurghada, Egypten. Det var UNDERBART (bortsett från en dags magsjuka) och det var FÖRFÄRLIGT att komma tillbaka hit till detta iskalla helvete.

Ja, som sagt, Röda havet är blått. Det är intensivt mörkblått i djuphålorna. Grundare partier är mjukt ljusblå med mörka fläckar av korall. Fiskar av allehanda slag rör sig där nere, och sikten är ofta mycket klar.

Om Egypten kan sägas mycket. Det mesta är positivt: gästfriheten, maten, de storslagna monumenten - finns faktiskt inte ord nog att beskriva känslan att stå nedanför en av pyramiderna - och, förstås, vädret.
Negativt finns förstås: den (för oss nordbor) uppenbara risken för magsjuka, nervositeten som framkallar hög närvaro överallt av polis och militär (kanske inte Egyptens fel, men ändå), bristen på synliga kvinnor.
Och så var poolen på annars jättefina hotellet Coral Beach inte uppvärmd.

Ni kan väl förresten namnen på de tre kända pyramiderna i Giza: Cheops, Chefren och Mykeliten.

Och så Röda havet... för blott ett dygn sedan var jag där.

Tormented by Winter

12 below zero...
11 below zero...
13 below zero...
Winter has got us in an iron grip and it's bleeding terrible!
What happened to the Green House Effect? It sure didn't come this way.

BUT
the day after tomorrow we will escape!
For one week, anyway.
One week in - hopefully - warm and sunny Egypt by the Red Sea.
I can't wait!

Kallt och räligt

Återigen plågas vi under Kung Bore. När detta skrivs, sent på kvällen den 2 januari, är det minus 11 grader runt väggarna.
Om jag har pengar när jag blir pensionär... nåja, det är ju inte särskilt troligt, men ändå! ...så ska jag på något sätt försöka förkorta mina vintrar genom att vistas åtminstone en del av dem i ett sydligare land.
Tänk... en liten lägenhet någonstans vid Medelhavet, med lite billiga matställen runt omkring så man slapp laga mat. Kanske en hushållerska som stod för nödvändig matlagning, städning... ja ja, drömma kan man ju alltid.
Brrr...